Den 22 februari höll den socialdemokratiske experten Stig-Björn Ljunggren en föreläsning för oss LUPEF-medlemmar, varpå jag fick förmånen att intervjua honom. Vi beslöt oss för en informell och ganska privat nivå och tog oss till en närliggande pub för att diskutera politik, framförallt socialdemokratin.
I media omnämns Stig-Björn ofta som en statsvetare, men samtidigt är han medlem av Socialdemokraterna. Detta kan lätt framstå som en intressekonflikt. Just därför valde jag att inleda med att fråga honom om hur han bemöts av andra experter.
”Jag har ju valt en liten annan roll, jag har valt lite av en tyckarroll, jag är ingen riktig statsvetare och jag har inget behov av det heller”, svarade han. Stig-Björn har skrivit böcker om andra partier, bland annat Högern att lita på! Om Fredrik Reinfeldt och de nya Moderaterna. Med tanke på hans inledande svar tyckte jag det skulle vara intressant att fråga honom lite om denna bok. Han inledde med att svara att den boken var ett försök till att vara mer traditionellt statsvetenskaplig och mer opartiskt då den var en del av hans avhandling men samtidigt erkände han att ”den är skriven på ett lite mer flyhänt sätt än avhandlingar brukar vara”. Stig-Björn kommenterade vidare sin lite speciella ställning med att: ”då jag är någon slags privatforskare och inte har en fast anställning som statvetare så behöver jag inte ta ställning heller”.
Vi började sedan prata om framstående statsvetare och deras relationer gentemot media. Något som intresserade mig i Stig-Björns resonemang kring den relationen var att det är vanligt att statsvetare kritiseras om de syns mycket i svensk media, bland annat Sören Holmberg får mycket kritik kring just detta. Stig-Björn menar att kritik kring statvetares framträdande i media kommer från att det de säger är taget ur sitt sammanhang. ”Folk begriper inte att när han framträder i ett Aktuellt inslag så har suttit och pratat i kanske en timme med dem och så klipper de ut 45 sekunder.”
Stig-Björn avslutade denna del av intervjun med att säga ”Jag har, inom citationstecken, dåligt rykte, på grund av det här, för att man kallar mig för statsvetare och så där. Men jag kallar mig inte för statsvetare själv, det är media som gör det”.
Vi pratade sedan om den nya världsbilden – samhället blir allt mer individualiserat och vi litar inte längre blint på experter och politikers ord. Jag frågade därför om han ansåg att Socialdemokraterna klarat av denna förändring sämre än andra partier.
”Ja det tror jag, socialdemokraterna kommer från en mer strukturerad politik med tydliga normer, individualismen finns där men den är underordnad kollektivet. Dagens värld och speciellt den mediala har man svårt för.” Han pratade vidare lite om Socialdemokraternas förhållande gentemot media och mot deras kommunikationsmetoder. ”Socialdemokratin har koagulerat i sina kommunikationsmetoder” inledde han en utläggning med att säga. Han använde sedan första maj som ett exempel på detta och framhöll att man envisades med att använda sig av tråkiga tal inför en handfull människor i stället för att försöka interagera med åskådarna genom diverse diskussioner och andra moderna metoder. ”De vägrar släppa denna konstruktion om hur första maj skall bedrivas och det blir färre och färre människor som lyssnar, och vad gör man då? En hoppborg, gratis korv och någon jävla trubadur som sjunger, man tar in någon radikal tjej från SSU som skall säga någonting. Man försöker komma på en massa fyrverkeripjäser som skall upprätthålla uppmärksamheten men man vägrar att släppa prästens predikning och det är idiotiskt.”
Jag försökte efter detta styra in intervjun på partiets framtid och tog därför upp kriskommissionsrapporten. En av kommissionens ledamöter, Morgan Johansson, har sagt att man vill att partiet skall gå tillbaka till klassisk socialdemokrati, vilket dock lyser med sin frånvaro i rapporten. Med det som bakgrund frågade jag ”Vad vill egentligen partiet? Vet de ens vad de vill eller vad är problemet?”
Stig-Björn inledde med att svara ”man vill ha tillbaka makten, det är vad man vill!” Han pratade sedan om att partiet vill ha en massa nya idéer som man inte har: ”man tänker lite som så att vi skulle ha haft RUT men inte RUT”. Han fortsatte sitt resonemang om socialdemokratins problem: ”Någonting man kan säga är ju att Socialdemokratin har segrat som idé, som projekt. Moderaterna har liksom tagit över det, men däremot partiet, det är en annan femma. Man måste skilja på parti och idé och då är Socialdemokraterna riktigt illa ute. När alla andra försöker vara Socialdemokrater, vad ska man då ha detta partiet för?” Stig-Björn är kritisk till uttalandena om att gå tillbaka till grunderna då man inte riktigt vet vad grunderna är, eller som Stig-Björn själv uttryckte det: ”Tillbaka till basics, vad fan är det då?” Stig-Björn tänkte vidare i dessa banor och kom med en fundering: ”Om man nu för hundra år sedan kämpade för rösträtt, vad är då det motsvarande projektet i dag?” Han menade att man behöver finna en fråga som man kan bygga upp sin politik kring, en fråga med motsvarade sprängkraft som allmän rösträtt hade för 100 år sedan. Han avslutade med att säga ”Jag har inget emot tanken back to basics men då måste man fylla det med ett innehåll och vad är det då?”
Göran Persson har sagt att marknadsekonomi är en förutsättning för demokrati men i kriskommissionsrapporten finns det en känsla av att man vill kämpa för planekonomi. Kan det stämma?
”Jag tror det fast man vågar inte skriva det. Man är duktig på att kritisera marknadsekonomin men det faktum att man skriver mellan raderna att man vill ha planekonomi visar på att man inte har ett alternativ. Socialdemokratin har försökt lansera idén att man är för marknadsekonomin men mot kapitalismen och där finns det en vänsterdebatt om hur man skall kunna få detta att funka.”
Vi gick sen in på partiets framtid och det stundande valet av ny partiledare. Jag började detta ämne med att fråga om vem som skulle vara det bästa valet om alla tänkbara skulle varit intresserade.
Han började med att ta bort Margot Wallström genom att säga ”Det måste vara realistiskt. Wallström är inte möjlig, tror jag, hon måste in i riksdagen och hade hon velat hade hon suttit i riksdagen, Persson erbjöd ju henne det men då ville hon inte. Hon har själv sagt att folk har glömt bort vad de sade om henne när hon var minister, hon vet vilket helvete det är”. Han började sedan prata om Pär Nuder och att han skulle vara det bästa valet: ”Vi vet att han har den rätta kalibern.”
Vi började därefter prata om de som fortfarande finns med i matchen. Jag började med att ta upp Sven-Erik Östberg och Stig-Björn kommenterade honom med att säga: ”Han är en av de som är på listan, som Damberg, Östros och Pagrotsky, men med Damberg så börjar vi närma oss de som vi tror har kapaciteten”. Det är enligt Stig-Björn dessa som det står mellan. Det har nu gått lite tid sedan intervjun ägde rum och i dag vet vi att Pagrotsky har tackat nej. Vad som var intressant var att Stig-Björn aldrig tog upp Håkan Juholt, som Socialdemokraternas valberedning igår nominerade till ny partiledare och som partikongressen troligtvis kommer rösta igenom i slutet av mars.
Stig-Björn pratade mycket om vikten av att klara av jobbet. ”Den man väljer måste palla att bli statsminister och det är det som är den stora skillnaden. Många diskuterar det här som att det är en partiledare man skall ha och jag hävdar att det är en statsministerkandidat man skall finna.” Vidare i frågan pratade Stig-Björn om att en Socialdemokratisk ledare måste visa att han klarar av ledarrollen. Ett bra bevis på det är att man visat att man kan leda ett departement och just där faller många av kandidaterna bort, även Juholt. ”Det finns många av kandidaterna som varit ministrar men många tycks glömma bort att de höll på att bli avsatta för att de inte pallade jobbet”.
av Fredrik Sundqvist
foto: Sverker Bratteby
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.