En lamas besök

Klockan 9.50 steg jag in i domkyrkan i söndags morse. Det var Palmsöndag och en av årets största högmässor. Kyrkan var fylld till bredden och alla verkade vara på gott humör. Själv var jag en aning bakfull och hade ett huvud som bultade likt en arg hyresvärd, men jag ville inte missa denna unika möjlighet. Jag gick inte på mässan för min religiösa övertygelses skull, jag definierar mig nämligen som en ateist. Anledningen till att jag kom, och säkerligen många med mig, var för att Tibets andlige ledare Dalai Lama skulle närvara.

På lördagen hade Dalai Lama haft en mässa/föreläsning i Färs och Frosta Sparbank Arena. Biljetterna hade sålt slut som smör och på svarta börsen kostade biljetterna uppemot 900 kr, nästan det dubbla utgångspriset. Han hade pratat om demokrati, rättvisa, allas lika värde och så klart talade han om Kinas ockupation av Tibet. Han pratade om de sakerna som gjort honom älskad och givit honom respekt världen över.

Dagen efter var han i kyrkan och höll ett kort men starkt tal om compassion, medkänsla. Det var inget politiskt tal, det var inget tal om hans kamp mot Kina. Något jag tycker han gjorde rätt i. Genom att inte tala om politik på en av kristendomens största mässor visade han respekt mot en annan religion, något man kan förvänta sig av en man som Dalai Lama. Men det betyder inte att man i hans tal mellan raderna inte kunde läsa om hans kamp för det tibetanska folket. När man hör en man som Dalai Lama säga saker som ”Compassion for others, compassion for those in need” då förstår man vad han syftar på.

Förra helgen var en hektisk helg i Lund, staden hade inte bara besök som Dalai Lama utan staden besöktes även av en annan slags storhet. Lund besöktes nämligen av Idol-cirkusen, kändiskåthetens Mecka. En plats där människor som gör allt för att bli kända får en möjlighet till att inte förändra vår värld över huvudtaget.

När jag tänker på dessa två besök så dyker frågan ”vart ligger vårt fokus?” upp i mitt huvud. Jag tycker det är intressant att Idol möts av hysteri vart cirkusen än kommer. I intervjuer brukar man ofta höra sökande som säger det största som hänt min stad någonsin. Om Idol är det största som kan hända en stad då anser jag att något är fel, det visar enligt mig på felet med den generation jag själv tillhör. Vad det som är så fantastiskt med Idol egentligen? Det enda det står för är småflickors rätt att skrika. Vi tycks vara mer intresserade av kändisskap och allt som hör till än vad vi är av kampen mot diktaturer. Ett tecken på det är att Sydsvenskan ägnade mer plats i tidningen åt Idols besök i Lund än man ägnade åt Dalai Lamas i samma stad. Visserligen är inte Sydsvenskan världens mest proffsiga nyhetsrapportör men det visar trots allt på vart samhällets fokus ligger. Det är tur att inte alla är hysterisk förälskade i Idol och att människor faktiskt är villiga att betala stora summor för att lyssna på vad en gammal fredspristagare har att säga.

Av: Fredrik Sundqvist