INSÄNDARE: Borgerlig stagnation ger Stefan Löfvén möjligheter

”Politik är att vilja” förkunnade Olof Palme. Kloka ord som om möjligen borde vara en självklarhet. I dagens politiska landskap är de allt annat än en självklarhet och därför ord som snarare borde upprepas som ett mantra av våra folkvalda, och då inte minst av den borgerliga regeringen.

Av: Eva Svendén

När Alliansen bildades var det den som förklarade sig stå för nytänkande, för ett nytt Sverige; ett Sverige för framtiden. Alliansen började med en reformiver. Men, denna reformiver handlade inte så mycket om det framtida Sverige, om någon vision för hur Sverige skall se ut; om nya lösningar för morgondagens samhälle. Istället har regeringen ägnat sig mycket åt krishantering och att definiera sig som de som tar ansvar. Viktiga saker men en regering som inte vill något med sitt mandat mer än att förvalta det, har givit upp sitt ansvar som folkvalda och agerar istället som tjänstemän.

Regeringen verkar inte veta vad de själva vill.

En känsla infinner sig också av att regeringen undviker att lägga fram förslag för att slippa nederlag. Andra problem som gör regeringen svaga är deras interna slitningar. Moderaterna växter sig starka men på de andra borgerliga partiernas bekostnad. Det kanske accepteras inom Alliansen så länge alla de övriga partierna fortfarande kan hålla sig kvar i riksdagen och regeringen.

Likaså brottas Moderaterna med intern kritik. För visst finns den! Inte minst bland den mer äldre konservativa delen av Moderaterna. Så länge den nuvarande linjen placerar moderaterna högt i opinionsundersökningar och så länge Moderaterna ingår i regeringen håller de interna kritikerna sig lugna. Men, vad händer sedan…

Vidare bygger mycket av Moderaternas populäritet på en personkult och en personfixering av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Personkulter falnar ofta snabbt.

Socialdemokraterna har länge inte varit en konkurrent att räkna med. Med Stefan Löfvén har Socialdemokraterna fått en ledare som med kunskap, förtroende och erfarenhet kan tala om tillväxt, om att företag behövs för att nya arbetstillfällen ska skapas och att det är först med fler jobb som nya skattepengar kommer och välfärd tryggas.

Om inte regeringen lyckas finna sina visioner blir det Socialdemokraterna som med förtroende och passion talar om hur välstånd och hur de nya jobben skapas. Kanske är det dags för rond tre nu, där det åter är Socialdemokraterna som får företräde vad gäller att definiera sig som välståndets garant och de som vet vikten av tillväxt och välstånd?

Men låt oss hoppas att regeringsduglighet faktiskt grundas på visioner och på Palmes bevingade ord, ”Politik är att vilja”, och inte på att lyckas definiera sig som det ena eller andra…

Eva Svendén