Fredrik Uddenfeldt reder ut i vilken ordning man egentligen ska skriva och uttala kinesiska namn och vilket som är för- respektive efternamn.
Så gott som alla vet att Mao Zedong brukar tilltalas ”Mao” och inte ”Zedong”, men få vet varför. De flesta har nog på känn att Hu Jintao borde tilltalas ”President Hu” snarare än ”President Jintao” – men varför? Ja, i teorin är det enkelt: familjenamnet (motsvarande svenska efternamn) kommer förepersonnamnet – alltså som i Sverige fast tvärtom. I Kina skulle jag heta Uddenfeldt Fredrik. Tyvärr är det inte alltid fullt så enkelt.
Vissa väljer att kasta om sina namn enligt västerländsk standard – framförallt akademiker verksamma i väst – något som antingen beror på västerländsk folkbokföringsstandard eller på att de är trötta på att bli felciterade. Ett exempel är nationalekonomen Yingyi Qian, vars familjenamn är Qian. På kinesiska skulle ha alltså refereras till som Qian Yingyi, men att kalla honom Professor Yingyi vore som att kalla Fredrik Reinfeldt för ”statminister Fredrik”. Inkorrekt och oartigt.
Hur ska man då göra för att undvika pinsamma missförstånd? För den som inte behärskar kinesiska finns det faktiskt ingen hundraprocentigt säker metod för att skilja mellan kinesiska familje- och personnamn. Däremot finns det några enkla regler som oftast funkar, men inte alltid. Av de hundra vanligaste familjenamnen (som Hu, Mao, Deng, Qian, Zhu, Wu, Xu etc.) är samtliga enstaviga. Det finns dock ett fåtal tvåstaviga familjenamn, som Ouyang, Dongfang, Xuanyuan, Sima, Ximen, men de är väldigt ovanliga. En person med ”dubbelnamn” är Sima Qian, den kinesiska kanske mest berömda historiker. Tvåstaviga personnamn är desto vanligare: Deng Xiaoping, Sun Yat-sen, Chiang Kai-shek och Jiang Zemin är några exempel.
För att jag göra saken än mer komplicerad så är det många som har enstaviga personnamn. Ett bra exempel är nationalekonomomen Kang Chao: eftersom att både Kang och Chao kan vara familjenamn så är det i princip omöjligt att veta vilken som är vad. Den enda tumregeln som finns är att om personen är författare eller akademiker så är namnet förmodligen omkastat; d.v.s. att Chao är familjenamnet. Andra, som Världsbankens chefsekonom Justin Yifu Lin, nöjer sig inte med att bara kasta om namnet utan tar även ett västerländskt förnamn. Fast det gör saken lättare: personer med västerländskt efternamn lägger alltid familjenamnet sist.
Sammanfattningsvis: om personen i fråga är verksam och lever i Kina så används nästan alltid den traditionella principen med familjenamn före personnamn, oavsett om det är en känd politiker eller en vanlig person. Några exempel på detta är Xi Jinping (med största sannolikhet KKP:s nästa partiboss), Ma Yingjiu (Taiwans president), Lee Kuan Yew (Singapores chef-bakom-kulisserna; Li Guangyao enligt fastlandsstavning). Akademiker och andra personer verksamma i väst (eller som publicerar på engelska) brukar kasta om namnet enligt västerländsk standard, som fjolårets nobelpristagare i fysik, Charles Kuen Kao (som heter Kao Kuen/Gao Kun på kinesiska)
Text: Fredrik Uddenfeldt
