Paret lämnade biograf Grand en sen februarinatt efter att ha varit på den sena visningen av Bröderna Mozart. När de kommer ut känner de den bitande kylan mot sina bara kinder. Mannen stannar till för att knappa sin rock och rätta till sin halsduk. Han omfamnar sin frusna hand och de fortsätter ut i den kalla, stjärnklara Stockholmsnatten. När de kommer upp på Sveavägen kysser mannen sin fru ömt på kinden, hon svarar med en generad men lycklig blick. Det ömsinta ögonblicket avbryts plötsligt av två skott som avlossas i närheten. Mannen känner en kraftig smärta i bröstet som ersätts av känslan av rinnande blod som sipprar ut genom såren på hans bröst. Mannen tittar ner på sin kropp och ser blodet pressas fram genom rocken. Han lyfter blicken, tittar sin fru i ögonen och faller medvetslös mot marken. Kvinnan hette Lisbet och hennes make var Sveriges statsminister Olof Palme och i dag är det 25 år sedan han sköts till döds.
Mordet kom att ersättas av en lång mordutredning som präglades av misslyckande efter misslyckande. I december 1988, nära tre år efter mordet, anhölls Christer Petterson. Han kom att dömas för mordet i första instans men resning begärdes och han frikändes i november 1989 av hovrätten. Trots detta så är alla, med undantag för Leif GW Persson, övertygade om hans skuld.
Palme som politiker
Palme var en energisk och ihärdig person och detta speglades tydligt under hans första tid som ledare. Under min intervju med Stig-Björn Ljunggren, expert på Socialdemokraterna, berättade han att Palmes ihärdighet höll på att ställa till det vid ett antal tillfällen under hans första år vid makten. Vid en av Palmes allra första TV-sända debatter fick hans energiska ihärdighet honom att framstå väldigt verklighetsfrånvarande och dryg. Palme trodde själv att han hade gjort bra ifrån sig, men hans kabinett som sett det hela på TV visste bättre. Med tiden lärde sig Palme konstformen att framträda i TV och i slutet av hans liv var han en mästare på att använda denna form av media.
Det pratas ofta om Palmes ledaregenskaper men många glömmer att han förlorade regeringsmakten till den borgerliga sidan 1976 och inte heller lyckades återta den vid valet 1979. Men jag skulle vilja hävda att det är just detta som visar på hans starka ledaregenskaper, att han lyckades hålla partiet enat även när det gick tungt, något som partiledare haft problem med på senare tider.
Att tala passionerat och hänförande, att säga rätt ord vid rätt tillfälle, är något som utmärker en god talare. Det är en konst som är få förunnat och de som behärskat den har gått till historien. John F Kennedy, Winston Churchill och Adolf Hitler är alla kända för sina retoriska förmågor, Olof Palme var även han en fantastisk talare. Valet 1973 var ett av de jämnaste valen i svensk historia, alla tecken tydde på att den borgerliga sidan skulle bryta den socialdemokratiska dominansen och troligen skulle de även ha lyckats om det inte hade varit för ett tal Palme höll bara dagarna innan valet, nämligen minnestalet för den nyligen avlidne konungen Gustav den VI Adolf. Palmes tal var hjärtekrossande och rörande och det tilltalade många av de osäkra väljarna vilket ledde till att Palme kunde fortsätta som svensk statsminister ytterligare en mandatperiod.
Olof Palme var en av de första svenska politiker som klarade av konsten att vara en stark politiker och makthavare på den svenska politiska scenen samtidigt som han lyckades få stor internationell status. En av anledningarna till hans framgångar på den internationella spelplanen var att han inte var feg för att ta ställning för det han trodde på. Han uttalade sig i stort sätt om alla stora internationella händelser under sin tid vid makten. Han liknade USA:s bombningar över den Vietnamesiska staden Hanoi med Nazisternas illdåd, han kallade Spaniens diktator Franco för ”satans mördare” och han var starkt kritisk mot Sovjetunionens våldsamma agerande under Pragvåren.
Men det kanske mest imponerande Palme åstadkom på den internationella politiska scenen var hans initiativtagande och bildande av det så kallade sexnationsinitiativet. Det var en organisation mellan sex stats- och regeringschefer från sex olika länder utspridda på fem kontinenter. Målet med organisationen var att kämpa för en nedrustning av kärnvapen. Indira Gandhi och Andreas Papandreau var två andra välkända politiker som var med i Palmes internationella koalition.
Palme hade även ett stort intresse i utvecklingsländer och han kämpade hårt för deras sak. Faktum är att Palme hade fler officiella möten med representanter från utvecklingsländer än från västländer.
Vad som tycks vara bortglömt är att Palme var en tidig förkämpe för kvinnofrågor och jämställdhet. Han höll under 70-talet ett tal inför en kvinnlig jämställdhetsorganisation i vilket han talade om kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. Att han höll ett sådant tal inför en organisation som kämpade för jämställdhet är i sig inget speciellt men vad som är mer anmärkningsvärt är att han höll exakt samma tal inför partikongressen någon vecka senare. Det fick många gubbar i partitoppen att vrida oroligt på sina huvuden.
Man kan säga mycket om Olof Palme, såväl positivt som negativt, men låt oss på denna dag minnas honom som en man att respektera, låt oss minnas honom som en man med stark karaktär och låt oss minnas honom som en man med mod.
av Fredrik Sundqvist
1 kommentar
Kommentarer är stängda.