Texten är ett utdrag ur Panorama #32: OK Boomer – generationsklyftor, skillnader och förändring.

Högt, högt uppe i Nordnorge strax utanför Tromsø, ligger den lilla tätorten och ön Sommarøy. Ön är ett fiskesamhälle med ett befolkningsantal på strax omkring trehundrafemtio. Precis som vid andra platser lokaliserade norr om polcirkeln förblir solen på Sommarøys himmel under sommaren. I Sommarøys fall infaller denna period årligen mellan den artonde maj och den tjugosjätte juli. Samtidigt upplever orten tre månader av mörker under vintermånaderna november, december och januari, när solen aldrig stiger upp på himlen. 

På grund av bristen på solljus och D-vitamin försöker invånarna utnyttja sommarmånadernas överflöd av sol bäst de kan. Tiden blir relativ, klockornas visare stannar och fasta väggur skjuts längst in i byrålådor. Invånarna kan ses genomföra dagliga handlingar dygnet runt. Barn är fria att vara ute på “natten” och vuxna klipper gräset när de flesta andra i Norge sover. 

Likt New Yorks Brooklyn Bridge och Paris Pont des Arts agerar bron som går från det norska fastlandet till Sommarøy samlingsplats för symboliska föremål. Det är emellertid inte hänglås, likt på andra broar, som hänger på Sommarøys bro. Det är klockor. Visarnas tickande tillhör det moderna samhällets stress och lämnas utanför Sommarøys mer naturliga rytm. På ön kontrolleras man inte av klockan från stunden man stiger upp ur sängen. Man äter när man är hungrig. Man sover när man är trött.

Förra året blev Sommarøy internationellt uppmärk-sammat för att dess invånare ville att ön officiellt ska bli världens första tidsfria zon. Den trettonde juni i år samlades ett antal av öns invånare i stadshuset runt Kjell Ove Hvedings namnlista skapad i syfte att officiellt föreslå att Sommarøy ska bli världens första tidsfria zon till det norska Stortinget. I praktiken följer invånarna redan inte den övriga världens tid under sommarmånaderna och har heller inte gjort det i generationer. I praktiken skulle förändringen innebära att förpliktelser som skola och arbete skulle bli mer flexibla under dessa månader. Friheten från klockan skulle emellertid infalla ungefär samtidigt som elevernas sommarlov började vilket hade förenklat förändringen. 

Att eliminera tid bidrar till viss praktisk och juridisk problematik och alla öns invånare är inte positivt inställda. Eftersom fisket är den största näringen påverkas majoriteten av yrkena inte eftersom fiskelycka är oberoende av klockans rytm. Andra näringar såsom hotell och turism och restaurang och handel skulle kunna möta problematik när det gäller öppningstider och in- och utcheckning. Trots att eliminerandet av tid kan bli svårt är en av grundorsakerna till “frihetskampen mot klockan” baserad på en mer teoretisk än praktisk önskan om att ön inte ska vara en slav under klockan och att tiden ej skall förhindra människornas naturliga impulser.

Fåglar, fiskar och alla andra djur lever inte sitt liv på samma sätt som människan. Såväl natt- som dagaktiva djur har den interna biologiska klockan som berättar för dem när det är dags att gå upp, när det är dags att jaga och de naturliga impulserna styr dagens gång. Det finns många sätt att definiera vad tiden innebär. Men i grunden handlar begreppet om att tiden är en dimension i människans värld som gör att människan kan placera händelser och skeenden i kategorier om vad som hänt, vad som händer och vad som kommer att hända i framtiden för att kunna ordna och planera. Tiden är till för att koordinera livet i samråd med andra. Att leva utan tid skulle på många sätt kunna definieras som ett liv utan planering. Här lämnas således plats för impulsivitet och instinkter.

Vem har väl inte delat Sommarøyas invånares önskan om sommarkvällar som aldrig tar slut? Att våga ta ett steg bort från planeringen mot impulsiviteten och därmed trotsa den sociala konstruktionen som är tid är väl inte det värsta som hänt så länge som de största praktiska och juridiska utmaningarna möts? När allt kommer omkring blir det ändå tiden som avgör när tidsfristen upphör och öns invånare slagit ihjäl de soliga sommardagarna för det året.


Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Karolina Boyoli, skribent
Kategorier: Krönikor