Ung debatt: Val 2010

Den 4 maj anordnade SamPol debatt i Café Athen med riksdagspartiernas studentförbund. Fokus låg på frågorna jobb, klimat, utbildning och rättvisa/välfärd. Kvällen bjöd på klyftor, härskartekniker, valfloskler och stressade svar, men även uppriktiga känsloyttringar och en publik som inte var rädd att visa vad den tyckte med burop såväl som applåder och skrattsalvor. Det som stod allra klarast var hur väl högerns blocksamarbete fungerade, i alla fall på ytan.

De som medverkade i debatten var (från vänster till höger i bilden):

Martina Jarminder – Moderator, till vardags ledarskribent på Skånska Dagbladet.

Mikael Pettersson – Ordförande Vänsterstudenter

Kajsa Borgnäs – Ordförande S-studenter

Björn Björklund – Språkrör Gröna studenters lokalavdelning i Lund och ledamot Gröna studenter.

Karin Ernlund – Ordförande Centerstudenter

Gustav Georgsson – Styrelseledamot Liberala studenter och riksdagskandidat.

Michael Wigg – 1:e vice riksordförande Moderata studenter

Mattias Svensson – Medlem i Kristdemokratiska studentförbundet och KDUs förbundsstyrelse

Även fast det inte är helt korrekt använder vi nedan partiförkortningarna för att underlätta för läsaren. Att alla deltagares åsikter inte redovisas på alla ställen beror på att åsikterna där var väldigt likartade inom de respektive blocken.

”Rättvisa är inte att alla ska vara lika dåliga”

Debatten började att varje partirepresentant fick göra ett anförande om vad rättvisa betyder för dem. Pettersson (V) fick börja och för att definiera rättvisa berättade han om sina personliga erfarenheter kring sin egen skolgång. Petterssons gymnasiebetyg var låga men genom den andra chans som komvux innebär lyckades han komma in på juristprogrammet i Stockholm. Han menade att denna möjlighet mer och mer urholkas med alliansen politik och att allianspartierna därmed straffar de som av olika anledningar inte kunde prestera på gymnasiet genom att stänga vägen till högskola och universitet. ”Orättvis klasspolitik”, kallade han det och viftade samtidigt bort högerns argument om att det är bra att de praktiska linjerna blir mer praktiska och de teoretiska linjerna blir mer teoretiska

Ernlunds (C) åsikter om vad rättvisa är handlade om individens möjligheter. Den formella möjligheten att göra vad man vill i livet samt att praktiska ämnen bör ses som viktigare än de gör i nuläget. Det är viktigt att dörrarna till högskolorna och universitet inte stängs, fast det behövs ett rättvisare system i tillsättningen av studieplatser. Ernlund ansåg även att välfärden bör konkurrensutsättas då många kvinnor inom offentlig sektor ska ha en rättvis chans att tjäna pengar på sitt arbete.

För Björklund (MP) handlar rättvisa om global rättvisa, där skillnaderna mellan möjligheten att bli lycklig i olika länder skiljer sig för mycket. Rättvisa för honom är att alla har samma möjligheter. Dessutom betonade Björklund att humanism borde prioriteras framför ekonomiska argument i invandringspolitiken.

Borgnäs (S) tyckte att rättvisa är ett luddigt begrepp, och håll med Pettersson (V) om att alliansen har stulit språkbruket från de rödgröna och gjort om det, bland annat genom att ersätta kravet på jämlikhet med en maskerad klasspolitik uttryckt som att hårt flit ska löna sig.  För Borgnäs innebär rättvisa jämlikhet, frihet och demokrati och menade att den amerikanska drömmen är sann i Sverige

Enligt Wigg (M) är begreppet rättvisa mycket tydligt. Det innebär att se varje individs unika värde samt dess möjlighet till en unik skolgång där alla elever inte stöps i samma form samt att varje svensk medborgare ska kunna leva på sin lön och inte på bidrag. Om alla människor jobbar får alla människor mer pengar och då finns det möjlighet att ge jobbskatteavdrag till alla och staten tjänar på det.

Därefter följde en debatt mellan de rödgröna och allianspartierna om värdet av en universitetsexamen och praktiska utbildningar. Alliansen betonade betydelsen av individens möjligheter utifrån sin egen förmåga och menade att främst (V) för en politik som strävar efter att ”alla ska ha rätt att vara lika dåliga”, det vill säga att ingen tillåts att sticka ut, alla ska likformas. På det svarade de rödgröna och främst (S) och (V) att de vill att alla ska få högskolebehörighet – inte att alla ska på gå på högskolan. Det är en stor skillnad.

”LAS är en lag som bygger på hur Sverige såg ut på 1970-talet”

När ämnet arbetsmarknaden och jobb kom på upp var blockgränserna extra tydliga. Det mesta kretsade kring LAS (Lagen om anställningsskydd). Wigg (M) ansåg till skillnad från sina allianskollegor inte att LAS skulle rivas upp och göras om. För honom var det viktigare att det blir billigare och enklare att anställa, och då främst att anställa ungdomar. Dessutom betonade han att en fortsättning av jobbskatteavdrag kommer att stimulera nyanställningar samt att fortsatta satsningar på småföretag och privat sektor kommer att ge fler jobb och ett mer företagsvänligt klimat.

I detta höll allianskollegorna med honom men både Georgsson (FP) och Svensson (KD) menade att en förändring i LAS var nödvändig eftersom den diskriminerar ungdomar och bygger på hur Sveriges ekonomi såg ut på 70-talet, det vill säga en ekonomi av storföretag, och undrade även hur en framtid med LAS och småföretag går ihop. Svensson menade att ett borttagande av värnskatten (inkomstskatt för alla som tjänar över ca 55 000) skulle göra det möjligt för fler att tjäna på sin utbildning. Han sade också att sänkta arbetsgivaravgifter skulle öka sysselsättningen. Georgsson å sin sida tryckte på betydelsen av lärlingsanställningar och utökade traineeprogram.

Ernlund (C) lade fram tre konkreta åtgärder för att skapa fler jobb: avstampsjobb som har lägre ingångslön och goda karriärmöjligheter, att turordningen (sist in först ut) i LAS avskaffas till fördel för meriter samt ett införande av mikrokrediter för att starta företag.

På frågan om arbetsmarknaden höll sig Borgnäs (S) nära Pettersson (V), och understödde honom med statistiken att endast 0,2% av avskedningarna en viss period berodde på rädsla för LAS. Argumentet hon trotsade högerpartierna med var att säga att det visst lönar sig att arbeta idag och att hög a-kassa är bra för att ge folk möjlighet att hitta sina drömjobb. Båda dessa argument retade alliansen, men det sistnämnda verkade vara som ett slag i ansiktet då de unisont sade att man faktiskt får ta och leta efter sitt drömjobb medan man jobbar någon annanstans – det är ohållbart att sitta och vänta. Björklund (MP) höll sig mest till en egen linje och betonade att det behövdes bättre information om arbetsmarknaden och då i synnerhet angående gröna jobb.

”Det handlar om mänsklighetens överlevnad”

När det blev dags att debattera klimatpolitiken drog Pettersson (V) ner kvällens största applåd efter sitt anförande om att klimatet är den absolut viktigaste frågan som vi står inför. Han menade att utan den finns de andra frågorna inte ens. ”Det handlar om mänsklighetens överlevnad”, sa han och fick publikens medhållande. Ekonomisk tillväxt är inte viktigt i jämförelse, men tyvärr är det lätt för oss i väst som lider minst av klimatförändringarna att säga att det är det visst. Detta fick en snabb replik av Georgsson (FP) som menade att ekonomisk tillväxt är nödvändig för att finansiera klimatanpassningarna. Detta fick medhåll av Svensson (KD) som dessutom framhöll att detta var ett globalt problem som bäst behandlad av överstatliga samarbeten som EU och FN. Pettersson (V) håll motvilligt med om att EU varit den mest progressiva klimatkämpen. ”Tyvärr” för att andra, större aktörer borde vara det. Han menade att EU fyller en konstruktiv roll i klimatpolitiken men i andra frågor på sikt borde utvecklas ifrån vad den är idag: en överstatlig organisation som tvingar på medlemsstaterna politik de inte vill ha.

Något tafatt sade Ernlund (C) att problemet inte var bilarna eller flygplanen i sig utan bränslet och att stora investeringar var nödvändiga för att komma tillrätta med problemet.

Wigg (M) ansåg att vindkraft är överskattat då det till stor del är subventionerat och endast blir billigt på skattebetalarnas bekostnad. Bra miljöpolitik enligt Wigg (M) är istället att höja medvetenheten om miljöproblemen och skapa jobb som ger möjlighet att göra kloka val enligt den medvetenheten och övergå till mer ekologisk konsumtion. På detta svarade Björklund (MP) direkt att det främst är studenter som står för den stora andelen inköp av ekologiska varor trots sin dåliga ekonomiska situation. Samtidigt tog han chansen att poängtera nackdelarna med kärnkraft och trycka på betydelsen av ekonomiska incitament för att pådriva miljöomställning, med exemplet villaolja som i många hushåll byts ut mot miljömässigt bättre alternativ som förbränning av pellets och jordvärme.

I klimatfrågan höll Borgnäs (S) med sina rödgröna kollegor om att klimatproblemet är vår tids allra viktigaste fråga det allra viktigaste att ta itu. Hon talade om ”trojkan bilen, biffen, bostaden”: vi måste hitta bättre drivmedel till markburna personfordon (och använda dem mer eftersom det inte finns något miljövänligt flygbränsle som är realistiskt att använda); vi måste äta mer vegetariskt eftersom köttproduktionen släpper ut så mycket växthusgaser; och vi måste bygga energisnålare klimatbostäder. Till skillnad mot RUT-avdraget, som förstärker klassamhället, ska ROT-avdraget behållas ett tag just för klimatomställningens skull.

”Vi är dåliga på att kommunicera men bra på att leverera”

Efter klimatdebatten följde ett inslag där moderatorn Jarminder konfronterade debattörerna med elakheter och vanliga föreställningar om deras partier. Jarminder adresserade först Ernlund (C): ”Landsbygden röstar inte på er, Stockholm röstar inte på er och ni fick 4.6% i senaste valet. Vilken är er målgrupp egentligen?” Ernlund svarade att deras målgrupp är alla miljömedvetna liberaler samt alla som vill att makten skall förflyttas från politiker till folket. Ernlund visade dock även ödmjukhet och erkände att Centerpartiet har varit dåliga på att sälja, det vill säga framhäva sig själva och sina kvaliteter. Däremot levererar vi alltid, sa hon.

Till Wigg (M): ”Ni kallar er det nya arbetarpartiet, men varför skall man rösta på er när Socialdemokraterna tänkt på detta i 80 år. Är inte Nya Moderaterna bara de gamla Socialdemokraterna? Wigg replikerade att Socialdemokraternas jobbpolitik inte är jobbpolitik utan bidragspolitik och att Moderaterna har gjort en blå omställning genom att rensa ut bland bidragen och använda pengarna till att skapa nya arbeten. Dessutom har incitamenten att arbeta ökats.

Jarminder gick hårt åt Borgnäs i fråga om den skarpt ifrågasatta Mona Sahlin. Borgnäs svarade att förtroendetal inte är särskilt relevanta och att väljarna väljer Socialdemokraterna oberoende av om Mona Sahlin leder partiet eller inte. Frågan är om någon i lokalen eller ens hon själv litade på de orden. Hon fick också försvara vänsterpolitik överlag i dagens samhälle, till exempel varför ingenting får vara vinstdrivande. ”Det får det visst vara”, svarade Borgnäs kort och koncist med ett exempel olyckligt hämtat från den privata sektorn.

Till Petterson (V): ”Ni har en stark kärlek till offentlig sektor, en politik som bara skulle kunna genomföras i Sverige 1976 och på Kuba.” Pettersson var snabb på tal och försökte få moderatorn att konkretisera men svarade till slut att den offentliga sektorns betydelse för sysselsättningen är enorm och menade att till exempel antalet sjuksköterskor och lärare kraftigt skulle öka om Vänsterpartiet kommer till makten.

Till Svensson (KD): ”Ni kallar era väljare verklighetens folk, ni yrkar på kärnfamiljen enligt 1960-talets ideal och ni moraliserar kring äktenskapet.” Svensson (KD) besvarade detta med att den DN-kulturelit som klankar ner på medelsvenssons på många sätt lever långt ifrån verkligheten hos många väljare.

”Man är från Jönköping, håller bibeln nära och tror inte på samkönade äktenskap”

Debatten avslutades med att varje partirepresentant fick göra ett anförande om varför väljarna ska lägga sin röst på deras parti.

Borgnäs (S): För att klara av klimatkampen och kampen mot fascism och rasism – och mot marknaden, som inte skapar jämlikhet och hållbarhet utan sätter marknadsvärdet över människovärdet.

Wigg (M): För att Moderaterna för sex år sen startade en allians för Sverige och arbetsamt har lyckats regera i enighet. De har fört Sverige stärkt ur krisen, sänkt både skatten och arbetslösheten och samtidigt gjort Sverige till ett bättre och friare land att leva i. Och för att oppositionen är ett oenigt rödgrönt experiment.

Georgsson (FP): För att Folkpartiet är folkets parti – hela folkets parti. De tidigare gällande kollektiva tankegångarna har nu ersatts av ett individualiserat samhälle. Folkpartiet är det enda parti som kan säga ha en aktuell ideologi, liberalismen, eftersom socialismen och konservatismen gått under. Med Folkpartiet får varje människa kraftfulla verktyg att förverkliga sina egna liv där grundtesen är att var och en klarar sin egen försörjning och där samhället vid behov stöttar individen.

Svensson (KD): För att man är från Jönköping, håller bibeln nära och inte tror på samkönade äktenskap. Den trötta klyschan om Smålands Jerusalem hann dra ner stora skrattsalvor innan Svensson blev allvarligare och sa att man ska rösta på Kristdemokraterna om man tror på traditionellt borgerliga värderingar som att flit ska löna sig, att kvantitet inte ska gå före kvalitet, att straffen mot sex- och våldsbrott måste bli hårdare och att det behövs fler poliser, samt att man vill leva i ett samhälle där ingen hålls tillbaka från att förverkliga sina drömmar.

Björklund (MP): Om man tror på en framtid där global solidaritet väger tyngre än global tillväxt. Om man tröttnat på 60-talsdrömmen om kärnkraft och istället tror på förnyelsebar energi. Om man vill ha ett samhälle där papperslösa invandrare får bättre förutsättningar. Om man vill få till stånd ett djärvt globalt klimatkontrakt i Mexico i höst.

Ernlund (C): Om man vill att människan ska gå före systemet, att vi ska ha en konkurrenskraftig utbildning och att det ska vara lika självklart att söka jobb som att starta eget, men inte vill att unga skall vara utfrysta eller att jobb ska straffbeskattas

Pettersson (V): För att möjligheternas land Sverige ska bli verklighet. För att Sverige ska genomsyras av jämlikhet och jämställdhet. Och för att en rödgrön politisk kraft håller på att mobiliseras som kommer att svepa allt med sig och göra allt rätt efter dessa förskräckliga fyra år. Två särskilt viktiga frågor denna valrörelse är att höja kvinnors löner i offentlig sektor samt att bygga massor med nya bostäder.

Reflektioner

Som helhet var det en väldigt välnyanserad debatt som blev som allra mest intressant i frågorna där blocken står som längst ifrån varandra, det vill säga LAS, skattepolitiken och a-kassan. Även om det nog fanns en eller annan som fick större klarhet i vilket parti de ska rösta på i september var det uppenbart att båda blocken hade egna hejarklackar bland publiken. Så vem skötte sig egentligen bäst som representant för sitt parti?

Borgnäs (S) gav ett blandat intryck. Vissa gånger hamnade hon på defensiven och vissa gånger var hon väldigt aggressiv. Det råder dock ingen tvekan om att hon är en skicklig retoriker, vilket var tur eftersom hennes rödgröna kompanjoner inte alltid gjorde det lätt för henne; ofta var det svårt att ta Pettersson (V) på allvar (många skrattade åt honom under kvällen), och Björklund (MP) uttalade sig knappt alls i frågor som inte rörde miljö och gav överhuvudtaget ett platt och tråkigt intryck, hur väl påläst han än var. Borgnäs var helt enkelt det rödgröna blockets förkämpe under kvällen, och hon stred väl mot de samspelta borgerliga.

De rödgröna lyckades inte riktigt greppa övertaget någon gång under kvällen även om de i vissa perioder lyckades sätta dit motståndarna; de hamnade i försvarsställning helt enkelt, trots sin roll som opposition. Det ska dock sägas att Pettersson till viss grad bör undantas denna kritik eftersom det mesta som sades till honom (och det var mycket, han fick tala mest under kvällen) verkade rinna av honom som vatten. Genom sin stora passion lyckades han också med konststycket att inte få vänsterideologin med alla sina traditionsenliga drag och uttryck att bli tröttsam.

Högerpartierna lyckades alltså stå på högre mark under hela debatten, för att använda krigsspråk. De hade det strategiska övertaget genom att vara mer samspelta (trots att det framgick att alla inte hade träffats innan) och hålla hårt fast i ”åklagarrollen”. Det var Svensson (MP) som gjorde bäst ifrån sig, och då inte bara i ren röstvolym. Han var vältalig och saklig och lyckades utmanövrera de flesta schablonbilder som finns om kristdemokrater, eller i alla fall föryngra Till och med när han inte talade gjorde han ett stort intryck bara genom att se uttråkad ut. Hans kroppsspråk formligen skrek att han hört allt de rödgröna hade att säga så många gånger att han inte ens behövde lyssna för att argumentera emot. Inte så trevligt kanske men avväpnande effektivt, särskilt i kombination med Svenssons charm. Wigg (M) hade en likartad taktik som dock inte utfördes lika väl. Resultatet blev att han framstod lite som en översittare som mest satt och log nedvärderande mot motståndet. De många klyschorna och väl inövade replikerna gjorde inte saken bättre. Georgsson framstod som den allra mest vana debattören. Han vilade inte för ett ögonblick utan antecknade konstant vad de andra sa. Särskilt när han fick försvara sig visade han prov på skicklighet. Dessutom var han den som bäst lyckades vända moderatorns stränghet till sin fördel. Efteråt hade frågetecknen man fick när man hörde att han är riksdagskandidat försvunnit utan spår. Ernlund får godkänt betyg men kändes stel och kom tyvärr av sig vid flera tillfällen och talade alldeles för mycket om Maud Olofsson, så pass mycket att man ibland undrade om hon företrädde näringsministern eller Centerpartiet.

Allmänna observationer:

 Flera av debattörerna från alliansen betonade sina föräldrars manuella yrken: pappa takläggare (Svensson (KD)), mamma undersköterska (Georgsson (FP)).

 Borgnäs (S) betonade att hon var född i söderort (förort till Stockholm), men uppvuxen någon annanstans.

 Sidorna var oense om huruvida vårdköerna egentligen har kortats eller inte.

 Båda sidorna verkade ha varsin hejaklack.

 Vänstersidan använde konsekvent ordet ”högern” .

 Matchens argument: ”Vi kommer att skapa fler jobb i kollektivtrafiken, det vill säga fler busschaufförer!”

 Matchens lirare: Svensson (KD) och Pettersson (V) på ytterflankerna.

 Matchens fuling: ”Blå…bruna sidan” – Borgnäs (S).

 Matchens logiska kullerbytta: ”Jag tror på demokratin, därför på socialdemokratin”

Text: Martin Pehrsson och resten av redaktionen

Foton: Claes Bergh nr 1, 2, 5 och Christoffer Tööj nr 3 och 4