Vad är sanningen värd?

Förra veckan släpptes journalisterna Schibbye och Persson fria, benådade från en 11-årig fängelsedom. Detta för att olagligt ha korsat Etiopiens gränser och främjat terrorism genom samröre med gerillan i den omstridda Ogaden-provinsen. Efter 14 månader i etiopiskt fängelse kunde de återvända till Sverige – utan det avslöjande om övergrepp på mänskliga rättigheter i Ogaden de hoppats på, men med mer än ett års berättelser från en auktoritär regims fängelser, om framtvingade erkännanden och skenavrättningar.

Av: Blanche Jarn

Etiopien gick alltså så långt som till falska erkännanden och manipulerade bevis för att straffa journalisterna för deras försök till granskning. Och många anser att de får skylla sig själva, som trodde att de kunde bryta vilka lagar som helst för att få fram en story.
Vad dessa kritiker inte inser är att en bra journalists mål inte är ett scoop, utan ett avslöjande. Syftet är att berätta sanningen och granska världen, även de delar av världen som inte vill bli granskade. Och en regim som är så hemlighetsfull att den förbjuder journalister att göra undersökningar döljer uppenbarligen något viktigt.

Att bryta mot lagen är fel. Men att stifta lagar i syfte att dölja sanningen om hur det egna landets invånare behandlas är också fel. Och ifall någon då bestämmer sig för att bryta en sådan lag för att avslöja en sanning med potential att hjälpa dessa invånare, har jag svårt att se hur det inte skulle kunna vara rätt.

Vad Schibbye och Persson gjorde var på egen risk. De visste att det var olagligt att färdas med gerillan i Ogaden. Men de valde att göra det, i ett gott syfte. När lagen i sig skadar mer än lagbrottet, borde det inte vara fel att bryta mot den.

Och jag är övertygad om att alla som tycker det var fel av journalisterna att korsa gränsen ändå kommer att läsa deras berättelse. Många kommer troligen reagera på vad som står där. Kanske kommer några få av dem till och med försöka göra något för att förändra situationen. Och det i sig rättfärdigar inresan i Ogaden.

Själv väntar jag med spänning på en viktig berättelse som kanske aldrig blivit nedtecknad om det inte varit för Schibbyes och Perssons beslut att i detta fallet värdera sanningen högre än lagen.

Av: Blanche Jarn