Han tog en av våra gator

Efter terrordådet på Utöya 2010 sjöng Laleh Some Die Young. Hela Sverige sörjde med våra norska grannar och få kunde begripa hur en sådan fruktansvärd händelse kunde inträffa och än mindre, hur det kunde ske i vårt eget grannland.

Men somliga dör unga. Igår dog 4 personer alldeles för tidigt på en av våra gator. Flera skadades. På gator som bär på våra värderingar, vår frihet och vår öppenhet mot omvärlden. Igår förgiftades en av dessa gator av en hänsynslös och våldsam terrorattack. Som lamslog vår frihet och lämnade oss med sorg. Jag undrar om vi någonsin kommer kunna gå på den gatan på samma sätt igen.

För visst kan marken vi går på förstöras av händelser. Bli till minnesmonument. Omvägar. Vi vill inte bli påminda. Utöya, Promenade des Anglais och konserthuset Bataclan är alla platser som förlorat sin självständighet och nu blivit till ett sorgens attribut. Igår blev Drottninggatan i Stockholm en i raden.

Många blev emellertid inte förvånade när notiserna på mobilen meddelade om ännu ett terrordåd. Vi har läst om Nice, Berlin, Turkiet och London. Men skräcken fick en annan närvaro när kondoleanserna istället skickas hit till Sverige. När en lastbil mitt i Stockholm stormar in i en folkmassa med ett enda syfte ges rädslan ett nytt ansikte. Vår integrering med omvärlden blir plötsligt mer tydlig när Eiffeltornet nu släcks ner för att hedra offren i vår egen huvudstad. Vi ställs inför det faktum att det kan hända här med.

Men i nöden prövas vännen, trots all förödelse i syfte att splittra oss blev vi paradoxalt nog mer enade än innan. Människor öppnar upp sina hem. Företag, organisationer och kyrkor öppnar sina verksamheter. Folk uppmanar till att inte sprida rykten.

Lugnet blev på sätt och vis navet i allt kaos.

Och det värmer att veta att vi i dessa stunder visar medmänsklighet och sänker våra barriärer istället för att isolera oss och låta envar hjälpa sig själv. Och vi börjar om. Igen. Inleder sorgearbete och undrar hur lång tid det tar innan detta sår läker. Samtidigt uppstår ilskan, envisheten och medvetenheten. Vi ger inte upp.

I will tell your story if you die, lyder första meningen i Some Die Young. Drottninggatan i Stockholm kommer framöver alltid berätta historien om de oskyldiga som fick sätta livet till i galenskapen och ondskans namn. I den trasiga asfalten syns dock framförallt medmänskligheten och värmen i mattor av rosor och tända ljus. Igår tog han en av våra gator ifrån oss, men vi har alla andra, och varandra, kvar.

Nina Morby