Det huvudsakliga syftet med att intervjua biträdande närpolischef Patrik Isacsson, med ansvar för Lunds stad, var att undersöka polisens uppfattning av sig själv och hur de aktivt arbetar för att uppföra sig etiskt: inomorganisatoriskt såväl som mot allmänheten. Etik inom poliskåren är av vikt då polisen har maktbefogenheter gentemot allmänheten. Vad tycker då poliser om sin utbildning, sina maktbefogenheter och hur försöker de påverka de problem de uppmärksammar?
Polisen i Lund, och troligtvis även i övriga Svenska polislän har en grundläggande värdegrund nedskriven beträffande hur de skall bete sig i tjänsten vid bemötande av allmänhet och dylikt. Den finns för att vidhålla det goda beteendet och för att inte börja bete sig på sätt som inte passar en poliskår, därför har de regelbundna arbetsplatsträffar för att indoktrinera det formella och korrekta tänkandet. Dessa är som jag nyss poängterat regelbundna men med olika teman från gång till gång. Men det är inte enbart så att en person blir polis och sedan förutsätts kunna hantera och klara av alla situationer. Det finns nämligen utbildningar inom polisen, på cirka två veckor, där poliser vidareutbildar sig inför specifika situationer. Ett exempel som uppkom vid intervjun med polischef Isacsson var krögarutbildning, där poliser utbildar sig i hur de skall bete sig specifikt mot krögare och i viss mån även mot de närvarande där krögarna arbetar. Vid just krögarutbildning påpekas vikten av att befinna sig på samma nivå som krögarna, att inte enbart bete sig som en strikt tillsynsmyndighet utan att arbeta hårt för att skapa en god arbetsmiljö, där det gäller att både ge och ta. Alltså att poliserna går in i situationen på ett trevligt och öppet sätt, vilket antagligen är trevligast för båda parter.
En intressant aspekt jag tog upp med polischefen var hur polisen hanterar de inomorganisatoriska faktorerna som intern konflikthantering samt utvärdering. Detta sker i första hand genom samtal med närmsta chef, om exempelvis två poliser skulle ha problem med varandra. Dessutom har polisen även en personalvetare anställts, som hanterar sådana situationer.
De flesta har säkert mött polisen någon gång i någon situation. Många har säkert då undrat, hur polisen resonerar i specifika situationer, varför handlar de som de gör? Hur tänker polisen exempelvis vid demonstrationer, vad är det som ligger i fokus då? I ämnet demonstrationer berättade Isacsson att det är folkmassans storlek som är avgörande för agerandet. Även till demonstrationer och stora folksamlingar i allmänhet finns det en specifik utbildning, även denna på två veckor, vars syfte är att lära poliser i grupp att hantera stressiga situationer. De poliser som läser denna utbildning jobbar alltså i grupp, en grupp består i allmänhet av en större pikébuss. Polischefen berättade vad utbildningarna innebar och vad som lärs ut. Vilket är att veta hur det känns, att lära sig ha korrekta förväntningar så att de kan analysera vad som sker vilket är viktigt då det annars finns en risk att de tappar fattningen eller blir nervösa. Det handlar även om hur man skall bete sig specifikt mot vuxna/barn. Inom dessa ”pikébuss-grupper” skapas det ofta starka band och en påtagbar kultur inom gruppen. Vissa grupper kanske skämtar mer medan andra är lite mer allvarliga. Han påpekade att jargonger och gruppkultur inte alltid är positiva, men polisen arbetar hårt för att motarbeta dålig jargong. Han poängterade också att de kulturskillnader som finns mellan de utbildade grupperna inte påverkar det generella förfaringssättet, alltså är det inte lönt att skicka olika grupper till olika uppdrag beroende på kemin inom gruppen.
Jag tog sedan upp ämnet polisbatonger. Jag undrade varför man bytte ut de gamla svarta batongerna mot vita, förutom hos SPT-poliser. Isacsson berättade då att den vita är bättre än den svarta batongen i dessa situationer, främst för att den är större och ger bättre skydd. Dessutom kan den svarta batongen krokna om den utsätts av för hårt tryck.
Sedan tog jag upp ämnet hur polisen funderar gällande moraliska dilemman, som t.ex. om människovärdet eller säkerheten skall gå först. Även här kom ett nyanserat svar där exemplet från Lunds husockupation kom upp. Där handlade det om två poliser som skyddade en byggnad och blev inträngda vid Bredgatan av omkring 100 individer. I sådana situationer skulle det kunna vara ofördelaktigt för polismännen att bli nedtryckta där exempelvis våld som sista utväg för självskydd och självbevarelsedrift kan vara nödvändigt.
Jag ställde sedan frågan om polisen generellt sett ser sig som samhällets väktare eller tjänare. Där ansåg polischef Isacsson att poliser i allmänhet främst ser sig som tjänare för samhället, vilket framhålls genom möjligheten att hjälpa. Alltså att någon i nöd ringer och polisen kan komma till undsättning, på medborgarens initiativ. Men det är ändå nödvändigt att vara väktare. Polischefen berättade att han nyligen satt i ett möte med kommunen och diskuterade hur specifika områden kunde bli tryggare. Bangatan nämndes delvis som otrygg, där otrygg i det här fallet definieras och klargörs som att mycket folk passerar och cyklar där det handlar helt enkelt om en hög puls med mycket människor i omlopp. På makronivå verkar det som att polis och kommun samarbetar för preventiva åtgärder medan det på mikronivå handlar om interaktion mellan medborgare och polis.
Det finns jargonger inom alla organisationer och arbetsplatser. Hur har polisens jargong utvecklats genom åren? I allmänhet är polischefen positiv då de nyutbildade poliserna numera alltid har högskoleutbildning. De har även olika vidareutbildningar väl efter utbildningen, som krögarutbildningen. Men polisens syfte är att de skall hjälpa och stötta de som lider, att förebygga och utföra, det skall inte vara så krångligt.
Jag tog även upp hur polisen upplever sin relation med allmänheten. Den var enligt polischefen en ytterst positiv och bra relation och polisen är ofta populär i undersökningar. Folk kommer ofta fram till dem i Lund och samtalar och tycker det är trevligt. Som en följdfråga undrade jag hur man skulle nå ut till dem som inte är lika positiva. Isacsson svarade då att polisen faktiskt gjort en ordentlig satsning där otaliga ungdomsgårdsbesök har genomförts där de hälsar på ungdomar för att visa att poliser också är trevliga människor och för att minska de potentiella fördomar som existerar. Ett steg i rätt riktning menar Isacsson, dock “hänger” kanske inte alla ungdomar på ungdomsgårdar. Det skall även skapas ett ungdomsråd som skall arbeta med polisen och ge förslag till förbättringar och dylikt.
Rättsäkerhet var nästa ämne och jag undrade om polisen önskade tydligare lagdirektiv med standardiserade nivåer för potentiellt bättre rättsäkerhet. Exemplet här blev LOB, Lagen om omhändertagande av berusade. Angående LOB höll polischefen inte med min frågeställning och illustrerade skillnaden mellan vad en van alkoholist och en ovan drickare tål, där olika halter ger olika beteenden. Polischefen såg heller inte i allmänhet problem med att lagen är ”otydlig” för det gäller dels att polisen tänker till i sådana situationer, sedan finns det ramar samt att till sist och syvende finns tingsrätten, vilket gör att risken för godtycklighet är minimal enligt polischefen.
Hur kontrollerar polisen själv att lika fall ger lika utfall? var min nästa fråga. Han svarade då att detta görs genom kvalitetskontroll där polisen hyser en önskan att bli bättre. Det kan handla om att utvärdera de senaste 50 fallen av en viss sort, och fokusera på vad som kunde gjorts bättre, eller vad mer som kunde gjorts. Utveckling genom att lyfta fram bra exempel att sträva efter verkar vara receptet. Vidare undrade jag om polisen ville ha utökat handlingsutrymme eller rent av minskat. Polischefen tycker att de får göra rätt mycket, och såg ingen nödvändighet att ha varken mer eller mindre befogenheter. Den nuvarande nivån verkar alltså vara den optimala, väl proportionerligt med vad de skall göra. Vi vill ju inte leva i en polisstat, konstaterade polischef Isacsson. Om någon person har haft vapen tidigare får man exempelvis visitera en sådan person i ”sån miljö”, vilket innebär vad som är praxis.
Jag undrade även om polisers ålder och hur det påverkar arbetet. Framförallt verkar det vara att desto äldre en person blir, ju erfarnare och mognare blir personen, hävdade polischefen. Det är heller inte enbart positivt med att vara ”gammal i gården” då unga poliser kan ha många nya och kreativa idéer.
Jag tyckte det var intressant att höra polisens mantra som lyder:
Effektivitet, Engagerad & Tillgänglig
Vad betyder då dessa ord? Enligt polischef Isacsson innebär effektivitet att den stora organisation fungerar kostnadseffektivt, är målstyrande och strävar efter att göra saker så bra som möjligt. Att vara engagerade handlar om att de som jobbar som poliser skall tycka att det är kul att jobba. Det skall inte bara vara något man gör. Professionalitet ger bättre arbete. ”Tillgänglig” refererade polischef Isacsson till att möta allmänheten på kort varsel, förbättringen av växelcentralen har också varit progressiv och välfungerande. Även genom att vara tillgänglig på internet och på stadens gator visar polisen sitt närvarande. Men hur kom det sig att just dessa ord stack ut? Varför var inte andra ord med? var frågor som jag ställde polischefen. Svaret blev att dessa ord stack ut av inskickade svar från alla poliser. Av hundra förslag var dessa de mest uppskattade. Det här är rätt ord resonerar polischefen, och någon komplettering med andra begrepp kändes inte nödvändigt.
Generellt sett tyckte polischefen att det viktigaste för poliskåren var att ha en öppen attityd och att visa att ”polisen är okej”.
Av: Daniel Tell
1 kommentar
Kommentarer är stängda.