I fjol lanserade 350.org med vänner divestment-kampanjen Fossil Free i USA. Kampanjen går ut på att få högre lärosäten, städer och andra organisationer att dra tillbaka investeringar från bolag och verksamheter inom utvinning av fossila bränslen. Bo Thorén nickar godkännande: ”Får Fossil Free-kampanjen global spridning tror jag att den kan få en avgörande betydelse för att påskynda omställningen”.
Av: Tim Isaksson
Divestment – att sälja av sitt ägande eller, som en kortare men krånglig svensk motsvarighet, desinvestera – som metod för att uppnå stor samhällsförändring bevisade sig själv redan under apartheidtiden när 155 amerikanska college och universitet sålde av alla sina aktier i sydafrikanska bolag och därigenom satte extra press på den sydafrikanska regimen. Sälja av innebär i denna kontext att göra så fullständigt: Fossil Free har två krav för att en organisation ska kunna säga att den har desinvesterat, vilket än så länge elva städer, fem universitet och flertalet andra organisationer i USA kan göra. Det ena kravet är att fullständigt avstå från nya investeringar i fossilinvesteringar, och det andra är att fullständigt desinvestera befintliga sådana inom fem år. Konceptet kan liknas med grepp som bojkott eller ekonomiska sanktioner men kan möjligen ge mer långsiktiga och, framför allt, förebyggande effekter. Att kampanjen i USA fokuserar på just högre lärosäten och dessas funktion som exempelsättare är också ett särskiljande drag:
”Historiskt har universitet ofta varit tidigt ute med krav på förändringar i samhället, dels för att universitet är en källa till nya tankar och dels för att studenter lätt tar till sig nya idéer och gärna lägger tid och kraft på att åstadkomma förändringar”, säger Bo Thorén, trebarnspappan från Göteborg som nyligen beslutade sig för att starta den svenska grenen av desinvesteringsrörelsen.
– – – – –
”Jag är bekymrad över hur många som är pessimistiska över vart vi är på väg och som ändå väljer att inte agera på något sätt.”
– – – – –
Det första amerikanska universitet att helt desinvestera från fossilbolag som ett direkt resultat av Fossil Free-kampanjen var Unity College i Maine (rörelsen startade dock redan 2010 på Swarthmore College utanför Philadelphia). Universitetets president förklarade beslutet med den träffande kommentaren ”It’s inconsistent with the reason these institutions exist for them to continue to invest in something that is dedicated to the destruction of civilization”. Alla kan hålla med om detta, men den stora invändningen är ändå aldrig långt borta: hur blir det med avkastningen? Finns det fullgoda substitut till en av historiens mest lönsamma branscher?
”Avkastning för vem, under vilken tid och till vilket pris?” replikerar Thorén. Hans motfråga sätter fingret dels på ett moraliskt ställningstagande och dels på, ännu viktigare, den långsiktighet som krävs för att vi ska klara våra globala utmaningar. När jag undrar om frågan om return on investments därmed är irrelevant i det större perspektivet svarar Thorén beklagande: ”Nej, den är relevant såtillvida att många kommer att ställa den”. Han tillägger snabbt att det inte råder brist på alternativa investeringar, men däremot på etiska fonder som även exkluderar bolag inom fossilbranschen; Thorén hade gärna sett att Fossil Free Sweden bidrar till att bredda begreppet etisk placering till att exkludera även fossilbolag. ”Så fort fondförvaltare märker att det finns en efterfrågan på den typen av produkter är jag övertygad om att utbudet snabbt ökar.”
Redan dagar efter att Thorén yttrade dessa ord fick han rätt: igår berättade Nordea att man i september kommer lansera en fond eller ett finansiellt instrument som helt avstår från fossila bränslen! Denna oerhört viktiga nyhet blir förhoppningsvis ett startskott som i symbios med Fossil Free Sweden kan bygga snabbt momentum.
När vi letar guld i Sverige
Utöver att en fossilfri omställning hade varit moraliskt rätt och det enda långsiktiga valet, finns det faktiskt tecken på att det snabbt också hade blivit ekonomiskt smart: analysfirman Standard & Poor’s gjorde nyligen en analys som visade att en utspridd investering för tio år sedan i de bolag som ingår i firmans eget 500-index över den breda amerikanska marknaden skulle ha gett högre avkastning ifall alla fossilbolag hade exkluderats. Förhoppningsvis kan denna analys övertyga även kortsiktiga investerare. Klart står i alla fall att alla dessa argument snart kommer att adresseras till svenska investerare.
Efter 350.orgs filmpremiär av klimatrörelsedokumentären Do the Math (läs Panoramas recension här), vilken ägnar mycket tid åt divestment-kampanjen, passade Thorén nämligen på att lansera Fossil Free Sweden. Än så länge består denna svenska gren av den alltmer globala rörelsen bara av ett Twitter-konto, ett snabbt växande nätverk och en tanke om att fungera som en plattform för kampanjgrupper runt om i Sverige. För det behövs, både för att bemöta den situation vår fysiska verklighet befinner sig i och för att bemöta den paradoxala klimatdepression som breder ut sig skrämmande snabbt:
”Jag är bekymrad över hur många som är pessimistiska över vart vi är på väg och våra möjligheter att påverka, och som ändå väljer att inte agera på något sätt”, säger Thorén. ”Jag tror inte heller att vi klarar det genom små stegvisa förändringar, den tiden är förbi, det krävs betydligt större åtgärder nu, och det snabbt.” Som exempel på detta avfärdar Thorén en annan ofta förekommande invändning, att direkt ägande i fossilbolag skulle ge utrymme att påverka verksamheten inifrån, med att den möjligheten är mycket liten även för stora svenska ägare.
– – – – –
”Avkastning för vem, under vilken tid och till vilket pris?”
– – – – –
Thorén menar att både våra svenska lärosäten och svenskt institutionellt ägande överlag hittills ganska obehindrat har kunnat placera i allehanda bolag utan att vi reagerar, eftersom fokus har legat på avkastning snarare än typ av verksamhet. Eftersom svenska lärosäten inte finansieras på samma sätt som i USA (t.ex. mycket genom donationer) har de dock inte stora mängder eget kapital som de investerar – med vissa undantag, bl.a. Lunds universitet, Uppsala universitet, Stockholms universitet, KTH, Chalmers och Karolinska universitetssjukhuset. ”Fokus för kampanjen i Sverige, liksom i många andra delar av Europa, kommer därför att ligga mindre på lärosäten och mer på exempelvis kommuner, pensionsbolag, stiftelser och religiösa samfund”, förtydligar Thorén.
Lärosätena kommer ändå att vara de institutioner som siktena sätts på först, både p.g.a. deras status som föregångare och eftersom pensionsfondernas storlek gör att det inte är realistiskt att börja den svenska grenens rörelse med dessa. Thorén har än så länge pratat med tjänstemän och studenter på Chalmers, Göteborgs universitet, Lunds universitet och Handelshögskolan i Stockholm. Mest arbetar han för att sprida information om kampanjen och få del av finansiell information och placeringspolicys. Bortsett från Handelshögskolan har det senare gått smärtfritt (till skillnad från divesteringsrörelsens upplevelser i många andra länder). Thorén har t.ex. upptäckt att Chalmers har indirekta (och svåruppskattade) äganden i fossilbolag som Alliance Oil, BG Group, BHP Billiton, Lukoil, Surgutneftegaz, Transneft, Novatek, Exxon och Chevron. Hans efterforskningar visar också att många kommuner uppvisar samma mönster av lågt eller inget direkt ägande men stort indirekt ägande via fonder, ofta etiska sådana. Indirekt ägande är naturligtvis en lite knepigare fråga än direkt ägande, men om en investerare inte lyckas påverka sin fondförvaltare till att sälja av vissa av sina innehav är fondinnehav ingen ursäkt för stillasittande. Det finns som sagt alternativ.
Det goda exemplet och plattformen ska få oss allihop involverade
Thorén arbetar till vardags med mjukvaruutveckling och testautomatisering på ett konsultföretag och är ett vandrande exempel på att man inte behöver ha ett mångårigt förflutet inom miljörörelsen för att vilja göra riktig skillnad – det räcker med en stor samarbetsvilja, en öppen ödmjukhet och en stark övertygelse. Den senare växte till sig efter att han i höstas uppdaterade sig på klimatforskningen i samband med världsbankens rapport Turn Down the Heat och när han läste rapporteringen från COP-18 i Doha (läs Panoramas sammanfattning här). Plötsligt visste han vad han måste göra. Steget till Fossil Free Sweden var sedan inte långt: ”Strax efter att jag beslutat att engagera mig i klimatfrågan på heltid fick jag upp ögonen för The Fossil Free Campaign, en av få, om inte den enda, kampanjen som riktas direkt mot finanssektorn.”
Thorén är långt ifrån den enda som har tröttnat på att inget händer trots vår planetära nödsituation, men till skillnad från de många som sjunker in i klimatdepression och fortsätter med sina business as usual väljer Thorén att agera. Han är dock noga med att påpeka att han inte har startat någon kampanjgrupp utan ägnar sig åt informationsspridning och att skapa en plattform för kampanjen i Sverige. Han menar också att det nog bara var en tidsfråga innan någon annan startade Fossil Free Sweden – det hintades t.ex. om det på Twitter för någon månad sedan – och blygsamt propsar han på att hans nyfödda engagemang hänger samman med att många pusselbitar, bl.a. flexibla arbetstider, råkade falla på plats med bra timing. Hans uttalade vilja att bli en katalysator för en stor samhällsomvälvning visar dock att Sverige har fått ytterligare en välbehövd, om än modest, ledare på klimatområdet.
– – – – –
”Så fort fondförvaltare märker att det finns en efterfrågan på fossilfria investeringstyper är jag övertygad om att utbudet snabbt ökar.”
– – – – –
De svenska divesteringskampanjerna kommer precis som 350.org att fungera som ett nätverk med många självständiga grupperingar. Det kommer finnas en nationell samordnare för Fossil Free Sweden – kanske Thorén – som ger stöd åt lokala grupper och som har kontakt med nationella samordnare för andra länder och med den europeiska 350.org-samordnaren. I linje med detta plattformsbyggande har Thorén själv inte försökt påverka specifika lärosäten särskilt mycket (men däremot kommuner och pensionsbolag – något som vi alla kan göra på egen hand) då han anser att detta är studenternas uppgift; på så vis blir förankringen bredare. Ett sätt att praktiskt gå tillväga i detta arbete är att starta en kampanjgrupp på sitt lärosäte, sprida information om kampanjen, ta reda på aktuella investeringar och gällande placeringspolicy genom att höra med finanschefen etc, och påbörja en dialog med miljöchefen och ledningen för att få till stånd en förändring. Om dialogen inte är framgångsrik kan kampanjen sen eskaleras på olika sätt.
Och detta kommer sannolikt att behövas, trots att det är välinformerade universitet vi pratar om. Thorén menar nämligen att klimatengagemanget i Sverige är relativt svagt eftersom vi än så länge har sluppit ifrån att drabbas hårt av klimatförändringarna: ”Många svenskar kanske i och för sig håller med om att vi människor är orsaken till den globala uppvärmningen, men jag tror att väldigt få inser vilka konsekvenser den kommer att få, och ännu färre låter denna insikt övergå i handling. Det fattas inte kunskap om vad som behöver göras, det som fattas är insikt och mod att agera.”
Trogen sitt energisprudlande manér är Thorén emellertid optimistisk: ”Överlag är de jag möter mycket positiva till kampanjen, även om det kan vara en lång process från idé till beslut att sälja av. Det stora problemet är att hitta en institution som är villig att gå först.
Kom i kontakt med Fossil Free Sweden på: gofossilfree.org/se
8 kommentarer
Kommentarer är stängda.