Hjärtats nyckel heter sång; är dels namnet på ett musikalbum av Evert Taube, men också ett fullkomligt vackert faktum. Jag fann titeln för ett tag sedan, och den beskrev något så vitalt för min del. Något som jag hela tiden visste fanns, men själv aldrig haft några ord för. Och titeln tog mig med storm.
Musiken har alltid varit helig för människan. Vi föds med den för att sedan göra uttryck för den på det sätt som vi själva föredrar. Jag föredrar nog alla former. Exempelvis danspauser (paus i studier för dans), körsång, badrumskonserter (högtalare + spegel + badrum = sant), svettig nationsdans, piano, sjunga sig hes i bilen, musikaler, Angèle och mycket mera. Oavsett i vilken form den yttrar sig, möts vi i musiken. Sång, dans och toner har i alla tider fört oss samman.
Även i de stunder utan sällskap, när vi är själva så att säga, kan vi alltid luta våra känslor mot musiken. Känslorna kan låtas gå i samklang med allt från de mest sorglösa till melankoliska harmonier, och sålunda konfronteras eller förenas med oss. Det kan upplevas obehagligt, vilket i somliga stunder får oss att instinktivt byta låt eller stänga av, fort, innan något känns. I andra stunder är det precis allt vi behöver. Att få känna, och vara.
Däremot kan dessa upplevelser av känslor i musikens sammanhang uppstå när vi som minst anar det. Precis som en doft kan erinra en händelse, kan musik eller en låt förnimma de mest oväntade känslorna eller bortglömda ögonblicken. Ibland har vi dock otur vid befästandet av låtar till minnen och känslor. Jag och mina vänner hade väldigt otur när “Hur kan du säga saker?” med Hov1 olyckligt hamnade i hjärtat av vår vänskap. Historien kring låten börjar vid en väns födelsedag för något år sedan, när “Happy Birthday – Dance Mix” råkade bli utbytt av några lite väl charmanta snubbars första singel. Vi lät dock inte händelsen förstöra födelsedagsfirandet utan hamnade i någon form av Hov1-extas. Den förekommer faktiskt, även om det inte är allt för ofta. För några minuter var det bara vi, musiken och dansen. Den förvånansvärt orimliga förtjusningen är än idag helig kring födelsedagar, med samma livliga engagemang som för första gången.
Det finns dock en invändning mot låten, just för att den kräver ett absolut engagemang av alla och förutsätter att alla är väl förberedda och taggade för att den ska spelas. Det kan sluta illa annars. Denna oskrivna regel kom till efter att vi överraskade vår vän, som då var under ömmande hjärtesorg, med att spela låten utan att någon fyllde år. Trevligt tänkte vi, påfrestande och olägligt tyckte hon. Det fullständiga deltagande som låten kräver var hon inte redo för, och det blev motsatt effekt helt enkelt. Var försiktiga med att spela Hov1 i fel situation. Det är svårt att parera en Hov1-extas och samtidigt göra alla lyckliga.
Musikens övertygelse tar form i andra melodier hemma hos min Farmor och Farfar. Farmor sjunger sedan alla tider tillbaka i en kör, och sedan jag själv allt för sent också började göra det kan vi inte sluta prata om vilken glädje och lycka det tillför i livet. Jag älskar också hur hon oförmodat brister ut i någon ljuvlig stämma samtidigt som hon donar i köket, eller att hon alltid stämmer in när jag börjar sjunga. I de stunder står tiden stilla och vad som händer runt omkring är obetydligt. Ännu en gång blir jag påmind om att det inte behöver vara mer än toner och våra röster som i slutändan gör oss starkare, och hur det åtföljer hela livet. Musiken kommer aldrig att besegras, inte ens i de stunder när världen inte dansar på rosor.
För trots mörkare omständigheter eller ljusare tider, i alla stunder, oavsett var vi befinner oss, när, vad, hur, vem, så har vi alltid musiken, genom sorg, lycka och allt däremellan. Tillsammans eller ensam. Genom födelsedagsfiranden och brustna hjärtan. Musiken är en livskraftig konstant i universum, med en ständig betryggande tillgivenhet. Det är ett vackert faktum. Lika vackert som att sommaren snart är här i purpurvågor, med liljor och aquileja, rosor och saliveja. Så klinga mina klockor var mitt hjärtas slag. Musiken är ett mirakel och mitt hjärtats nyckel heter sång, från Farmor till Hov1.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Julia Frisk, skribent
