Bland flyktingar från Hitler-Tyskland fanns det en särskild favorithistoria som muntrade upp de som lyckat ta sig till Nordamerika och de Förenta Staterna.
Två gamla bekanta på flykt färdas i båt över Atlanten, den ene mot Europa, den andre mot Amerika. När fartygen passerar varandra utbrister de samtidigt: “Är du galen?”
I Sara Danius essäbok Husmoderns Död nämner hon hur många judar från Tyskland flydde till USA. Författarna och konstnärerna bosatte sig i Hollywood. Los Angeles beskrevs av de flesta på samma sätt som Henry Miller beskrev det 1945 – som en luftkonditionerad mardröm. Att resa från nazismen in i kapitalismens högborg var som att resa in i framtiden, in i en kristallkula där de fick smaka på en mer framskriven modernisering. Man hade kunnat tro att det skulle vara fantastiskt. Men likväl var det att få uppleva ett cyniskt konsumtionssamhälle. Theodor W. Adorno och Max Horkheimer, båda tyska filosofer, beskrev det som att husen “ropade på att bli bortslängda som konservburkar efter kortvarig användning”. Det räcker med att snegla mot moderna USA för att skapa sig en liknande uppfattning.
USA har hamnat i en så kallad “pickle” när det kommer till dess rykte genom historien. För några sekel sedan var detta land ett löfte om hopp och framtid, de fria och de modigas land. Det var där på andra sidan Atlanten som det goda livet fanns, och det stämde mycket väl för många av de som emigrerade till USA runt mitten av 1800-talet. För svenskarna innebar det slutet på svält, förtryck från kyrkan och egen mark. Det skulle bli starten på ett nytt liv, ett bättre liv. Även efter den teknologiska revolutionen ansåg nog många europeiska invånare att Nordamerika hade mer att erbjuda i livskvalitet än deras egen kontinent. När andra världskriget spred sig över Europa och ödelade hela städer blev USA inte bara en av de viktigaste allianserna utan även den plats att åka till för att slippa ärren och minnena av kriget.
Idag är USA landet vi i Europa blickar mot för att få perspektiv på vår egen situation. “Ja, vi har våra problem — men vi är i alla fall inte som de där borta.” Det finns för många exempel att ge när det gäller händelser som har påverkat USAs rykte i den internationella politiken, allt för många negativa. Framförallt tänker jag på krigen i Vietnam, Irak och Afghanistan. Men det är också på grund av dessa kriser, och andra liknande, som den amerikanska presidentens roll i samhället har växt till en slags ultimat arbetsroll, en post där man tar de definitiva besluten. Därmed är det förståeligt att det är denna person som inte bara amerikanerna utan även resten av världen litar på ska ta oss alla genom kriser och skapa en plats där vi får leva gott och frodas. Är detta en omöjlig uppgift? Självklart.
Om det vi fortfarande hoppas på att få ut av detta val är en tydlig och stark ledare är detta för många inte det bästa valet. Trump i sig är en politiker i begreppets simplaste och sämsta mening; en av de som har mycket att säga men utan någon politisk grund eller ståndpunkt. Han är absolut inte demokrat, men likväl knappt republikan. Det närmaste man kan klassa honom som är en man som slappt tror på någon typ av politisk konservatism. Biden är en trygg del av etablissemanget, med många planer och mycket erfarenhet, men som saknar den karisman som kanske krävs för att övertala 300 miljoner människor att rösta på just honom. För många amerikaner är det en fråga om pest eller kolera, men också en fråga om att vilja förändra det politiska läget som det ser ut idag.
Imorgon kommer hela världens blickar vara vända mot denna mastodont till land och stormakt. Inte bara för att få svar på hur amerikanska medborgare har betygsatt den nuvarande administrationen, utan även för att se hur de närmsta fyra åren kommer att se ut. Jag vet att jag kommer stå med blicken ut mot horisonten och blicka över kapitalismens högborg och dess konservburkar till hus. Kanske, kanske, att jag kommer kunna se grönt gräs växa fram. Kanske den luftkonditionerade mardrömmen omvandlas till den renaste havsbris. På onsdag morgon kommer vi veta.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Alice Uhlin, Skribent
