Idag är det dags igen för den årliga doktorspromoveringen – Lunds universitets största akademiska högtid. Under en högtidlig ceremoni i Lunds domkyrka så promoveras de doktorer som under det senaste året avslutat sin forskarutbildning och försvarat en doktorsavhandling vid universitetet. Traditionen har pågått sedan ungefär 1670 och är minst sagt speciell. Tidigare fick man erhålla doktorstiteln enbart genom själva promotionsritualen, men numera är den frivillig.
Den nyblivne doktorns huvud kläs med den karakteristiska svarta doktorshatten under ceremoniella omständigheter i kyrkan. Innan tågar en lång rad blivande doktorer, ledda av fanborgens övermarskalkar bärandes svärd(!), från det vita universitetshuset (där de hämtat ut sina diplom) ner till domkyrkan. Efter doktorerna kommer fanborgens fanbärare med nationernas respektive flaggor. Inne i kyrkan sitter rektorn, iklädd en outfit som möjligen kan ha inspirerat den ikoniska pimpen i populärkulturen, vaktad av två livvakter med gigantiska spiror. Ceremonin varar under tre timmar och latin är språket som talas under processen.
Själva akten inleds med rektors tal som följs av promotion inom de fakulteter som förr betraktades som de högre fakulteterna; teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna. Innan den filosofiska fakultetens promotion bärs lagerkransar in av kransflickorna som anländer med häst och vagn. Den ursprungliga filosofiska har ju sedermera delats in i den humanistiska, samhällsvetenskapliga, ekonomiska och naturvetenskapliga fakulteten och på senare år har LTH och den konstnärliga fakulteten i Malmö tillkommit. Promotorn är den som ger de kommande doktorerna hatt eller lagerkrans samt ring och diplom. Under denna korta ritual sker även ett meningsbyte på latin. I promotionsakten ingår även salut från Wedes artilleriregemente som bistår med att salutera promotor och jubeldoktor med två skott, hedersdoktor med ett skott och de samlade nya doktorerna inom en fakultet med tre skott.
Universitetet och kyrkan har gått hand i hand sedan grundandet och från början hölls alla föreläsningar i domkyrkan. Teologin ansågs länge vara universitetets grundpelare, även fast den idag är förpassad till att beblandas med den humanistiska fakulteten. Från början var det till största delen präster som i hög grad undervisade de runt 100 studenterna inom flertalet ämnen. Universitetsvärlden har minst sagt expanderat sedan dess, både när det kommer till antalet elever men också till dagens stora utbud av ämnen och kurser.
Men ska det då finnas doktorspromoveringar i dagens universitetsvärld? Vi lever idag i en av världens mest sekulariserade länder och slipper, för det mesta, den amerikanska debatten mellan kreationister och vetenskapsmän. Samhället är i ständig utveckling och det är även våra traditioner. Själva doktorspromoveringen går att betrakta som det mest studentikosa av alla studentikosa traditioner, och det finns ju faktiskt ganska många att välja bland. Det känns ganska konstigt att beskriva det hela i textform då man verkligen kan se 1800-talsvarianten av samma procedur för sitt inte öga.
I kontrast till denna barocka tradition med tillhörande sedvänjor så utgör ju de som doktorerar den absolut senaste produkten som universitetet här den stora äran att presentera; med doktorsavhandlingar om nya vetenskapliga upptäckter och revolutionerande forskning kan i år universitetet stoltsera med över 100 nya doktorer. Borde det inte vara dags för detta luddiga gamla system att luckras upp?
När jag flyttade till Lund för snart tre år sedan så var det med ett öppet sinne. Jag har sedan dess, med några få undantag, sagt ja till varenda erbjudande som studentvärlden haft att erbjuda. Jag trodde aldrig att jag skulle stå i akademisk högtidsdräkt som fanbärare som representant för en av nationerna. Men det kommer jag göra
Som jobbare på tacksittningen för hela ekipaget förra året så vet jag att gänget kan festa. Punschen flödar, kanonskjutarna är riktiga pangfestare och det är betydligt lättare att ta bort rödvinsfläckar från den svarta frackvästen.
Men nej, det kommer förmodligen inte ändras inom de närmsta åren. Systemen verkar fungera, doktorspromoveringarna fortgår och det finns något lite kittlande högtidligt med det hela. Jag tror att ingen av oss kommer ta det hela på för stort allvar, och jag hoppas det blir ett fint minne för de doktorer som snart överlevt ett decennium i universitetsvärlden.
Jag ser redan nu fram emot doktorspromoveringarna om ytterligare 350 år, när fanbärarna sakta svävar in på sina flygande segway-plattformar in i en gigantisk 4D-hologramsdomkyrka. Iklädda science fiction-högtidsdräkter sydda i lacktyg tar doktoranderna emot lite papper, en hatt och lite krimskrams som universitetets egen motsvarighet till avslutningsrepliken i Babe: den modiga lilla grisen.
”- That’ll do pig, that’ll do.”
7 kommentarer
Kommentarer är stängda.