Jag började i höstas skriva en artikelserie om det Republikanska partiets presidentkandidater inför det stundande amerikanska valet. Jag har sedermera ägnat mig åt sporadiska uppdateringar av utvecklingen i primärvalen, denna artikel kommer att vara av ett annat slag.
Av: Fredrik Sundqvist
Traditionellt sett brukar det Republikanska partiet vara kända för sin enighet medan det Demokratiska partiet brukar vara kända för sin splittring. Det vanliga är att republikanerna snabbt väljer sin kandidat medan demokraterna ofta kan vänta ända tills partikongressen bara månader innan valdagen. Om vi tittar på valet för fyra år sedan så vann John McCain sitt partis nominering redan den 4 mars medan Barack Obama vann sin så sent som den 6 juni. Segern kom först efter att hans motkombattant Hillary Clinton dragit tillbaka sin kandidatur. Vid denna tidpunkt för fyra år sedan visste vi alltså redan vem som skulle föra republikanernas talan i presidentvalet. I år är vi ännu inte i närheten av att veta vem som kommer få det röda partiets nominering och det är kanske just där Barack Obamas största fördel ligger.
Då det Republikanska partiet allt som oftast brukar vara enade har man aldrig egentligen varit i behov av att finna en snabb läkningsprocess mellan partiets olika falanger. Denna brist gör att årets minst sagt splittrade primärval är väldigt problematiskt för partiet. Det finns inte mycket i dagsläget som tyder på att primärvalet är nära en lösning och desto längre processen fortgår desto mer verkar partiet bara försvaga sina chanser att ta tillbaka Vita Huset. Lägg därtill att den enda av de fyra kvarvarande kandidaterna som rimligtvis kan räknas bort från segern är Ron Paul. Så länge som en kandidat har en realistisk och trolig chans att vinna kommer personen i fråga knappast att kasta in handduken. Detta leder till lite utav ett moment 22-scenario för de tre huvudkandidaterna Mitt Romney, Rick Santorum och Newt Gingrich. 
Att spå i vem som till sist kommer stå som segrare för det Republikanska partiet är inte det lättaste. Personligen tror jag det kommer att bli Mitt Romney som från allra första början har varit huvudfavoriten till att ta hem partiets nominering. Jag tror detta främst därför att han under hela primärvalet suttit i förarsätet och varit den stora favoriten. Men, det är som sagt fortfarande ett öppet race och mycket kan hända. Jag tänker nu i första hand fokusera på vilka chanser de fyra kvarvarande kandidaterna har att besegra president Obama.
Ron Paul ligger hopplöst sist efter de redan avklarade primärvalen och hans chanser att ta hem partiets nominering är minimala. Skall han ha den minsta lilla utsikten att bli president måste han först och främst segla ikapp de andra kandidaterna i kommande primärval vilket ter sig som en omöjlighet. Att Mr Paul är kvar tror jag enbart beror på att det ligger i hans karaktär. För fyra år sedan höll han ut väldigt länge i primärvalet, trots att han tidigt var totalt uträknad och akterseglad. Denna kämparglöd är utmärkande för Ron Paul och har genomsyrat hela hans politiska karriär. Dessvärre kommer Pauls klena valresultat och låga opinionssiffror leda till att han inte heller denna gång kommer bli president.
Newt Gingrich är i skrivandets stund trea räknat till såväl antal röster som delegater och är i allra högsta grad fortfarande med i racet om att bli det Republikanska partiets presidentkandidat. Men jag tror knappast att den före detta talmannen i kongressens representanthus har någon större chans att slå president Obama. Gingrich är en konservativ politiker och jobbar mycket med att framhålla detta för att vinna stöd för sin kandidatur. Den konservativa falangen av partiet är i dagsläget väldigt stark, vilket i allra högsta grad kan gynna Gingrich och ge honom segern i primärvalet. Problemet är dock att alltför konservativa politiker sällan tenderar att tilltala mittenväljarna och det är därför inte troligt att en sådan konservativ politiker som Gingrich faktiskt lyckas vinna över Obama. Ytterligare en sak som talar starkt emot Gingrich är hans privatliv: han har vid flera tillfällen varit otrogen och har under en längre tid haft ett stormigt privatliv, något som är en klar nackdel. Amerikanska väljare uppskattar ofta politikernas familjevärderingar och en politiker som inte har en tillsynes fin och välbalanserad familj brukar ofta få stora problem att nå Vita Huset.
Rick Santorum är primärvalens stora överraskning som med relativt små resurser hittills lyckats gå väldig långt. Santorum har i media allt mer börjat beskrivas som den största utmanaren till förhandsfavoriten Mitt Romney och han har definitivt chansen att ta hem kommande primärval. Personligen tror jag dock att han knappast har chansen att besegra den sittande demokratiske presidenten. Problemet för Santorums möjlighet att bli president är paradoxalt nog det som är hans styrka i primärvalet. Santorum är extremt konservativ med åsikter som att kvinnor inte skall vara i det militära då de av naturen är för känsliga och att abort inte ens skall vara tillåtet vid våldtäkt. Denna typ av åsikter är inte bara främmande för sekulariserade svenskar utan även för den generella mittenväljaren i Amerika. Jag nämnde tidigare att Gingrich lider av samma typ av problem, för Santorum är problemet mycket större då han är än mer konservativ än Gingrich. För att bli president i Amerika måste man ha förmågan att kunna attrahera väljare från flera olika skikt. Santorum kommer får det svårt att utmana Obama och hans chanser att bli president ser jag som ytterst små.
Mitt Romney är den av kandidaterna som jag tror har störst chans att besegra Barack Obama, faktum är att jag tror han är den ende som på allvar kan utmana presidenten. Romney har en välfylld kampanjkassa, något som alltid är viktigt i ett amerikanskt val. Han har en fin familj som verkligen tycks uppfylla de amerikanska idealen och sedan valet för fyra år sedan har han knappt gjort något annat än kampanja och söka stöd för detta års presidentkandidatur. Dessutom är han den av kandidaterna som i nationellt täckande undersökningar ligger bäst till i jämförelse med den sittande presidenten. Romneys kanske största problem i primärvalen är att han inte är tillräckligt konservativ. Det är just detta som kommer vara till hans fördel om han får chansen att utmana president Obama, just för att han kommer slippa lida av samma problem med mittenväljarna som Gingrich och Santorum. Ska Romney kunna bli president måste han dock så fort som möjligt avgöra årets primärval för att på så vis minska partiets splittring. Vad han sedan måste göra är att ena partiets olika falanger och mobilisera tillräckligt med stöd från Santorum, Paul och Gingrichs väljare så att dessa går och röstar på honom, vilket inte skall ses som en självklarhet. Men skulle han lyckas med detta, då kan han mycket väl bli USA:s 45:e president.
Fredrik Sundqvist
7 kommentarer
Kommentarer är stängda.