I januari 2011 skrev jag en artikel om biståndsarbetet efter jordbävningen i Haiti. Ett år efter katastrofen hade stora summor pengar utlovats men endast en liten andel kommit fram. Återuppbyggnaden gick långsamt och över en miljon bodde i tältläger. Vad har hänt sedan dess och hur ser situationen ut nu efter Sandy?
Av: Olof Elfwering
Under 2011 byggdes provisoriska bostäder åt en halv miljon människor. Många av de tältläger som växt efter jordbävningen är därför borta nu när de som bodde där har flyttats. På några ställen har reparationer och återuppbyggnaden också tagit fart men överlag går det fortfarande trögt på den fronten. Eftersom man i första hand prioriterat provisoriska bostäder för att bli av med tältlägren samtidigt som det visat sig svårt att köpa loss mark för byggnation är det ytterst få permanenta hus som byggts. Samtidigt förblir många av de hus som förstördes obeboeliga då familjerna som äger dem inte har råd med reparationer. Runt 200 000 hus förstördes i jordbävningen och fram till i augusti i år hade endast 15 000 reparerats och 5 700 nya byggts.
Den hårda fokuseringen på de provisoriska bostäderna har mött hård kritik av två anledningar. För det första är det långt ifrån alla som vill överge tältlägren då de flesta provisoriska bostäderna byggs på landsbygden där det saknas försörjningsmöjligheter. Den andra kritiken riktas mot det faktum att bostäderna är provisoriska, många av dem byggs i trä och i Haitis klimat kan man räkna med att de ruttnar bort inom 3-5 år. De provisoriska bostäderna riktade sig mot den akuta situationen i tältlägren men det tog ett år innan byggandet kom igång och än i dag är det tusentals som bor kvar i tältlägren. Samtidigt saknas storskaliga satsningar på långsiktig återuppbyggnad vilket riskerar att göra de provisoriska husen permanenta.
När stormen Sandy drog förbi regionen i höstas förstördes över 70 procent av odlingarna i södra Haiti och just nu pågår nya insamlingar för att motverka en akut svältkatastrof. FN:s matprogram har varit närvarande i Haiti sedan 1969 och räknar med att runt 1,5 miljoner drabbas av matbristen. Samtidigt riskerar koleraepidemin som bröt ut 2010 att förvärras i stormens spår.
Det är svårt att se några spår av förbättring för Haitis befolkning. De siffror jag just presenterat visar förvisso en ganska ensidig bild och visst finns det områden som förbättrats, men det förhindrar inte faktumet att en negativ trend håller i sig. Många av de större välgörenhetsorganisationerna beskylls för att bara fokusera på siffermässiga resultat och strunta i de verkliga utkomsterna. Självfallet är det viktigt att fokusera på de akuta problemen men när den långsiktiga utvecklingen negligeras förses man ständigt med nya akuta problem. Det är naturligtvis komplicerat att vända den negativa trenden men förutsättningarna gynnas knappast av en bristande vilja. Pengar har kommit fram men resultatet är tvivelaktigt: de 125 000 provisoriska bostäderna man byggt har kostat över en halv miljard dollar men vilken nytta har man av den satsningen om 5 år?
När det gäller Sandy är den viktiga frågan hur klimatförändringarna påverkar orkansäsongerna. Orkaner är ju knappast något nytt och än så länge är forskarvärlden återhållsam i att dra någon slutsats, men när luftfuktigheten och havstemperaturen stiger kan stormarna mycket väl påverkas. Måste man kanske räkna med att grödorna förstörs varje höst? Och vad skulle det betyda för möjligheten till en långsiktigt positiv utveckling?
Källor: Röda korset, World Food Programme, New York Times, The Huffington Post, Human Rights Watch
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.