Ett nytt Rwanda?

Många grannkonflikter har uppstått i Afrika på grund av västmakternas oförsiktiga och orättvisa uppdelning av kontinenten vid Berlinkonferensen 1885, bland annat mellan Rwanda och Demokratiska Republiken Kongo (DRK). Ända sedan 1998 har rwandisk militär befunnit sig i östra DRK, uppbackat av väst menar många. Kommer Rwanda expandera sin yta på DRK:s bekostnad?

1990 invaderades Kuwait av Irak. Bestörtningen var stor och världen var i chock. Bush den äldre mobiliserade hela det internationella samfundet mot Saddam Hussein. Irak hade då att göra med en koalition av 34 stater, med stöd av ett mandat från FN under ledning av den berömda peruanska diplomaten Javier Perez de Quellar.

Men 1998 när Rwanda attackerade och invaderade den östra delen av DRK uppstod ingen skarp reaktion som i Kuwaits fall trots att Rwanda hade brutit mot internationell rätt. En FN-kommission som blandade sig i lite senare rapporterade och bevisade att det fanns territoriella kränkningar, att det skedde massakrer på civila och plundring på resurser. Men säkerhetsrådet vågade inte anta några sanktioner mot Rwanda. USA, som anses som världens polis, höll en konstig tystnad och Europeiska Unionen spelade blind. Kriget utvecklade sig ytterligare. Nio afrikanska länder och rebellgrupper blandade sig i och konsekvensen blev det som idag kallas Afrikas första världskrig – det största mellanstatliga kriget i historien om det moderna Afrika.

Den direkta bakgrunden till invasionen hittas ett år tidigare, 1997. Den rwandiska armén hjälpte då Kabila (DRK:s nuvarande president Kabilas mördade far) att störta diktatorn Mobutu, i utbyte mot att Kabila skrev under Lemera-avtalet (som egentligen var hemligstämplat men som har läckt ut). En av de viktigaste överenskommelserna var att om Kabila lyckades ta makten skulle Rwanda få mark upp till 300 km från gränsen i belöning av DRK, eller Zaire som det hette då. Men efter bara ett år vid makten hade Kabila brutit mot löftet och skickade tillbaka alla de rwandiska soldaterna som hade hjälpt honom till makten. Kabila var tvungen att agera så eftersom han pressades hårt av folket i DRK som ogillade att rwandiska tjänstemän och officerare var närvarande i den kongolesiska regeringen, offentliga sektorn och armén. Men att vända sig mot Rwanda betydde också att vända sig mot USA, eftersom USA genom Rwanda hjälpt Kabila till makten. Rwanda reagerade kraftigt. Under förevändningen att jaga de ansvariga för folkmordet i Rwanda 1994, (Interahamwe) som gömmer sig i DRK, invaderade och ockuperade då Rwanda alltså den östra delen av landet. Kabila slog tillbaka, vilket inte uppskattades av världssamfundet och underkändes av, bland annat, den dåvarande Clinton-administrationens utrikesminister Madeleine Albright.

De omstridda områdena är markerade på kartan

Varför agerade inte västmakterna och det internationella samfundet på samma sätt angående invasionen av DRK som de gjorde angående Kuwait?

Mobutu fick stöd av USA eftersom han ansågs vara ett viktigt bålverk mot kommunismen i
det subsahariska Afrika, och även om supermakternas intresse i regionen minskade mot kalla krigets slut är väst fortfarande väldigt fästa vid DRK:s naturresurser, t.ex. coltan, vilka Rwandas nuvarande president Paul Kagame hjälper dem plundra i östra DRK. Här, i det så kallade ”red zone” finns det fortfarande rwandiska soldater. Det står alltmer klart att frågan i huvudsak gäller hur det rwandiska territoriet kan utvidgas över de nuvarande gränserna.

Ett nytt Rwanda alltså? Frankrikes president Nicolas Sarkozy har till och med helt öppet uttalat sig om att DRK måste visa lite generositet mot sin lilla granne Rwanda och överföra några av sina stora naturtillgångar till dem. Har Frankrike någon gång varit lika generösa och gett bort en del av sina resurser till sin lilla granne Belgien? Sådana uttalanden oroar när man tänker på att det är möjligt att västmakterna och Rwanda planerar på en taktik för att expandera Rwanda på bekostnad av DRK.

av Serge Mukiele