Tea Party-rörelsen i USA har av många beskrivits som en fejkrörelse, till stora delar organiserad av storföretagen på lagligt vis. Rörelsen vara finansierad av bland annat oljebolag för att promota policys som är för korporatism och emot skatter, regleringar och Obama. Samtidigt är det bara yttrandefrihet som utövas – inget problematiskt i sig. Det svåra är att veta ifall demonstranterna de har blivit manipulerade med felaktig information eller till och med mutade för att bege sig ut på gatorna. Tyvärr blir detta problem allt vanligare även på internet.
I anslutning till det amerikanska mellanårsvalet blev filmen (Astro)Turf Wars (även känd som The Billionaires’ Tea Party) väldigt uppmärksammad. Filmen driver tesen att Tea Party-rörelsen är allt annat än ett naturligt uppståndet parti sprunget från folkets rationalitet, utan snarare en aktsamt planerad uppfinning uttänkt bakom lyckta dörrar högt upp i storbolagens skrapor. Med begreppet ”astroturfing” menas helt enkelt att fejka gräsrotsorganisering. Budskapet är sedvanligt motsagt av folket på gatorna men uppbackat av intervjuade experter. Som alltid är det svårt att veta vem som har rätt och hur stort problemet är, men det existerar onekligen. Och det står klart att den ekonomiska eliten står bakom åtminstone delar av mobiliseringen. Tyvärr är detta bara ett av de många exempel.
Det går heller inte att neka till att fenomenet, som ju är propaganda och därmed gammalt som gatan, har förnyat sig och förynglat sig. Sedan flera år tillbaka invaderar det nämligen internet, där det genom kommentartrådar och forumposter inte längre ens behöver ta omvägen över journalister – ordet är fritt, och som det används. Onlineboklådors rankningssystem vrids åt önskat håll genom oproportionerligt många röster från ett läger, nätanonymiteten låter företag framstå som tredje part i diskussioner och obekväma artiklar bombarderas med kritik, ofta juvenil. I Kina har staten avdelningar som enbart jobbar med astroturfing på nätet vars anställda får betalt per inlägg. Intelligent debatt kvävs i sin linda och människor ges skeva uppfattningar om hur allmänheten egentligen förhåller sig till någonting.
Fenomenet är inte nytt – livsmedelsjätten Monsanto verkar ha sysslat med det sen 2002 – men ju mer av våra dagliga liv vi ägnar åt internet, desto mer mottagliga är vi för propagandan och desto större är risken att företag, organisationer eller till och med stater börjar ägna sig åt astroturfing på nätet. Dessutom verkar det bli alltmer sofistikerat. Man har börjat använda avancerad mjukvara som automatiskt skapar mängder av användarkonton komplett med genomarbetade bakgrundshistorier, påhittade band till auktoriteter på området, olika IP-adresser och utnyttjande av sociala medier. Potentialen för internetförödelse genom debattkapning, debattstörning, fejkade onlinemobiliseringar och annan manipulering är skrämmande.
Vad kan vi då göra för att värna om internetdemokratin, denna stora gåva? Ja säg det. Vi måste onekligen vara på vår vakt. Attackerna koncentreras självklart mot artiklar och diskussionsämnen där stora pengar står på spel, alternativt som ifrågasätter auktoritära regimer, så i de sammanhangen måste vi vara extra alerta. Vi måste alltså vara medvetna om problematiken, vi måste slåss mot den. Samtidigt är det omöjligt för vanligt folk att skriva artiklar, foruminlägg och kommentarer med samma frekvens och pigghet som avlönade personer indifferenta mot påföljande kritik. Och utan att ens nämna påföljande integritetsproblematik eller fara för onlineförföljelse verkar en avanonymisering av nätet poänglös, eftersom sådan mjukvara verkar vara kapabel att skapa förvillande verklighetstrogna avatarer. Vem ska kunna granska alla de tusentals kontonas äkthet? Inte heller vill vi tvingas avaktivera kommenteringsfunktionerna eller stänga onlineforumen. Går det kanske skapa någon slags motmedel? Sätta mjukvara mot mjukvara? Ligger internets framtid i antivirusföretagens händer än mer än idag? Jag vet inte. Upplys mig gärna!
av Tim Isaksson
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.