Under hela det Kalla kriget levde västvärlden under hotet från den Ryska Björnen. Världen delades upp i två läger, byggd på ideologiska skiljelinjer och med konstant beredskap för ett nytt världskrig. Men efter murens fall försvann hotet och Björnen gick in i dvala. Frågan är om den nya rädslan idag istället återfinns för den Kinesiska Draken?
Av: Anders Karlsson
Den här gången grundar sig inte fruktan i form av kärnvapen och stridsvagnar, utan istället rör det sig om siffror på papper. För den Kinesiska Draken kommer beväpnad med en tillsynes outtömlig källa av billig men samtidigt välutbildad arbetskraft. Det är den tillgången som har gjort att tillverkningsindustrier har flyttat till Kina i en strid ström de senaste 30 åren vilket har lett till ett kraftigt ekonomisk uppsving för kommuniststaten.
Kinas omfattande ekonomiska styrka är idag ett faktum. 2010 gick landet om Japan och blev världens näst största ekonomi. Det här är en utveckling som västvärldens länder på allvar studerar. Nyhetsrapporteringen om Kina i svensk media blir allt vanligare, och det råder ingen tvekan om att de ofta beskrivs som en verklig utmanare till att knipa platsen över det ekonomiska världsherraväldet.
Finns det då fog för att bli rädd över den Kinesiska Draken? Svaret skall visa sig bli dubbelt. Trots Kinas oerhörda tillväxt kommer inte landet ta över världsekonomin imorgon. För att detta skall ske måste landet under ett antal år fortsätta att ha en mycket hög tillväxt. Hittills har inget land lyckats med denna bedrift. Under 80-talet uttrycktes liknande åsikter om Japan, innan recessionen slog till. Fortfarande kvarstår faktum, Kinas framfart de senaste årtiondena ger upphov att med tillförsikt studera och att kanske till och med uttrycka rädsla för Drakens fortsatta framtid.
Kina har varit en av de få stora ekonomiska aktörerna vars ekonomi inte helt har bromsats in som en följd av den globala krisen. Istället har Kina under de två senaste åren haft en tillväxt på mellan åtta och tio procent. Detta är att jämföra med Eurozonen som förra året växte med två procent. Hur kan det då komma sig att den kinesiska ekonomin har klarat sig så mycket bättre än exempelvis Europa? Det finns självklart inga lätta svar på den frågan men jag vill påstå att ett av svaren ger oss skäl att vara verkligen känna oro för det Kinesiska undret.
Den kinesiska staten har under de senaste åren pumpat in stora belopp i landets ekonomi. Det är ofta svårt att få grepp på hur stora summor det egentligen rör sig om i fall som dessa, men som jämförelse med USA:s omdebatterade stödpaket som sjösattes av Obama-administration strax efter krisen har den kinesiska staten gjort samma sak, fast med ett belopp tre gånger så stort. Det brukar ofta sägas att det inte finns några genvägar till framgångar, detta talesätt går även att applicera på nationalekonomi. För vad den kinesiska staten har försökt att göra i och med det ovan nämnda stödpaketet, är just att ta en genväg.
Vi i väst bör verkligen börja se Kina som en aktör som i framtiden absolut kan konkurrera med USA om ledartröjan i världsekonomin. Just nu bör vi dock mest vara oroliga för den kinesiska drakens bakfylla efter deras hybris att hitta genvägar. Ökad penningmängd leder till ökad inflation. Kinas ligger just nu på omkring sex procent och om den fortsätter att stiga kan den på allvar börja utgöra ett hot för den kinesiska ekonomin och landets invånare. Ett ännu allvarligare bekymmer går att finna i Kinas nyspruckna bostadsbubbla. Stora delar av det belopp staten har bidragit till ekonomin har hamnat i bostadsmarknaden. Resultatet har blivit en stor spekulationsmarknad som har drivit upp priserna kraftigt, vilket i sin tur har drivit på nybyggandet. Det hela har nu gått så långt att man nu i Kina har börjat tala om spökstäder. Stora nybyggda bostadsområden stor tomma utan några invånare. En siffra som väl illustrerar situationen är hur det i april förra året fanns 64 miljoner tomma lägenheter, med plats för 200 miljoner boende. Vi har nu börjat se hur bubblan krackelerar, t.ex. föll bostadspriserna i Shanghai med 30 procent sista kvartalet förra året.
I dagens globaliserade värld är olika ekonomier nära sammanflätade med varandra. Om den kinesiska ledningen inte lyckas hantera de problem landet står inför riskerar den känsliga världsekonomin som sakta börjar återhämta sig att falla på näsan igen. Samtidigt kan det också från Västs sida vara värt att reflektera över Kinas bristande respekt för mänskliga rättigheter och deras ekonomiska ambitioner. Trots OS 2008 och argumenten att ökad ekonomisk aktivitet med landet i framtiden kommer leda till bättre villkor för befolkningen verkar inga konkreta resultat genereras. Istället har Kina visat sig vara ytterst ointresserat av omvärldens yttranden och fördömanden. Om Kina fortsätter sin resa uppför tillväxtens stege bör vi kanske även känna oro för den starkare beroendeposition vi kan hamna i, till en regim som hellre kör sitt egna race än lyssnar på andra.
av Anders Karlsson
