Bild: Johan Wessman / News Øresund
#VotethisCAPdown trendade under oktobers sista veckor i sociala medier, sedan bland annat vår allas egna Greta Thunberg höjt rösten mot den korrupta jordbrukspolitiken som både bedrivs och subventioneras genom EU. The New York Times har bland annat uppmärksammat subventionerna, och i sin undersökning från 2019 beskrivs de som “medvetet genomskinliga” och att de ”grovt underminerar den Europeiska Unionens miljömål och är förvridna av korruption och självhantering”.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) är ett av unionens äldsta politikområden och ett av världens största subventionsprogram. Ungefär 40 procent av den massiva EU-budgeten, som 2020 uppgick till 154 miljarder euro, går till jordbruket. Dessa subventioner går till EU-ländernas politiska ledare att disponera mer eller mindre fritt, med riktlinjer att subventionerna ska gå till landets jordbruk och fördelas utefter storleken på bruket. Trots en stor rapport år 2015 som visade på missanvändning och korruption inom systemet röstade Europaparlamentet ner den lag som skulle förbjudit politiker från att dra nytta av subventioner de administrerar. I år röstade de igenom en reviderad CAP som fortfarande håller stormarkägare och korrupta ledare om ryggen och som saknar adekvat hållbarhetsfokus. En del av de pengar vi betalat i skatt till EU går till exempel fortfarande rätt in i Ungerns populistiske premiärminister Viktor Orbáns patronage-system, som om den autokratiserande trenden i EU inte får nog med stöd som det är. Det är minst sagt tråkigt, i alla fall om man tror på demokrati och hoppas på ett fullbordat Parisavtal.
Men det är egentligen inte EU och CAPen som jag främst vill lyfta, utan en tanke om korruption som slog mig häromdagen. Med tanke på all denna EU-korruption, och att korruption generellt blivit vanligare i Sverige, är det ett aktuellt samtida problem som behöver hanteras. Forskning från Basel Institute on Governance visar till exempel att korrupt och svag styrning leder till brott mot miljön. Men är det möjligt att initiera en motrörelse? All sorts korruption kan ju omöjligen vara miljöfarlig – det handlar snarare om att korruption idag främst används inom vissa områden. Jag tänker mig: grön korruption. Lite Robin Hood möter Extinction Rebellion.
Missta mig inte för en ekofascist. Jag föredrar titeln filosof, eller kanske teoretiker. Vad skulle hända om vi medvetet började förfördela gröna initiativ, investeringar och aktioner? Hur skulle grön korruption kunna ta sig form? Tar man detta tankeexperiment ett steg längre verkar det som att miljösubventioner – som elcertifikat och stöd till jordbruk som bedriver hållbart arbete, redan är en form av grön korruption. I alla fall om man med korruption syftar på Polisens definition: “att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning”. Vad som anses otillbörligt är ju givetvis relativt, och beror på vem du frågar.
Så en uppmaning till alla ni makthavare i EU som läser detta: ta saken i egna händer! Utnyttja handlingsutrymmet som CAPens vaga ramlagar ger och investera i det absolut hållbaraste ni kan hitta! Ett speciellt tips till dig, Viktor Orbán, är att ingenting du kan göra gynnar dina släktingar mer i längden än en hållbar livsmedelsproduktion.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Nadja Winberg, skribent
