I somras läste jag en kurs som heter God Bless America. Den handlade om USA:s kristna historia och samtid. Trump beskrevs där som den första okristna presidenten, men som samtidigt har sina mest förtrogna bland den kristna högern. Vad betyder det? Varför bryr sig inte den kristna högern när han poserar med bibeln upp och ner eller inte förmår nämna en enda vers i vad han kallar sin favoritbok?
Trumps största väljarbas förra valet var ”white mainline protestants”, i synnerhet evangelikaler. Det är en väljarbas som genom historien varit avgörande för republikaner och republikansk politisk strategi, men också en grupp som sägs vara mer kristna än republikaner, som sätter Gud framför politiken. I min kursbok ”The end of white christian America” hävdar författarna dock att denna grupp är i identitetskris.
Identitetskrisen förkroppsligas av Mitt Romney. Hans förlust mot Obama 2012 blev ett paradigmskifte för republikansk politisk strategi. Romney som djupt kristen mormon förlorade mot en progressiv, nytänkande och sedermera USA:s första afro-amerikanska president. Ett bevis på republikanernas skräckinjagande förvirring är deras outtröttliga ifrågasättande av Obamas födelsebevis, av hans härkomst, huruvida han verkligen är amerikan. I dokumentären ”Mitt” som följer Romney och hans familj under valkampanjen finns en talande scen när Romneys crew inser att de förlorat valet och hans son i total chock frågar Mitt: ”hur kunde detta hända?”
Det som hände var en demografisk förändring i samband med ett generationsskifte. WCA (White Christian America) har nämligen sjunkit i andel sedan 1960-talet. Dels på grund av migration, framförallt genom den ökande andelen av latinamerikaner, dels på grund av att färre i de yngre generationerna väljer att vara med i kristna samfund. Båda dessa grupper, unga okristna och latinamerikaner, var avgörande för Obamas vinst. Romneys förlust blev hårdfakta på att republikanerna inte längre kan förlita sig på den vita kristna rösten för att vinna val. Således behövde republikanerna en ny strategi, en ny kandidat, någon som hade koppling till befolkningen och som var diametralt annorlunda Romney.
Lösningen på det kan sägas vara Trump. Trumps värderingar i form av hur han hyllar styrka, föraktar svaghet, står för en slags ”öga föra öga, tand för tand”-moral, är enligt många okristen. Och när Trump hamnade i riksrätt för vad som kan beskrivas som just omoraliskt beteende – maktmissbruk och förhindrande av kongressens arbete – var det en republikan som röstade för att fälla Trump: Mitt Romney. Visst är det talande? Och att kristna artiklar i min sommarkurs karaktäriserar Trump som en nietzscheansk antikrist är än mer talande. För att den kristna amerikanska högern har valt en antikrist som ledare låter som definitionen av identitetskris. Det visar på att republikaner inte längre sätter kristendom framför politikisk vinning. Det är snarare tvärtom: republikaner vill hellre vinna val än vara kristna.
Det som gör att republikanerna gifter sig så bra med Trump är alltså att båda saknar moral. Den som saknar moralisk grund är också moraliskt formbar. Den kan säga vad som helst för egen vinning – precis som Trump kan säga vad som helst för att vinna röster. Det spelar därför ingen roll att Trump varken nämner en vers ur bibeln eller håller den på rätt håll eftersom de politiska frågorna har blivit viktigare än de teologiska.
Ett sådant moralisk kollaps inom republikanerna tyder på ett system i obalans. Trump kan bli omvald på tisdag/onsdag eller inte, i vilket fall är republikanerna i förfall. Den andelen vita som röstar jämfört med andra grupper har sjunkit för varje val och om det fortsätter kommer 2024 vara första valet där den vita rösten inte är i majoritet. Det blir därför intressant om Trump lyckas få många latinamerikanska röster i viktiga stater som Arizona och Florida. Men än mer intressant blir vem som kommer efter Trump. Om utvecklingen fortsätter kommer det antagligen inte bli en traditionellt kristen republikan. Det kommer heller inte bli Kanye West. Det kommer vara någon som lyckas mobilisera den uppdämda, nihilistiska stämningen som råder i USA. Och det kommer kanske leda till att den motsättning mellan republikaner och demokrater som balanserar systemet rubbas.
Så trots att jag inte är kristen kan jag tycka det är på sin plats att säga: God Bless America. Men kanske framförallt: God Bless Republicans.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Nils Pernebo, skribent
