Att Gustav Fridolin skulle ersätta Peter Eriksson som manligt språkrör för miljöpartiet har mer eller mindre varit skrivet i sten ända sedan han anmälde sitt intresse för posten. Betydligt mer osäkert har det varit om vem som skall ersätta Maria Wetterstrand som kvinnligt språkrör. Innan valberedningen offentliggjorde sina nomineringar ansågs Mikaela Valtersson vara den hetaste kandidaten till posten. Men när valberedningen nominerade Åsa Romson fick vi se ett tydligt bevis på den makt valberedningar faktiskt besitter.
Gustav Fridolin
Gustav Fridolin har varit en politisk kändis ända sedan han som 19-åring blev riksdagsledamot för snart nio år sedan. Alla känner till vem han är och alla tycks vara övertygade om att det är hans ansvar att axla Maria Wetterstrands roll som partiets stora affischnamn. Men frågan är om han kommer klara av att fylla ut Wetterstrands stora rock. Fridolin må vara en kändis och han må vara en person som går genom rutan men vad har han egentligen bevisat? Har han bevisat att han är en ledare? Har han bevisat sin skicklighet i det politiska spelet? Är han tillräckligt erfaren?
Den största skillnaden mellan vad Fridolin har bevisat och vad mindre kända riksdagsledamöter bevisat är att Fridolin fått mer TV-tid och blivit mer känd hos allmänheten än de övriga, men detta har till och med William Petzäll och Anton Abele lyckats med. Det jag menar är att det inte alltid är de skickligaste politikerna som blir kändast. Med det sagt så vill jag hävda att Fridolin blev känd för att han var ung men till skillnad från Abele så har han fortsatt att få uppmärksamhet på grund av att han är en skicklig politiker, tillräckligt skicklig för att klara av uppdraget tror jag.
När det gäller om han är erfaren nog för sin roll som språkrör så tror jag definitivt att han är det. Jämför man med Maria Wetterstrand så är han i mångt och mycket mer erfaren än vad företrädaren var när hon tillträdde. Det jag syftar på är att bägge blev språkrör vid 28 års ålder, bägge har varit språkrör för partiets ungdomsförbund men Fridolin hade vid tillträdandet en mandatperiods större erfarenhet av riksdagen.
Miljöpartiet är i hög grad ett småparti. Precis som med de andra småpartierna i riksdagen så behöver inte en ny partiledare ha bevisat lika mycket som hos de två jättarna Moderaterna och Socialdemokraterna. De sex småpartierna behöver ”bara” en partiledare medan de två jättarna behöver en statsministerkandidat vilket är bra mycket mer krävande. Jag tror att Fridlon kommer kunna klara av rollen som ledare för Miljöpartiet, speciellt med tanke på att det är ett tvådelat uppdrag.
Åsa Romson
Det är enligt mig intressant att diskutera om den kvinnliga språkrörsposten gick till rätt person. Jag är övertygad om att Mikaela Valtersson skulle göra ett riktigt bra jobb. Hon är väldigt erfaren av riksdagspolitik, hon är erfaren av media och hon är van vid viktiga politiska poster då hon är partiets ekonomiska talesperson. När det gäller Åsa Romsson kan jag ärligt säga att jag har väldigt lite koll på henne som politiker. Vad jag kan säga är att hon en väldigt erfaren politiker för att inte ha suttit i riksdagen. Hon har tidigare varit miljöpartistisk gruppledare i Stockholms kommunfullmäktige och hon har även suttit i såväl partistyrelsen som ungdomsförbundsstyrelsen. Med den erfarenheten tror jag inte hon hade klarat av att vara ensam partiledare, vilket jag tror Valtersson hade klarat. Men förutsättningarna förändras när partiet har två ledare. Det är mycket möjligt att valberedningen, och sedermera partiet, valde Romson före Valtersson för att man ansåg att hon skulle fungera bättre med Fridolin. Jag tror det kan vara en viktig faktor. Man kan inte bara välja de två bästa kandidaterna när man väljer ett par, man måste välja de som tros fungera bäst ihop. Och jag måste säga att jag tycker Romson-Fridolin ser ut att vara ett mer passande par än Valterson-Fridolin.
Avslutning
Jag tror att man lyckats finna ett nytt partiledarpar som är kapabelt att bära partiets fana högt. Om man kommer lyckas lika bra som föregångarna får framtiden avgöra. Det är enligt mig viktigt att partiet valt ett ungt språkrörspar då partiet har landets yngsta väljarskara. Jag skulle vilja sticka ut hakan genom att hävda att vara språkrör för Miljöpartiet är den partiledarpost i Sverige som kräver allra minst då man är två. Man behöver inte ha bevisat lika mycket som i övriga partier då man som par kan bygga upp en ledarenhet som har kapacitet att bli väldigt stark.
Till sist vill jag poängtera att även om partiet skulle minska i nästa val så tror jag att partiet är på denna höga nivå för att stanna. Det beror på att gröna partier är på frammarsch världen över och den generella trenden är att de kommer fortsätta att växa i och med att väljarskaran är ung och när fler unga får rösträtt så växer det gröna stödet.
Av: Fredrik Sundqvist
