Bild: Klaudia Németh (beskärd)
Kinas tunga ekonomiska och politiska roll ses av de flesta som något att vänja sig vid. Men hur har utvecklingen sett ut den sista tiden, vilka ekonomiska prioriteringar finns för framtiden och vilken problematik väger tyngst politiskt? I takt med ”drakekonomins” expansion tar sig även korruptionens rävspel och ojämlikhetens misär tydligare uttryck.
Av: Aron Segerström
Förra våren skrev jag om hur Kinas ekonomiska utveckling skapar stora regionala skillnader vad gäller välstånd och inkomstfördelning i landet. Ett talande exempel är att den genomsnittliga inkomstnivån i den västliga provinsen Guizhou motsvarar en femtondel av nivån i Shanghai, som tar emot större mängder utländskt kapital. Artikeln belyste även hur tidigare premiärminister Wen Jiabao såg det som problematiskt att den inhemska marknaden inte var nog inkluderande gentemot landsbygden samt att ekonomin i sin helhet var för investeringsberoende.
FDI (Foreign Direct Investments) har sedan länge utgjort en stor del av den kinesiska ekonomiska utvecklingen och inneburit miljontals jobbtillfällen. En stadig takt har vidbehållits på kapitalflödet under det gångna året, även om förra årets rekord på otroliga 116 miljarder dollar inte förväntas slås i år. Exportens ökning var endast 2,9 % i november, till skillnad från 11,6 % i oktober; vilket poängterar de globala motvindarna. Trots ihärdiga försök att främja den inhemska marknaden så är Kina oerhört exportberoende, en sektor som stod för 31 % av BNP under 2011 och bidragit med ca 200 miljoner jobb.
Kinas BNP som helhet ser ut att öka med blygsamma 7,7 % enligt Reuters undersökningar, i jämförelse med snittet kring 10 %, och innebär därmed den lägsta tillväxten sedan 1999. Kinesiska handelsministeriet räknar som många andra med en fortsatt långsam utveckling globalt och ser det som ett problem att handelsprotektionismen ökat. Detta bidrar till den pessimistiska synen på extern handel under kommande år och åtgärder för att fortsätta stärka hemmamarknaden är tänkt att involvera löneökningar samt ökade anslag till offentliga sektorer så som sjukvård, skola och sociala skyddsnät. Detta förväntas ge utslag i en högre kinesisk konsumtion i detaljhandeln under 2013. En detaljhandel som samtidigt under november månad i år ökat med 14,9 % jämfört med november 2011.
Förtroendeproblematik
Då utländska investerare spelar en så stor roll i den kinesiska ekonomin undrar många hur denna interaktion ser ut. Är det bara den rika eliten i städerna som gynnas genom slutna samarbeten och mutaffärer, medan landsbygden är dömd till lägre levnadsförhållanden och ovisshet? Den ekonomiska ojämlikheten kanske börjar få oproportionerliga dimensioner och risken är att majoriteten av befolkningen tappar det förtroende som finns för regimen och företagen. Kinas historia är långt ifrån stabil och denna problematik värderas givetvis mer och mer. Även internationellt ifrågasätts ofta kinesisk tillförlitlighet och juridiska instanser, ett fenomen som kan tänkas öka i takt med att de kinesiska lönerna ökar och denna landets största komparativa fördel minskar. Om det inte finns fungerande lagar kan det heller inte existera effektiva regleringsmekanismer och ansvarsutkrävande. Reglering av företag och statliga organ försvåras genom det kinesiska systemet. Då positiva resultat innebär respekt och framgång, samtidigt som inga medel finns för att säkerställa dessa resultat, så skapas incitament för revisorer i kinesiska organisationer att inflatera siffror och skapa falska uppfattningar. Då informationskulturen är påverkad av landets censur, regleringar saknas och organisationskulturen till stor del är korrumperad innebär det ett minskat förtroende ekonomiskt och politiskt. Ett exempel på konsekvenser detta kan få för utländska investerare visade sig i fallet kring skogsföretaget Sinoforest. Företaget var för en tid värderat högst bland alla Torontobörsens naturresursfonder men visade sig vid granskning inte inneha några som helst av sina rapporterade tillgångar, vilka inbegrep en halv miljard dollar att inkräva i skulder från avregistrerade företag. Kombinationen av förbud mot oberoende undersökande journalistik, svårigheter kring standardisering av system samt den annorlunda logik som krävs i det kinesiska samhället p.g.a. giftermålet mellan företagande och regim, innebär otroliga problem för de analytiker som ska ta ställning till landets utveckling.
Journalisten Melissa Chan har rapporterat från landet i många år och skriver om Kinas paradoxala system. Hon beskriver hur hon och många andra å ena sidan beundrar den raska transformationen med större välstånd och hoppingivelse, men å den andra blir äcklad av korruptionen, systemfelen orsakade av enpartistyret och övertrampen på mänskliga rättigheter. I Peking utspelar detta sig storskaligt genom upprepade politiska skandaler och Chan argumenterar för att det behövs stora reformer för att etablera lagar och ett oberoende juridiskt system eftersom korruptionen har drivits på genom misslyckandet att tillämpa befintliga lagar. Detta är heller ingen hemlighet för den styrande regimen, vilket bidragit till tidvis tumult under året, samtidigt som kommentatorer på alla håll funderar över vilka typer av institutionella reformer som måste bli mer konkreta. Det återstår att se hur utvecklingen på området utspelar sig.
Källor:
Truth Out
The Globe and Mail
Reuters
Al-Jazeera
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.