Den 4 april gästades Edens hörsal av tre representanter från MUST. Föredraget anordnades av LUPEF:s SamPol- och Utbildningsutskott och kom att handla mest om jobb: hur organisationen arbetar och hur det är att arbeta där. Känsligare frågor avböjdes som förväntat med hänsyn till sekretessen, men kvällen var ändå intressant och givande. Till de som inte kunde närvara erbjuder Panorama här ett referat.
Av Tim Isaksson
(Se även Panoramas intervju – med Mats Fogelmark)
De tre MUST-representanterna var Mats Fogelmark, kommendör och sektionschef som har jobbat 25 år i försvaret, varav 7-8 inom MUST; Mats H. Sandberg, som är f.d. lundastudent, dels på statsvetenskapliga institutionen, och som blev analytiker på MUST som sitt första jobb efter examen och sen blivit kvar där, idag som chefsanalytiker och Fogelmarks ställföreträdare; och Emma Videmark, statsvetare från Uppsala universitet som idag är senioranalytiker på MUST och som även jobbat på Totalförsvarets forskningsinstitut, FoI. De tre berättade snart att de alla brukar åka ut på sådana här uppdrag (var lingon de använde) med syfte att ragga folk till MUST. De tre gjorde det också snabbt tydligt att det inte skulle vara värt att ens försöka fråga något om Saudiaffären, bulvanföretag eller kontantlån, p.g.a. säkerhetsskäl naturligtvis. Stämningen blev därför gemytlig snarare än konfrontationistisk, apolitisk snarare än ifrågasättande, vilket inte var oväntat men ändå lite synd: frågorna var lite väl tama och publiken borde ha tagit sin chans bättre när Fogelmark frågade ifall den tyckte att det behövs en militär underrättelsetjänst (eller ett försvar överlag) och om det finns hot mot Sverige (där den gamla, sanna konsensusen att det var värre under Sovjetunionens tid kom att dominera diskussionen – det alltid lättare at diskutera saker i det förflutna). En avväpnande approach fick eftersökt effekt genom att det allmänna mednickandet inte lyckades nyansera frågan.
(Se även vår artikel om LUPEF-föredraget för drygt ett år sedan med den nyss avgångna SÄPO-chefen Anders Danielsson, som nu blir generaldirektör på Migrationsverket, och vår intervju med honom, för fler exempel på detta)
Förutom de tabubelagda ämnena var ordet väldigt fritt, d.v.s. det var mer av en frågestund än en regelrätt föreläsning. Publikens frågor stod i centrum och PowerPointen agerade stödjande. Det var ett trevligt upplägg och tjänade väl föredragets huvudsakliga syfte, nämligen hur det är att arbeta på MUST. Men först…
Vad gör MUST?
MUST:s mandat är att från olika källor insamla underrättelser om skeenden utomlands, i de flesta områden (dock inte Latinamerika i dagsläget), särskilt sådana som direkt berör den svenska militären som t.ex. Afghanistan och Adenviken. MUST tittar inte på någonting inom Sverige: det finns en tydlig gränslinje mellan MUST och SÄPO, även om de samarbetar ifall det krävs (numera även inom NCT, Nationellt centrum för terrorbekämpning, en organisation där även FRA ingår och som är mer permanent, även om de olika organisationerna ”sitter i sina hörn” där också och chefen kommer från en av de tre organisationerna). Samarbetet med SÄPO kan gnissla lite ibland, enligt Fogelmark, främst för att SÄPO inte har samma delgivningskrav som MUST (de skriver inte lika många rapporter t.ex.) men även för att MUST rapporterar till UD medan SÄPO rapporterar till Justitiedepartementet. Oftast fungerar samarbetet bra, tillägger han. MUST samarbetar även med andra länders underrättelsetjänster, delvis carte blanche utifrån de som finns på en lista över partners och delvis med andra, om man får tillstånd från uppdragsgivaren, d.v.s. ÖB och Regeringskansliet.
MUST insamlar underrättelser, analyserar och bearbetar dem, delger dem till uppdragsgivarna samt planerar sitt arbete på lång sikt samtidigt som man måste kunna vara flexibla nog att reagera på snabba skeenden. Den allmänna devisen är ”har vi ingen koll på omvärlden är vi blinda”. Det handlar inte bara om att analysera (eventuella) hot mot Sverige, utan även om att ta fram underrättelsetjänster som inte kan fås någon annanstans ifrån samt om att ha en ”lokalproducerad” underrättelsetjänst som kan ge en svensk nationell uppfattning om omvärlden. Analyserna ligger på en massa olika nivåer, det kan vara allt från vilka kopplingar och vilka vapen en given grupp har till vad Kina kan tänkas vilja uppnå på femton års sikt med sin militära upprustning. Ungefär 60 procent av MUST:s arbetsuppgifter är ”vanlig” verksamhet och resten är aktuella beställningsuppdrag som Regeringskansliet eller ÖB beslutar om. Efter underrättelseinhämtningen sker bearbetning och analys (där det blir mycket ”best guesses”) och sen kommer delgivningen till beslutsfattarna. Dessa rapporter är korta och tydliga och beskriver hur MUST anser att läget är utan att författarna, vars namn inte kommer med, tar ställning – MUST är inte policyskapare, vilket Videmark medger kan vara frustrerande ibland.
Själva underrättelseinhämtningen går till på flera olika sätt: open sources intelligence, d.v.s. fritt material som t.ex. tidningar eller internet (där man även har tillgång till djupwebben och på så sätt kan ta sig in i slutna system); human intelligence, d.v.s. agentverksamhet och folk som i olika situationer väljer att lämna information till Sverige, signal intelligence, d.v.s. signalspaning, FRA (som inte ingår i MUST, vilket är ganska unikt i världen); image intelligence, satellit- och flyg bilder o.s.v.; samt other intelligence, t.ex. försvarsattachéer som man har i andra länder som samarbetar med sina källor och lämnar vidare). Det blir naturligtvis mängder av information, kallat information overload, vilket innebär en ofta svår uppgift att välja ut det viktigaste. Dessutom vill man bara ge uppdragsgivaren sånt den inte redan vet, vilket innebär att man måste veta vad den vet och därför läser t.ex. alla UD:s rapporter.
Hur är det att jobba på MUST?
Till att börja med underströk representanterna att det är en pressande arbetsplats där ”positiv stress” hela tiden råder. Dessutom kan det ibland vara väldigt jobbigt med all sekretess, att man inte får berätta för sina vänner vad man egentligen gör och att ens personlighet efter ett tag ofrånkomligen får ett drag av cynism (men även en välbehövlig källkritisk sida). Samtidigt menar de att jobbets belöning är stor kommer från att man vet att ens arbete spelar roll, och från att de alla har fått prova på mängder av geografiska områden och även olika områden i övrigt. Det blir även mycket resande, särskilt om man hamnar på den nya avdelningen NUE, Nationella underrättelseenheten, men mest sitter man i Stockholm.
MUST kallades i början av föredraget för (M)UST, eftersom Sverige har valt en ovanlig approach där man inte har en civil och en militär underrättelsetjänst utan en kombinerad. Tidigare har det ändå mest varit militärer på MUST men idag finns det många civila, och de två grupperna är inte särskilda utan arbetar tillsammans. De civila behöver inte ha gjort lumpen men om de ska ut i fält får de genomgå en soldatgrundutbildning (vilken har blivit tuffare och mer genomgående med åren). Man är inte stridande förband men man ska kunna ta hand om sig själva, ska kunna ta sig bort från farliga situationer, eftersom de ofta ger sig ut på fält utan eskort.
MUST har självklart en del stödpersonal men de flesta anställda är underrättelseanalytiker. Dessa kan ha olika bakgrunder men när det gäller samhällsvetare är det främst statsvetare (särskilt med säkerhetspolitisk inriktning), även om andra kunskap också efterfrågas då och då: Videmark efterlyser t.ex. beteendevetare. En riktigt bra underrättelseanalytiker ska våga göra bästa möjliga bedömning på ofta tunt underlag, ha en stor överblick över underrättelseläget, kunna sålla bland mängder av information, ha koll på vad kunden (sic!) vill ha reda på, och kunna presentera det på ett tillräckligt tydligt sätt. Att bli en hyfsad underrättelseanalytiker tar enligt CIA 6–8 år, berättade Sandberg.
Förutom att insamla och analysera underrättelser handlar arbetet mycket om att sedan presentera dessa. Man skriver en hel del rapporter, som dock ska vara tydliga och koncisa eftersom beslutsfattarna oftast inte har tid att läsa igenom mycket mer än förstasidan; det är viktigt att kunna kommunicera precis så mycket information som krävs, framåtblickande och rappt, och detta gäller även muntligt.
I princip alla lediga jobb läggs ut på mil.se eftersom MUST vill bredda sig och ”försöker undvika incest”. Förutom ovan nämnda kvaliteter måste man naturligtvis vara säkerhetsmedveten, man får inte ha uppmärksamhetsbehov och man måste gilla det område man ska arbeta med. Språkmässigt är det naturligtvis ett krav att man behärskar engelska, MUST:s arbetsspråk, samt det språk som avser regionen man söker tjänsten för: en tumregel är att man ska kunna läsa tidningar på lokalspråket. Just nu efterfrågas personer med tyskakunskaper, men även personer som kan arabiska och kinesiska. Praktikanter tas inte in eftersom detta inte vore rättvis mot någon med tanke på det begränsade arbete man kan utföra utan säkerhetsbehörighet.
Text: Tim Isaksson
Foto: Sofia Åström
1 kommentar
Kommentarer är stängda.