Bara en knapp vecka har gått sedan politikerna tog höjd i åtgärderna för pandemin med uppmuntran om att stanna hemma. Men redan har många lessnat i sina hem och söker sig till internet i hopp om tips och tricks för att stå ut med isoleringen: börja meditera, gör ett fotoalbum eller slappa på Netflix. Men kanske är den här våren en välbehövd tid för reflektion och inte en stund för att utöka sin repertoar av saker att ha för sig.
Det finns nämligen en lärdom att finna för individen som är frisk, men fast i karantän – och det är inte att du kanske skulle vara söt i lugg.
Idag står det ett likhetstecken mellan frihet och valfrihet. Och valmöjligheterna i våra liv har ökat exponentiellt; vilket som helst av jordens hörn skulle kunna vara ditt hem nästa termin och det går faktiskt inte att bestämma vad man ska äta till middag. Valfriheten är emellertid inte endast av godo. När möjligheterna blir oöverskådliga är det svårt att försäkra sig om att man tog det bästa beslutet – kanske fanns det något annat bättre kvar där ute.
Det finns en teori vid namn Paradox of choice, utvecklad av psykologen Barry Schwartz, som fick genomslag på 00-talet. Idén är att människor inte mår bra av att ställas inför ett stort antal alternativ samtidigt som valet är fundamentalt för självständighet och frihet. Många gånger har jag funderat på hur trenden psykisk ohälsa, som nästan har slagit lika hårt som Covid-19, har påverkats av de oändliga möjligheterna. Vi är kroniskt oroliga över att vi inte lever våra bästa liv.
Men så hamnar du i karantän. Eller som jag, påverkas av att allt det jag brukade göra, eller i alla fall vägde in i kalkylen, numera inte är alternativ. Jag kan inte åka över sundet för en klubbkväll – jag kan inte ens gå ut i Malmö. Plötsligt har min värld krympt och jag har bara alternativen att sticka ut på en springtur i parken, plugga i hopp om att kursen inte blir inställd eller laga mat på det jag lyckats få med mig från affären.
…och det är underbart! Till en början tror jag många känner oro för vad som kommer ske med ens psyke i en instängd lägenhet. Men så småningom hoppas jag att alla kommer till samma insikt som jag: att det är nu, kanske för enda gången någonsin, som du faktiskt och på riktigt kan leva ditt bästa liv.
För du kan ägna dig åt saker utan att fundera på om du slösar bort din tid, för det finns inget annat som hade maxat mer. Försvunnen valfrihet kanske är verklig frihet? Min lyckligaste dag i livet vore att bli inkallad. Ett troligt scenario inte så långt bort i tiden, är att behöva gå en snabbkurs i basal hygien och sedan som icke-riskgruppare vara tvungen att arbeta på de överbelastade sjukhusen. Vad livet skulle ha mening.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
