I premiäravsnittet av SVT:s nya utrikesmagasin Utrikesbyrån (4/3-20) var temat hur etnisk mångfald i USA påverkar partiernas valstrategier, vilket hintas om redan i avsnittets titel “De sista vita valen”. En av programmets gäster, Europaparlamentarikern Sara Skyttedal (KD), var inbjuden i egenskap av att ha kampanjat för Republikanerna i presidentvalet 2012. “Det här blir bra tv”, tänkte jag, då det var upplagt för en het diskussion med en anhängare av Republikanerna i studion.
På 2040-talet förmodas vita utgöra mindre än 50% av befolkningen i USA och kommer alltså inte längre vara i absolut majoritet. Detta enligt en officiell prognos som Utrikesbyrån tog avstamp i när deltagarna diskuterade hur dessa nya demografiska förändringar kommer påverka Demokraternas och Republikanernas valframgångar.
Med en allt mer heterogen befolkning blir det angeläget för partier att bygga koalitioner mellan olika demografiska grupper för att nå valframgångar, ett problem för Republikanerna som har svagare stöd bland latin- och afroamerikaner.
I Republikanernas fall är det framförallt unga väljare och etniska minoriteter som är svåra grupper att locka, som i större utsträckning röstar på Demokraterna. Hur förhåller sig då Republikanerna till detta nya politiska landskap, med statistiken om att etniska minoriteter kommer växa som andel av befolkningen i åtanke? En konstruktiv strategi vore att bredda sig som parti och attrahera nya väljare. Dessvärre finns det ett annat förhållningssätt som påminner om en tid många hoppades USA hade lämnat bakom sig.
I en uppmärksammad dom från 2016, North Carolina State Conference of the NAACP v. McCrory, konstaterade en hovrätt i USA att delstaten North Carolina hade genomfört valreformer år 2013 som slog mot afroamerikaner med kirurgisk precision. Domstolen fann dessutom att det var lagstiftarens syfte att avsiktligen diskriminera mot afroamerikaner.
Politikerna i North Carolinas delstatsparlament hade före lagens tillkomst efterfrågat och beaktat information kring praktiska aspekter av hur vissa grupper tenderade att rösta. Datan pekade på att afroamerikaner i högre utsträckning förlitade sig på samtliga röstningsprocedurer som lagen skulle förbjuda. Afroamerikaner var till exempel mer benägna att ha de ID-handlingar som lagen skulle göra oanvändbara för att styrka sin identitet i vallokalen.
North Carolina är inte ett undantag, utan kännetecknar snarare en ny våg av röstningsrestriktioner som införts av delstater under 2010-talet. Det finns ett mönster av liknande fall runt om i USA där det förekommit avsiktlig diskriminering i utformandet av valprocessen eller att valreformer har fått diskriminerande utfall. I delstat efter delstat där främst Republikanerna har haft politisk kontroll, såsom North Carolina år 2013, har nya restriktioner på alla möjliga aspekter av valprocessen klubbats igenom. Många av restriktionerna delar ett gemensamt syfte, att minska valdeltagandet för grupper som antas rösta på motståndarpartiet. Det har ett namn – voter suppression.
Voter suppression är en strategi som innefattar många tekniker, men det de har gemensamt är att de införs för att motståndarens parti ska få färre röster. Det kan röra sig om att stänga ner röstningslokaler i vissa områden, göra det svårare för röstberättigade att upptas och vara kvar i röstlängden, begränsa förtidsröstningen, ogiltigförklara ID-handlingar, ta bort möjligheten att registrera sig samma dag som valdagen, förbjuda minderåriga som kommer vara 18 år på eller före valdagen från att förregistrera sig, med mera.
Med tiden uppfinns också nya tekniker att manipulera utfallen i valen. I USA har det varit en stor debatt kring Trump-administrationens försök att ta med en medborgskapsfråga i 2020 års folkräkning (census), som görs var tionde år. Skeptiker tror att syftet med frågan var att icke-medborgare utan rätt att vistas i USA skulle dra sig från att våga medverka i folkräkningen i rädsla av att informationen hade kunnat leda till deras deportering. Genom att inte ta upp denna relativt stora grupp av invånare i folkräkningen kan nämligen fördelningen av valkretsar till kongressen påverkas då delstater ska tilldelas valkretsar utifrån invånarantal och inte antal röstberättigade.
Låter det krångligt och tekniskt? Det är det också, men med många bäckar små kan ett parti vid makten skapa ett nytt landskap med avsevärt försvårade förutsättningar för oppositionella partier att vinna val.
För att komma till bukt med en del av problemen med voter suppression infördes The Voting Rights Act år 1965 som förbjuder etnisk diskriminering i allmänna val. Lagen innehöll dessutom en unik mekanism som innebar att exempelvis delstater med en historia av voter suppression behövde få ett federalt godkännande, preclearence, på alla föreslagna ändringar av valproceduren. Denna mekanism urvattnades dock efter en dom i Högsta domstolen 2013, Shelby County v. Holder, där domstolen fann att listan över vilka delstater och områden som behövde få preclearance byggde på inaktuell data.
Efter att HD ogiltigförklarade listan kunde därmed inte preclearence-mekanismen tillämpas, vilket spred oro om att USA skulle få se en ny våg att orättvisa vallagar.
Enbart i North Carolina fanns 40 counties som före HD:s dom omfattades av skyddsmekanismen. I republikanska led kunde däremot hurrarop höras.
Bara en dag efter HD:s dom i Shelby County v. Holder uppgav en republikansk partiledare i North Carolinas delstatsparlament att ett ny och omfattande vallag var att vänta. Det var denna lag som ansågs slå mot afroamerikaner med kirurgisk precision enligt hovrätten United States Court of Appeals for the Firth Circuit. Rätten rev till stor del upp reformerna eftersom lagen bröt mot diskrimineringsförbudet i The Voting Rights Act samt den välkända equal protection-klausulen i det 14:e tillägget till USA:s konstitution.
Det kan sägas mycket om voter suppression, till exempel hur det kommer sig att USA än idag fortsätter brottas med etnisk diskriminering i utformandet av allmänna val. Svaret kan dels ligga i historia och kultur, dels i svaga institutioner gällande lagar och tillsyn för att motverka voter suppression. Detta förtjänar en längre diskussion och får bli föremål för en annan artikel, men det finns en fråga som behöver ställas redan nu. Säg att förutsättningarna hade varit helt motsatta och det var Demokraterna som hade haft den demografiska utvecklingen mot sig, hade de dragit sig för att använda voter suppression som strategi för att vinna val?
Svaret är ovisst, men i ett scenario med ett slappt och tillåtande institutionellt ramverk är det inte otänkbart att utgå från att alla partier har funktionärer som är beredda att ta till fula knep för att behålla sina karriärer. Makt korrumperar och att det finns en uppsjö av diskriminerande tekniker för att behålla den måste få ett slut. Därför är det hög tid att efterfråga en omfattande valreform av Kongressen och omöjliggöra voter suppression som valstrategiskt verktyg.
Voter suppression av etniska minoriteter i amerikanska val har dock ett ansikte och 2010-talet har visat att ansiktet är republikanskt. Detta är det tyst om i “De sista vita valen” och Utrikesbyrån gick miste om ett intressant samtal om utbredningen av voter suppression i USA. Att republikaner anammat voter suppression som strategi för att möta ett nytt politiskt landskap hade varit högst aktuellt att diskutera i programmet, särskilt under ett över 5 minuter långt inslag om gerrymandering där deltagarna fick rita egna manipulerade valkretsar.
Vidare framstår det som märkligt att inte ta tillfället i akt av programledaren Johan Ripås att fråga Skyttedal om hon anser att Republikanerna bär en skuld till voter suppression av etniska minoriteter, men detta samtal uteblev i programmet och blev istället elefanten i rummet. Avsaknaden av polemik i Utrikesbyråns premiäravsnitt tycks bero på en målsättning om att ha en skön och konfliktfri stämning i studion på bekostnad av kritiska frågor.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Erik Sjögren, skribent
