Ännu en oskyldig människa har dött i den till synes oundvikliga polisbrutaliteten i USA. Vi är många som återigen är arga över inte bara mordet på George Floyd, utan även det fruktansvärda bemötandet demonstranter får av poliskårer. Bilder sprids på polisbilar som kör rakt in i folkmassor, poliser som rider in med hästar i människor, barn som blir besprutade med pepparsprej. När jag sitter i min lägenhet och ser orden och kropparna och hör skriken och protesterna upplevs allt som väldigt surrealistiskt. Samtidigt känns orden som ropas på videoklippen som att de kommer från min egen gata.
Jag har suttit och funderat, vad är min roll i allt detta? Hur ser vi människor på detta och allt det andra mörka i världen som pågår var dag? Hur reagerar vi mot skiten som inte bara sker just nu i USA, utan även alla andra dagar i alla andra länder? Vad säger det om oss?
När vi ställer oss själva inför de stora orättvisorna, de stora tragedierna och brotten som skett genom historien har vi en tendens att bli nästan religiösa. Vi ser på förintelsen som något helt ofattbart, att människor gjort detta mot varandra. När man läser om folkmordet i Rwanda, där hälsenor höggs av för att förhindra flykt. När man hör historierna från Myanmar och mördandet på Rohingya muslimer. Folkmordet i Kambodja. Slavhandeln i Libyen. Förståeligt är det en instinkt: det vi inte inte kan greppa med våra bara händer förflyttas till en sinnevärld som vi landar i när det känns för svårt att förklara. Hur kan Anders Behring Breivik ha blivit en människa som vill mörda andra? Och hur blev motivet deras politiska ideologi? Vi läser och studerar teorier som ska försöka ge oss en chans att se hela bilden, men ändå landar vi oftast i att det är helt obegripligt – hur sjukt det är – hur en annan människa kan begå sådana handlingar.
Lena Berggren, docent i historia vid Umeå Universitet, har forskat om svensk antisemitism, ultranationalism och fascism i 20 år. I Forum för Levande Historias podcast “Prata Rasism” talar hon om rasismens ursprung ur ett idéhistoriskt perspektiv. I detta avsnitt yttrar hon en klokhet jag vill förmedla: att vi kan inte kalla strukturella problem, såsom rasism, för något obegripligt när det i allra högsta grad inte är det.
När vi ser orättvisor ske världen över, från terrorism till kvinnohat till rasism och vidare och vidare, är det av yttersta vikt att vi ser det med klar blick. Att en människa kan begå till synes galna dåd är alltid oförståeligt ur ett mänskligt plan, och det ska vi väl alla tacka för. Men kontexten som dessa dåd sker i är sällan tagen ur intet. Det är en kontext som lugnt vilar på en struktur vars själva fundament är skevt, och det är ytterst greppbart.
Ta de våldshandlingar som begås i USA just nu: det illegitima våldet utfört av auktoriteten mot befolkningen, en rådande brist på egalitära rättigheter och möjligheter som tar sig våldsamma uttryck. Det är väldigt lätt att ta i denna materia, som är ett resultat av ett politiskt och socialt system som bygger på förtryck och diskriminering av svarta människor. Vi måste inse att dessa strukturer är en realitet och de påverkar på riktigt hur individers perspektiv och ageranden. Att sätta detta fenomen i facket för det abstrakta är detsamma som att avsäga sig ansvaret att försöka förstå mekanismer som driver människors handlingar. Detta tror jag både är farligt och oansvarigt.
Språk är makt, och vi bör använda vårt språk för att forma verkligheten vi existerar i just nu samt den som komma skall. Genom att sluta tala om tragediernas obegriplighet tror jag att vi lättare kan skaka om de fundament vi vill jämna med marken. Vi tar ned polisbrutalitet från sinnevärlden och sätter det i praktiken, i våra händer. Vi skalar och knådar och knackar och kvar får vi kärnan: ett system där rasism är ett skavande kugghjul. Genom att tala om detta som ett fysiskt materia – en lerklump vi alla har i våra händer – tvingas vi fatta beslut kring vad vi ska göra åt detta problem. Och det är av största vikt.
Läs på och hjälp till på bland annat:
Justiceforbigfloyd.com
@bailproject på Instagram
Blacklivesmatter.com
https://blacklivesmatters.carrd.co/
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Fanny Uhlin, Skribent
