Forskare tror att vi står inför jordens nästa massdöd, det vill säga att minst tre av fyra nuvarande existerande arter dör ut. Det skulle bli den sjätte i vår planets historia, där den senaste skedde för ungefär 66 miljoner år sedan när bland annat dinosaurierna utplånades. Men att vi har ett ökande antal utrotningshotade djurarter i dag beror inte på asteroidnedslag, utan på människan. Framför allt beror det på människans unika förmåga att skaffa sig precis det hon önskar.
Det råder ingen oenighet om att människan har orsakat den globala växthuseffekten, som i sin tur förändrar arters omgivning så kraftigt att de har svårt att överleva i den. Människan är också ansvarig för den illegala jakt och utfiskning som sker och drabbar till exempel elefanter, noshörningar, pandor och hajar. Kraften av enskilda individers efterfrågan är så stark att mängder av resurser läggs på att identifiera den, utnyttja den och profitera på den. Ofta är individen själv inte medveten om att sin efterfrågan, omvandlad till konsumtion, innebär enorma påfrestningar på klimatet och den biologiska mångfalden.
Marknadsekonomin pekas ofta ut som boven i klimatproblematiken, där oreglerade aktörer med vinstintressen tillåts spela fritt och utan att behöva betala för påfrestningarna på miljön. Själva begreppet miljöproblem har endast betraktats som en extern effekt av vårt agerande, en outsider att inte ta med i de ekonomiska beräkningarna. Det finns alltså historiskt sett en ovilja att sätta ett ekonomiskt värde på bevarandet av världens natur och artrikedom. I en ekonomi där prissättning av varor och tjänster styrs av utbud och efterfrågan kommer det helt enkelt aldrig att erbjudas miljövänligt producerade varor om ingen är villig att betala för dem. Det kan låta cyniskt, men ur ett klimatperspektiv inger det också en gnutta hopp: Vem som helst kan ta makten över klimatproblemen genom att, i alla tänkbara situationer, se över sin efterfrågan.
I dokumentärfilmen Racing Extinction som nyligen hade premiär på Discovery Channel världen över får vi se hur valhajen utanför ön Isla Mujeres i Mexico har jagats nära gränsen till utrotning. För de bosatta i området fanns länge inga alternativ, då deras uppehälle bestod av intäkter som hajjakten genererade. Idag har lokala fiskare på ön bytt verksamhet; i stället för jakt låter de nu turister simma med djuren i stället. Det har visat sig vara mer ekonomiskt lönsamt, och rädslan för att valhajen ska dö ut och därmed sluta bidra till inkomst har försvunnit. En lyckad mikroekonomisk omvandling som gett positiva effekter på den biologiska mångfalden. Det är dessutom ett praktexempel på hur ekonomiska och ekologiska drivkrafter kan göra så att en befintlig efterfrågan utnyttjas för att ställa om till klimatfrämjande företagande.
Ändrade väderförhållanden till följd av klimatförändringar ställer krav på adaptation – klimatanpassning. Det är en av de två grundläggande globala klimatstrategierna, och är livsnödvändig i utsatta områden, ofta i utvecklingsländer. I dessa drabbas framför allt jordbrukssektorn av det extremare klimatet, en sektor som både är mycket känslig för väderförändringar och är dessutom ofta en viktig ekonomisk sektor i länderna. Med hjälp av tekniska och ekonomiska lösningar är målet att lokalbefolkningen ska kunna försäkra en framtida försörjning och ha en möjlighet att bo kvar i området, trots de oundvikliga klimatförändringarna.
I Rangpur, Bangladesh, har man de senaste åren drabbats hårt av översvämningar som försvårat odlingen av traditionella grödor. En klimatanpassande lösning var därför att byta gröda: till pumpor. Med hjälp av ny jordbruksteknik kan den förstörda marken utnyttjas till odling av pumpor, som genererar inkomst året om. Projektet har bidragit till ekonomiskt självbestämmande i området samtidigt som det skapat en livsviktig motståndskraft. Allt tack vare en lyckad matchning mellan efterfrågan på pumpor och en klimatanpassande strategi som möjliggör för pumpors produktion.
Konkreta projekt i områden som Rangpur och Isla Mujeres bidrar till att människor inte behöver fly och djurarter inte behöver dö ut. Politiskt breda uppgörelser är väsentligt i klimatkampen – men det finns något som marknadsekonomin erbjuder som politiska institutioner fungerar för trögt för att uppnå. Flexibilitet, och konsumentmakt. Att din och min efterfrågan, som vi väljer att agera på, direkt kan översättas till siffror som går rakt in i ekonomiska beräkningar och modeller. Den perfekta marknaden kommer inte lösa klimatproblemen per automatik, men marknaden erbjuder åtminstone en spelplan för omedelbart agerande. Snabbheten och effektiviteten i detta är viktig att uppmärksamma, även för den som väntar på ett ekonomiskt system som bättre passar ens ideologiska utgångspunkt. För när det gäller klimatfrågan, då vet vi att det är bråttom.
Denna artikel är en del utav Panoramas följetång till förmån av LUPEF:s insamling till Musikhjälpen 2015. Årets tema är ”ingen ska behöva fly undan klimatet” vilket också är temat för vår vecka här på hemsidan.
Vill du vara med och bidra? SMSa okSUMMA LUPEF till 72 999 (25, 50, 100, 200, 300 eller 500). Pengarna går oavkortat till Radiohjälpens insamling.
