Trots en hel termin i en av Sveriges största studentstäder vet jag egentligen inte vad ordet ‘studentliv’ betyder. Något jag dock kan utnämna mig själv till expert på är innebörden av att påbörja sina universitetsstudier under en pandemi.
Därmed vill jag säga dig, kära novisch, att jag vet vad du går igenom. För ynka fem månader sedan befann jag mig själv i din sits. Från en coronastudent till en annan presenterar jag följaktligen en lista på (ja, ni läser rätt) FÖRDELAR med att börja plugga mitt i krisens epicentrum. Håll i hatten!
- Ett otroligt klimax när vi äntligen får gå på nation! Att bli försummad vad som utlovas vara de bästa åren i ens liv känns naturligtvis snopet – många väljer att plugga just i Lund utifrån ryktet om det fantastiska studentlivet. Men, just eftersom vi inte har någon aning om hur det vanligtvis går till kommer vi sannolikt, om man nu ska tro de äldre studenternas tindrande ögon när någon nämner studentlivet pre-corona, bli tagna med storm den vackra dag då pandemin är över! Från att ha suttit instängda i våra små korridorrum 24/7 till att plötsligt dansa i neon och slänga med våra hår på nationernas dansgolv… kommer vi ens klara chocken?
- Man slipper oönskat socialt umgänge. Nu ska jag säga något närmast olagligt; ibland har jag upplevt det begränsade antalet fysiska möten som befriande. Förut kunde jag känna att jag ville ge sken av att vara konstant glad, social och utåtriktad. Därför hade jag svårt att tacka nej även när orken tröt. På grund av (eller ska jag säga tack vare?) pandemin bjuds det dels in till färre event och dels har man alltid en legitim ursäkt att inte närvara: “Om jag vill ta en promenad i Botaniska med två meters avstånd och munskydd? Är du galen?!”. Toppen för oss vanligtvis självföraktande introverter.
- Du kan plugga varifrån du vill! De flesta studenter i Lund kommer inte härifrån utan har flyttat hit från landets alla håll och kanter. Stundtals kan det kännas tungt att vara borta från familj, vänner och den trygghet ens hemstad skänker. En fördel med att studentlivet är dött är att du inte missar något genom att inte vara här. Likväl som att vara i Lund kan du befinna dig i Jukkasjärvi, Ödeshög eller på Gotland. I soffan eller poolen. Med zoom blir allting möjligt!
- Färre vänner = bättre vänner. En naturlig följd av att novischperiodens sociala interaktioner reducerats är att man lär känna färre personer än man hade gjort annars. Men det behöver inte vara negativt! Förvisso har jag ingen annan nollning att jämföra med, men trots att det i första hand känns jättetråkigt tror jag att man lär känna de människor man faktiskt träffar bättre än vad som annars varit möjligt. Man tyr sig till varandra på ett annat sätt när alternativen är begränsade. Med detta impliceras inte att dessa vänner som är färre till antalet är sämre än det flertal man annars hade lärt känna. Tvärtom har jag upplevt att folk generellt varit oerhört öppna och generösa med sig själva.
- Du har gjort det smartaste möjliga valet! När du ligger i din säng om kvällen och våndas över allt du går miste om vill jag dela en trösterik tanke: att börja plugga är förmodligen det bästa du kunnat göra i denna ovanliga, svårnavigerade situation. Att börja jobba är närmast våghalsigt i en tid då många företag är ekonomiskt utmanade och du omöjligt vet hur länge du får stanna kvar. Att dra en jorden-runt-trip går tyvärr inte heller då det till att börja med går emot Folkhälsomyndighetens rekommendationer; hur viktigt det än kan kännas att åka till Kambodja och hitta sig själv på en skräpig strand, måste man ta sitt samhälleliga ansvar. För att inte tala om hur hårt alla vänner och bekanta skulle shamea dig… Men, genom att börja studera har du inte bara säkrat sysselsättning och slipper ruttna i dina föräldrars källare; du har också garanterad inkomst upp till sex år framåt. Länge leve CSN!
Slutligen: Varmt välkommen till Lund! För att citera en kär favorit: jag tror att allt det bästa inte hänt än.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Victoria Källström, skribent
