En kväll när jag tröttnat på mitt instagramflöde bestående av kompisars selfies och influencers bebisar, klickade jag mig vidare på min flottiga mobilskärm till explore-fliken. Jag möttes av en bild på något som liknade friterad kyckling. “Wow, hur kan de ha fått det att likna kött så mycket?” tänkte jag i en millisekund innan jag insåg den mycket avancerade förklaringen att det faktiskt VAR kött; Phillipe hade lagat Chicken Milanese till Bianca igen.
För fem år sen blev jag vegetarian. Jag började i en ny skola där flera av mina klasskompisar var det och identitetssökande och lättpåverkad som jag var tog det inte lång tid för mig att själv ansluta till den köttfria sfären. Några år därefter började jag på ett estetgymnasium och de som inte redan gjort det hade efter tre år lämnat köttet bakom sig de också. Med andra ord har jag under en fjärdedel av mitt liv umgåtts med folk som följer samma kost som jag själv. “Jaha”, tänker ni. “Vart ska du komma med det här då?” Jo, när jag för sjätte gången insåg att anledningen till att kycklingen såg ut som kyckling var för att det faktiskt var kyckling insåg jag att jag befinner mig i en filterbubbla. En bubbla som omslutit mig i flera år och som det kanske finns en viss poäng i att spräcka.
År 2016 stod filterbubbla med på Svenska Akademiens nyordslista. Det myntades första gången av den amerikanske författaren Eli Pariser och syftar i första hand på hur de algoritmer på internet, i synnerhet sociala medier, som styr våra sökresultat och rekommendationer påverkas av vår tidigare sökhistorik. Detta leder till att vi möts av träffar som speglar vår världsbild och de åsikter vi redan delar.
Bubblan jag föreställer mig befinna mig i är inte bara skapad av mediala faktorer utan också av min fysiska omgivning. Likt hur man på instagram nästintill bara följer folk som publicerar bilder och texter relaterade till ens intressen har jag, med några få undantag, bara omgett mig med folk som delar mina åsikter. Resultatet blir en orealistisk bild av hur verkligheten ser ut.
Vad är då faran med detta? Jag är inte direkt intresserad av att överge min kosthållning men jag vill inte heller tro att de människor som inte lever sitt liv på samma sätt som jag inte finns. För att förtydliga; givetvis vet jag att dessa människor finns i teorin men vet jag det i praktiken? I min vardag? Åtminstone inte utan en millisekunds förvirring. Det kanske verkar harmlöst att ens bild av vad världens människor väljer att stoppa i sig inte är hundraprocentigt verklighetsförankrad men vad som händer när bubblan blåses upp och blir så stor att den rymmer även andra missuppfattningar tycker jag känns obehagligt. I en samtid där fenomen som fake news är aktuella tycker jag att det är viktigt att regelbundet checka sig själv; vilka faktorer bygger upp ramverket för ens verklighet? Både saker som utger sig för att vara fakta men i själva verket inte är det och de sanningar som byggs upp av vad man omger sig med, bidrar. Det man ser och hör, läser och konsumerar. Är alla vegetarianer bara för att alla i min umgängeskrets är det? Är det sant att den globala uppvärmningen är en myt bara för att presidenten i världens mäktigaste land skriver det på Twitter? Vad är sant – vad är falskt?
Det är inte konstigt att detta fenomen uppstår. Det är hur våra hjärnor fungerar; vi kan inte veta att något finns om vi aldrig ser eller hör det. Men genom att vara medvetna om risken att bli fången i sin egna verklighet går det att undvika. Vi kan välja att även följa personer, företag eller organisationer vars åsikter kontrasterar med våra och att föra konversationer med dem i verkligheten. Genom att inte vara blind för olikheter kan vi ta välgrundade beslut. För att vara goda världsmedborgare och göra val som inte bara gynnar oss själva utan faktiskt skapar en bättre framtid är det av yttersta vikt.
Likt hur mediala algoritmer styr våra sökresultat på internet styr vår omgivning vår världssyn och skapar reella filterbubblor. Det jag tror är avgörande är vetskapen att ens egen sanning inte är allas sanning. Att leva på sitt valda sätt blir inte ett problem så länge man är medveten om att verkligheten är subjektiv. Note to self; vissa människor är vegetarianer, vissa äter Chicken Milanese.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Victoria Källström, skribent
