Om människan vore en ö
Om människan vore en ö
om himlen var vit
och vågorna jämna
om marken var mjuk
klipporna varma
under tungt tidvatten
och hon låg stilla
i vinande vindar
förtöjd vid sig själv
vid havet och himlen
i lä för isande ensamhet
och känslor av blått
kan hägringen stelna till sanning?
även öar lider av isolation
längtar
efter en bro
himlen ändrar humör
blått blir valvet en dag
nu är havet också blått
är du
är jag.
(O)behindrad rörelse
Ovanför min krona svävar svalorna fritt
och vid mina hälar navigerar ni förvirrat
försöker följa kartor
med hjälp av kompasser
skapar ni nya stigar
hittar vägar
och er själva.
Vi kommer aldrig förstå varandra
jag har ingenstans att förflytta mig
ingenstans att vandra.
I jorden är mina trampdynor fastlimmade
mina grenar stela
min stam ett orörligt skelett.
Innanför min bark är jag
urholkad
fylld med en tomhet.
Bara en ekande tanke
hellre rotlös
än
rastlös.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
