När min mammas särbo Hans kommer över på middag får vi inte googla saker vid matbordet. Innan han kommer över påminner min mamma mig och min bror om att inte ha telefonen vid bordet. Värt att nämna är att mobiler vid matbordet inte är en vanlig företeelse annars heller men just när han kommer över hade en googling verkligen kunnat vara befogad. Hans är nämligen inte blyg med att grilla mig och min bror på vår kunskap om allt från Kataloniens självständighet från Spanien till Det sjunde inseglet. Men enligt honom är telefoner vid måltider för det första djävulens påfund och för det andra finns det vissa saker alla bara borde veta. Att googla är då att fuska. Jag och min bror får helt enkelt stå ut med att lyssna på monologer om både Katalonien och Bergman eftersom vi själva inte har något att komma med och vi inte heller är tillåtna att konsultera Wikipedia för att få någon inblick.
Jag stöter på problem vid Hans besök eftersom jag absolut inte är vad som skulle kallas allmänbildad med hans mått mätt, vilket resulterar i att jag ofta känner mig dum i konversationer med honom. Det är visserligen inte en vidare bra kvalitet hos honom att han får andra att känna sig dumma, men jag tror att det svider extra mycket då min nivå på allmänbildning är något jag skäms över. Jag skulle kunna skylla mina kunskapsbrister på att jag faktiskt har ganska dåligt minne. Att min mormor faktiskt hade Alzheimer. Att det antagligen är det som spökar när jag inte kan säga på rak arm när första världskriget började och slutade, men i ärlighetens namn grundar det sig antagligen i att jag aldrig känt ett behov att kunna säga det på rak arm mer än vid ett historieprov på gymnasiet, för att sedan glömma på studs.
Har internets lättillgängliga information gjort att vi inte längre har samma driv att vara allmänbildade? Precis som snabbt mode ägnar vi oss numera även åt snabb kunskap. Om studieteknik har lärt mig något så är det att hjärnan bara kan bibehålla en begränsad mängd information under en begränsad tid. Värt att nämna nu är att Hans inte har någon form av sociala medier och inte äger en smartphone över huvud taget. Han ägnar sig alltså inte åt snabb kunskap i samma bemärkelse som jag, som vardagligen kommer på mig själv med att scrolla mitt Instagram-flöde alldeles för länge. Vars telefon plingar minst en gång var tionde minut med ny information som jag måste förhålla mig till. Vi matas konstant med ny information som ersätts i vår hjärna, precis som klädtrender och mode på vår kropp. Ingen kunskap är bestående och i eran av fake news kan vi inte ens vara säkra på att det vi läser som nyheter är sant.
Detta får mig dock inte att tro att jag hade blivit allmänt upplyst och bildad om jag bara la bort telefonen och tog upp en bok, eller så är det precis så det ligger till men jag är för beroende för att inse det. Hur det än ligger till så tog jag mig emellertid friheten att googla definitionen av allmänbildning: ”allmänbildning avser en bred kännedom om allmängiltiga ämnen i motsats till fackkunskap”. Ingen kan förneka att det som sker på sociala nätplattformar är en stor del av vår nutid och därför alltså bör klassas som ”allmängiltiga ämnen”. Alltså är det fullt rimligt att klassa kunskap om vad det senaste stora bråket på Instagram handlade om, som allmänbildning. Absolut, att veta vem Kanye West bråkade med på Twitter 2016 har inte samma skrytfaktor som att veta vem som var ledare i Kina i början av 1900-talet. Likväl är allmänbildning de facto inte gynnsamt på grund av skrytfaktorn, trots att det är en trevlig bonus, utan för att det hjälper oss att förstå samhället vi lever i.
Att sociala medier numera är något allmängiltigt betyder dock inte att vi ska lägga allt vårt fokus på Instagram och skita i att lära oss om historiska händelser. Jag borde verkligen ta tag i att lära mig de där årtalen från första världskriget en gång för alla. Det betyder snarare att det inte är så lätt att klassa kunskap som allmängiltig och inte som man vill tro. Det betyder att du aldrig ska jämföra din nivå på allmänbildning med din mammas 68-åriga särbos. Jämför dig kort sagt aldrig med din mammas 68-åriga särbo. Nästa gång någon tar upp Kataloniens självständighet med dig, kontra då med att vid nästa tillfälle ta upp hur Cissi Wallins senaste drev polariserade debatten om feminism på Instagram eller hur Hanif Bali har spårat ur på Twitter. Det må ses som mindre intellektuellt och det må vara mindre skrytvänlig fakta, men det är minst lika sanna speglingar av vår samtid, och mycket roligare att prata om.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ingrid Norén, skribent
