Ett vanligt umgängesforum för ungdomar är det så kallade ‘festlivet’ som bidrar med oförglömliga minnen, nya bekantskaper och … gräsliga bakfyllor. Tack vare klichérika Hollywoodfilmer och inlägg från vänner och influencers i flödet befästs gång på gång den romantiserade bakisdagen. Ni vet den, när man vaknar upp med lite rufsigt hår, klickar hem något flottigt från hungrig.se och sträcktittar en bra serie under ett fluffigt täcke samtidigt som man tar emot och skrattar åt roliga snaps och bilder från gårdagens bravader.
Tyvärr stämmer verkligheten sällan överens med detta, ofta önskvärda, och förskönande narrativ. Att vakna upp själv och plågas av allt från mildare huvudvärk till fullfjädrade minnesluckor och kraftig ångest är för många en beskrivning med starkare verklighetsförankring. Just bakisångest har blivit ett allt mer vedertaget begrepp som används för att beskriva den oro och nedstämdhet som många känner ‘dagen efter’. Uttrycket sätter fingret på ett tidigare odefinierat tillstånd, men kan vara missvisande på så vis att det kan misstas för psykisk ohälsa såsom panikångest och social ångest, vilket ofta kräver samtalsterapi eller psykofarmaka för att bota. Bakisångest är jobbigt, men tillfälligt.
Å andra sidan kan den till synes banala bakisångesten även användas för att förneka för sig själv och andra att faktumet att man mår dåligt faktiskt beror på ‘riktig’ psykisk ohälsa som tar sig formen av ett osunt förhållande till alkohol. Synen på alkohol tenderar att vara förhållandevis oproblematiserad i ungdomliga kretsar. Burkar och flaskor med snitsig grafisk design och tanken på alkohol som ett festligt socialt smörjmedel gör att alkoholmissbruk uppfattas som något avlägset, förbehållet parkbänksalkisar och stressade kändisar. Men att känna att man behöver dricka för att kunna slappna av eller vara ‘en bättre version av’ sig själv är två exempel på tydliga varningsklockor på ett osunt förhållande till alkohol, som ofta viftas bort. Bakisångest är ett symptom av att ha druckit alkohol, inte av att ha ett alkoholmissbruk; därför är uttrycket farligt att använda för att dölja eller legitimera det sistnämnda.
I många fall kan bakisångesten förklaras, inte bara som ett resultat av alkoholens kemiska påverkan på kroppen, utan som en naturlig reaktion på saker man hittat på under påverkan av alkohol. Kanske spenderade du några hundralappar mer än vad du egentligen är bekväm med? Kanske var du lite för flirtig eller framåt mot hen på dansgolvet? Eller kanske skäms du över att du inte riktigt kan komma ihåg om du gjort något av detta?
Efter en snabb google-sökning av ‘bakfylla’ går det att konstatera att det endast är de förebyggande råden som verkar ha någorlunda påverkan. När bakfyllan är ett faktum är de flesta överens om att det inte finns så mycket att göra. Fysisk aktivitet och socialt umgänge är två återkommande tips på hur man lindrar, kanske inte bakfyllan i sig, men bakisångesten den ger upphov till. Problemet är bara det att en promenad i parken eller planerandet av att möta upp en kompis för en fika sällan är rimliga, om ens tänkbara, handlingar när man vaknar upp i ångestdimman med sminkfläckar och huvudvärk en söndag förmiddag.
När jag kom på att jag ville skriva om bakfylla tänkte jag att det var högst lämpligt att göra det just bakfull, för att göra texten så verklighetsbaserad som möjligt. Men jag kom snabbt till insikten att mild handlingsförlamning (läs: lathet), brist på kreativitet och brist på förmågan att ta initiativ är två symtom av åtminstone mina – och förmodligen fleras – bakfyllor, vilket gjorde att den idén fick slopas.
När man är bakis har man väldigt bra förutsättningar för att må dåligt – ångest är både kemiskt och psykiskt, och alkohol spär på båda former. Att försöka leva upp till den förskönande och svåruppnåeliga bakisdagen kan då bli ännu en bidragande faktor till ett ökat ångestpåslag. Som systembolaget skriver på sin hemsida – “det är omöjligt att bota en bakfylla, men fullt möjligt att lindra den”. Genom att påminna sig själv om att det är rimligt och okej att vara lite nere när man är bakis gör man sig själv en tjänst och skapar förutsättningarna för en så lindrig bakfylla som möjligt.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
