Beväpnad med en flashig powerpoint-presentation har Nils Gustafsson, just nu aktuell med sitt avhandlingsprojekt om sociala medier och dess politiska påverkan tagit plats i hörsalen. Klockan tickar mot halv åtta när sorlet från publiken tystnar och mikrofonernas rundgång ljuder.
Nils Gustafsson, får vi höra av konferencier Magnus Jerneck, personifierar journalistik och stadsvetenskap och är bland annat Sydsvenska dagbladet-stipendiat. I sin studie av sociala medier menar han att analyser av deras inverkan på valresultatet visar negativ: sociala medier som Facebook och Twitter har inte påverkat något i detta valet. Men Gustafsson själv menar annurlunda. Visst fungerar inte Göran Hägglund på Twitter – det politiska intresset är inte tillräckligt stort – men däremot visar Gustafsson själv på att vara ständigt uppdaterad på twitterfronten då han presenterar resultat han fått live från rösträknare, bland annat att de fått in fler ångerröster och högt valdeltagande.
Politiken medialiseras efter 1985, berättar Gustafsson, på grund av granskande medier och större medieutbud. Politikerna måste vara beredda på att folk blir snabbare uppdaterade och ett hastigare tempo. ”Kommunikationsöverflöd” kallar han det. Politiska partier behöver inte längre så många ”gräsrötter” som sprider informationen. Politikerna vill idag ha förstasidesnyheter och mer mediautrymme. Genom sociala medier får vi tillgång till främst populära politiska nyheter, vilket kan vara negativt.
Han tar även upp vad han refererar till som the Civic Voluntarism Model: resurser, engagemang, rekrytering. Ett sammanfattande uttryck för varför folk engagerar sig politiskt. Mycket sammansmälter med utbildning. Hur förändrar sociala medier detta?
Resurser: Flexibilitet spelar en stor roll, att det är idag lättare att engegera sig i fem minuter än en helkväll i veckan. Engagemang: gammelmedia ledde till likartad politisk kunskap. Alla tittade på samma nyheter och läste samma nyheter. Dessutom fick alla in ungefär samma mängd politiska information. Med ett rikare medieutbud är mediakonsumenter mer benägna att navigera sig efter sina egna intressen – detta skapar en kunskapsklyfta. Politiken når bara de som är intresserade. På grund av detta är vi beroende av politiska överraskningar menar Gustafsson. Med Facebook får vi mer politisk information genom våra bekanta. Vi behöver inte aktivt leta efter politisk information. Vi får in fakta genom vad som kan refereras till som två olika kanaler: strong ties: kompisar, familj och människor som är lika oss själva, och weak ties: de lösa kontakterna, vänner till vänner, gamla skolkompisar och arbetskamrater som vi kanske inte umgås med så mycket. Dessa är många fler och inte heller så lika oss själva som den förut nämnda kategorin. Weak ties är betydligt mer intressanta om man till exempel diskuterar social spridning av politisk information, eftersom man lätt får in information från människor som inte är så lika en själv, vilket leder till prunkande i informationsrabatten.
Antalet medlemmar i de politiska partierna sjunker idag, menar Gustafsson. Folk idag engagerar sig på olika sätt och genom en handuppräckning visar det sig att de flesta i salen har en Facebook-kontakt eller liknande som sagt vad de röstat på. Detta är ovanligt för ett land som Sverige och ett typiskt exempel på hur stor roll sociala medier faktiskt kan spela. Det kan även visa att människor i ens vänskapskrets som man inte visste var politiskt intresserade faktiskt kan vara aktiva – och därigenom skapas det en debatt.
Gustafsson fortsätter efter detta att visa några exempel: MUF föreslår att man sprider goda nyheter på Facebook, t.ex. roliga valfilmer! Gustafsson efterlyser fler blogginlägg med personliga motiveringar, som är bra exempel på en framgångsrik valrörelse i sociala medier.
av Amanda Malmquist
1 kommentar
Kommentarer är stängda.