“Don’t judge a book by its cover.”
Kanske det dummaste jag har hört. Visst ska man döma boken efter omslaget, vad annars? Omslaget är det första man ser i affären; det första intrycket man får som formar ens förhoppningar om boken och dess oändliga potential att förändra ens inre värld. Det är denna fantasi om vad boken faktiskt innehåller och hur smart man skulle bli av att läsa den som får bokvärlden att snurra! Böcker är tankar och känslor; visdom och kunskap som har fått en fysisk form och som kan spridas till världens olika kanter men också bevaras genom tiderna. Så varför tillåter vi fula omslag håna detta underbara medium?
Jag har gjort utförliga studier på det här och 1 av 1 deltagare, alltså en stark majoritet, anser att fotografiska bilder nästan aldrig funkar bra; främst för att de brukar lyda de oheliga orden “more is more” med konstbrottsliga konsekvenser. Landskapsbilder liknar oftast billiga vykort med onaturligt starka färger, bilder på människor som ska vara bokens karaktärer görs sällan på ett smakfullt sätt och gör det omöjligt för läsaren att skapa en egen bild av deras utseende. Jag skulle gärna vilja ge svenska deckare en chans, men det verkar vara en fysisk lag att dessa böcker måste ha de mest oestetiska, photoshoppade bilderna som omslag att jag nästan vill gråta.
Valet av typsnitt på omslaget är också viktigt, men designers verkar älska att välja det första de ser i deras program (inte vet jag vad de använder, InDesign?) och lägga till det utan någon märkbar hänsyn till hur det bidrar till omslagets estetik.
Medan som vi diskuterar omlagstext, varför tycker vissa att man kan låta författarens namn ta upp tre gånger så stor plats som själva bokens titel? Ifall författaren är känd nog så kommer folk ändå leta upp vilka böcker som har skrivits, i vilket fall behövs inte neonskylten “KOLLA HÄR KOLLA KOLLA DU VET JU VEM SOM SKREV DET HÄR KÖP BOKEN FÖR FAN”. Om författaren inte är känd nog så finns det väl ingen poäng med att supersize:a ett namn ingen känner igen. Dessutom så görs detta genom att uppoffra boktitelns signifikans och därmed insinuerar man att boken inte kan stå på sina egna ben utan kräver ett lyft av författarens kännedom.
Och vad är grejen med alla dessa klistermärken som ska förklara hur bra boken är? “New York Times-bestseller!”, “Short Listed for Very Nice Award”, “Now a motion picture!”. Inte bara att det är smått osmakligt skryt och en visuell överflödighet, man kan inte ens ta bort dem för det är ju ingen riktig sticker utan en del av omslaget. Varför!? Dicaprio skulle inte tatuera “har vunnit en Oscar, äntligen” på sin panna så att vi vet vilken lyckad skådespelare han är; varför gör vi samma sak med böcker?
Sist men verkligen inte minst (detta är nämligen den värsta synden) så är jag på mina knän och ber till bokomslagsgudarna: snälla sluta byta omslag när boken görs till en film eller serie! Det får inte mig att vilja köpa boken, raka motsatsen. En liten anekdot: efter att jag såg “The Martian” fem år sedan och fick reda på att filmen baserades på en bok så gick jag till närmsta Akademibokhandel för att köpa den, men där var omslaget med Matt Damons ansikte och en stor sticker i matt guld: “NOW A MAJOR MOTION PICTURE FROM TWENTIETH CENTURY FOX.” Jag vände mig om, sprang genom dörrarna hem och grät in i kudden.
Det är inte snyggt! Vem vill ha en filmposter på hyllan? Jag förstår att det är en pr-strategi och att fler kommer köpa och läsa boken som en följd, men kan vi verkligen – som ett samhälle – acceptera det estetiska priset som måste betalas? Kan man inte se till att bokaffärerna annonserar filmens bokversion istället? “Kolla här har vi boken som den där blockbustern är baserad på!” Det måste finnas något annat man kan göra istället. Utöver estetiken tillåts inte boken finnas som ett eget verk, separat från andra versioner på den, utan måste existera som nån slags omänsklig chimär: delvis papper och bläck, delvis material för streamingtjänster. De förtjänar bättre än så.
Men nu kanske man börjar undra “är det här verkligen viktigt?” Kanske inte. Är jag egentligen en pretentiös pryd? Skulle inte använda exakt de där orden, men okej. Hur många böcker har jag ens läst? Ingen kommentar.
Men har jag verkligen fel?
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
David Alexanderson, skribent
