Alltså jag blir imponerad av mig själv. Är så fruktansvärt kreativ! Tenta om en vecka, plugget hänger över mig och jag ligger absolut inte i fas. Det mest vettiga att göra vore ju såklart att bara sätta sig. Sätta sig ner och bara plugga järnet. Men det är som om min hjärna just precis när jag är på gång att ta tag i mig själv, får någon slags knäpp och jag kommer på miljontals saker jag MÅSTE göra som är viktigare än plugget.
Jag städar korridorsrummet frenetiskt, tycker plötsligt att det är superviktigt att träna minst en gång om dagen, läser 100 krönikor för att finna inspiration till denna. Och så vidare. Ibland blir jag så paralyserad av faktumet att jag har väldigt mycket att läsa in att jag bara kan ligga i sängen och stirra upp i taket. Och drömma om hur framgångsrik jag kommer vara om några år, när jag är klar med pluggandet.
Jag önskar så att jag var en sådan där person som hoppar upp när klockan ringer 07.00 (absolut inget snoozande), hoppar i min redan förberedda supersnygga outfit, äter en stadig frukost och sen bara får saker GJORDA resten av dagen. En person som inte fastnar i en och en halv timme på någon halvkompis brors flickväns instagram.
Det finns ju ett begrepp för det här. Prokrastinering. Att skjuta upp saker trots att man vet att det bär med sig negativa konsekvenser. Ett något motsägelsefullt beteende. Det faktum att det ens finns ett begrepp tyder ju på att fler har befunnit sig eller befinner sig i samma situation. Det går upp för mig att jag inte är ensam om det här. Det ger mig tröst! Lindrar min ångest!
Alla förstår kanske att det här inte är ett hållbart beteende. Fortsätter jag såhär kanske det blir svårt att bli sådär framgångsrik som jag drömmer om. Jag vet det. Nu ska jag ändra på mig! Plugga resten av dagen. Måste bara sortera garderoben först och kanske lyssna klart på den där podcasten.
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.