Den 9 juli 2011 utropade sig Sydsudan till en självständig nation. Redan den 10 februari samma år skrev jag efter självständighetsomröstningen, artikeln Sydsudan – ett nationsbygge med hinder. I den texten lyftes fram en rad svårigheter som låg i vägen för ett framgångsrikt nationsbygge. Dels hur regionen Abyei som ligger mellan de två länderna skulle hanteras. Dels hur Sudan och Sydsudan skulle dela på de stora oljereserverna samt hur de nya statsanställda skulle bygga upp en administration som skulle främja hela befolkningen. Då hoppades jag på en lycklig skilsmässa för ett av Afrikas bråkigaste länder. Hur är läget idag?
Av: Martin Pehrsson
Konflikten kring Abyei-regionen?
Nu nästan ett år och tio månader senare kan det konstateras att skilsmässan än så länge inte varit speciellt lycklig varken för Sudan eller för Sydsudan. Den 26 maj 2011 skrev jag en uppföljningsartikel efter att Sudan gjort en fullskalig markinvasion med ca 5000 soldater i staden Abyei, vilket till stor del provocerats fram av attacker från sydsudanesiska gerillagrupper. Sedan den 20 juni 2011 finns United Nations Interim Security Force for Abyei på plats i regionen för att stabilisera läget. Framtill dagens datum är ingen omröstning planerad för om Abyei ska tillhöra Sudan eller Sydsudan. Det som främst hindrar Abyei-valet är att parterna inte kan komma överens om vilka Abyei-bor som är röstberättigade. Den stora tvistefrågan är om de arabiska nomaderna i Messiria-stammen ska inkluderas bland dessa. Stammen stannar vanligtvis sex månader i regionen till följd av betesmark för boskap. Om stammen räknas som Abyei-bor kommer regionen troligvis rösta för att tillhöra Sudan.
Konflikten kring oljereserverna med Sudan?
I början av 2012 avbröt Sydsudan oljeproduktionen i landet p.g.a. en tvist om transportavgifter med Sudan. I mitten av september slöts ett nytt oljeavtal och oljeproduktionen förväntas starta igen inom de närmaste månaderna. 2011 producerade Sydsudan ca 350 000 fat per dag och regeringens intäkter samma år kom till 98 procent från oljeintäkter. Samtidigt visar beräkningar att landets oljeintäkter mellan 2005 och 2011 uppgick till 10 miljarder US dollar eller cirka 67 miljarder SEK. I mars 2012 erövrade sydsudanesiska styrkor oljefält i det omstridda Heglig-området nära Abyei-regionen, månaden efter återerövrade Sudans militär området. Samtidigt som gränskonflikterna med Sudan fortsätter, rasar även etniska konflikter inom landet mellan olika folkgrupper, vilket givit upphov till plundring av de olika stammarnas nötkreatur. Utan tvekan har landet sedan självständigheten varit konfliktdrabbat och för Sydsudans president Salva Kiir Mayardit återstår mycket diplomatiskt arbete för att stabilisera regionen. Landet är fortfarande starkt beroende av import av varor, tjänster och kapital från Sudan, dock har Sudan infört en handelsblockad på utländska varor och kapital som går till Sydsudan. Således kommer Sydsudan en lång tid framöver att vara beroende av Sudan och en vänligare ton mellan länderna gynnar båda.
En effektiv byråkrati som främjar hela befolkningen?
Sydsudans regering har trots tvisterna i regionen haft en viss framgång med uppbyggnaden av nationen genom att utveckla ett integrerat system mellan planeringen och budgetförberedelserna. Detta har uppnåtts genom starkt ledarskap på landets finansdepartement och dess förmåga att anpassa satsningar till lokala förhållanden. Som en följd av landets konfliktfyllda bakgrund spenderar regeringen dock stora summor på att upprätthålla en stor och välorganiserad armé. En stor militärstyrka behövs kanske för att skydda och kontrollera landets brokiga befolkningsgrupper men utvecklingsexperter menar att regeringen måste investera i landet och dess befolkning. Främst genom satsningar på jordbruk, sjukvård, infrastruktur och utbildning. Som ett sätt att nå en större del av befolkningen planeras en flytt av landets huvudstad från nuvarande Juba i södra Sydsudan till mer centrala Ramciel (nära staden Bor på kartan nedan) . Projektet kan liknas vid motsvarande konstruerade huvudstäder som Brasilia, Abuja och Canberra. Stadsplaneringen och byggnationen av staden förväntas ta upp till fem år. Flytten av statsförvaltningen till den nya huvudstaden kommer att genomföras i etapper.
Framtiden?
En effektiv byråkrati och statsförvaltning krävs synnerligen för att lyfta Sydsudans beklagliga infrastruktur och hälso- och utbildningssituation. För att nämna några exempel finns det endast 110 kilometer asfalterad väg och landet innehar världens högsta mödradödlighet och kvinnlig analfabetism. Samtidigt har landet goda förutsättningar att förbättra sin sociala och ekonomiska verklighet, genom att använda sina oljeintäkter på ett effektivt sätt som kommer hela befolkningen till nytta. Eftersom landet besitter en av Afrikas bördigaste jordbruksmarker kring Vita Nilens dalgångar har landet goda möjligheter att bygga upp en livsmedelsproduktion, enligt uppskattningar finns det mellan 10-20 miljoner boskapsdjur i regionen. Genom att utveckla vattenkraft ur den Vita Nilens vattenflöde kan dagens kostsamma elproduktion via dieselgeneratorer minskas. Genom att förbättra turism- och safarimöjligheterna i landets nationalparker, som bl.a. innehåller stora elefant-, giraff- och lejonhjordar kan turistintäkterna öka. Dessutom har landet en relativt liten utlandsskuld och Världsbanken planerar att stödja satsningar inom infrastruktur, jordbruk och elproduktion. Om Sydsudan lyckas undvika fällor som korruption, långdragna konflikter och handelskrig med Sudan har landet goda förutsättningar att lyfta sig från ett av Afrikas mest underutvecklade länder till ett föregångsland för hur nya nationer utvecklas och bli en brygga mellan det muslimska Nordafrika och det mer kristna Central- och Östafrika.
Lycka till Sydsudan!
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.