Hillary Clinton har mycket hemligheter, detta har inte undgått någon som följt hennes kampanj. En del människor tvivlar på det mesta hon säger. Hennes senaste attack mot Donald Trump, och då främst hans följare, där hon tilldelar hälften av dom epitetet ”deplorables” (ungefärlig översättning – beklagliga) kan dock ses som ett av hennes mest trovärdiga uttalanden. Låt oss utforska varför.
Trump mötte Clintons påhopp under ett tal vid den årliga konferensen för National Guard Association of United States, en lobbyorganisation för USA:s delstatliga nationalgarden. Han gick hårt åt motkandidatens kanske något oputsade uttalande. Till synes chockad beklagade han sig över denna, enligt honom djupt alarmerande anklagelse. Han försvarade självklart sina anhängare och frågade hur Clinton vågar nedvärdera och smutskasta dessa underbara människor. Visst är uttalandet något under bältet, men att någon, speciellt Trump, längre chockas av någonting i denna kampanj betvivlar jag.
Om man bortser från Trumps försvar: Finns det något bakom Clintons uttalande? Finns det en stor del av de individer som stöttar Trump att hämta i denna fåra? Hon tar upp kvalitéer som utmärker dessa människor, exempelvis sexism, rasism, och homofobi. När det gäller rasism i USA, måste det korta svaret på om det ligger någon sanning i uttalandet bli jakande. Kanske fick vi se den redan 2008, då i oppositionen mot Obama. Trump har inte visat mycket motstånd mot denna rasism, han har i vissa fall mer välkomnat den med öppna armar.
En opinionsundersökning från The American National Election Studies har tittat på hur vita människor rankar svarta i två olika skalor: från arbetsamma till lata och från intelligenta till ointelligenta. Sifforna visar en procentuell ökning på vita som i undersökningen gav svarta lägre poäng i minst en av skalorna från 2008 till 2012. En ökning på hela 17 procentenheter, från 45 % som uttryckte negativa stereotyper 2008 till 62 % 2012. Den största delen av de människor som uttrycker de negativa stereotyperna röstar republikanskt, oberoende av kandidat, har hypotetiska studier visat. Det finns uppenbarligen en del vita fördomar och de människor som bär på dessa har i majoritet röstat republikanskt både 2008 och 2012, och inget visar på att 2016 skulle vara ett undantag.
Om vi för tankarna tillbaka till Clintons uttalande visar även det självklart på fördomar, och inte minst osar den översittare. Kanske kan den jämföras med Romneys pinsamma uttalande om hans ”pärmar av kvinnor”. Det ironiska är dock att för en del av de rasister som dras till Trump, passar Clintons beskrivning som handen i handsken.
Jag var för ett tag sedan på ”Debatt i Lund” i AF-borgen om Trumps framgångar, där det talades mycket om rädsla, och detta då som en förklaring till varför Trump går så bra. Washington Post har tagit fram, med hjälp av väljarundersökningar, bevis på att Trump går bäst hos väljare som hur uttryckt ett rasistiskt animus. En anledning till detta har med just rädsla att göra. Rädsla av att vita håller på att förlora status och inflytande var den största förkunnaren för Trumps framgångar, detta till och med före ekonomiska bekymmer.
Det är inte många som öppnat vill titulera sig som rasist, och hur ska en Trump anhängare veta om den har en plats i ”fåran av beklagliga”? Det är egentligen ganska enkelt. Om du med glädje hejar på Trump i hans planer om att förbjuda muslimers inträde i USA, eller i hans osäkra vilja att säga ifrån om Ku Klux Klan, eller i hans försök att göra invandrare till syndabockar, då kanske epitetet är för dig.
Många republikaner är inte nöjda med sin presidentkandidat. Som svensk åskådare och högermänniska är jag inte heller helt nöjd med vad det republikanska partiet levererat. För många handlar det om den djupa oviljan att rösta på Clinton, och inte en entusiasm över Trump. Som en pastor från Nevada, som är på konferensen för lobbyorganisationen som Trump talar på, säger – ”Han är det valet vi har”. Ingen sjudande glädje i det uttalandet.
Trump själv håller sig också självklart långt borta från en rasismsstämpel, och säger helt riktigt, att bara för man är för en säker gräns är man inte rasist eller för att man vill undvika islamistisk terror är man inte ”islamofob”. Så, ska man lita på hans ord vid talarstolen, eller de väljare som passar in i Clintons fåra av beklaglighet? Jag tvivlar starkt på att en affärsman som Trump kan vara så rasistisk som det sägs, det jag dock inte allas tvivlar på är hans vilja att få och behålla de röster från människor som är lagda åt det hållet.
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.