Bild: Bianca Raffone
Nästa generation planerar en revolution. Den bubblar under ytan. Än hörs tamburinen från 70-talets hippierörelse. Vi är resultatet av den sexuella revolutionens utomäktenskapliga ligg. Droger, revolt och uppgörelse. Frigörelsen från föräldrargenerationens uppfattning om rätt och fel. Föräldrar bevittnade sina barn gå från oskyldiga varelser till vilddjur som bröt mot allt vad regler och moral hette. Våra föräldrar skakar av rädsla. Vad ska vi göra? Hur ska vi revoltera mot frigörelsen? Vilka regler finns kvar att bryta? Hur ska vår generation klara av att trumfa? Likt matadorerna som skälvande väntar på tjuren Ferdinand håller vuxna nu andan. Förberedelser på total anarki. Men revolutionen låter sig inte vänta. Snart uppenbarar den sig i skepnaden av… En tunn flicka med stora blanka ögon. How dare you? Den äldre generationen drar efter andan. Förvirringen är total.
Istället för att göra revolt mot moralisterna är vår generation moralisterna. Vår samtids stora kritiker och pekpinnepekare. Regler och lagar skall införas snarare än att brytas. Våra föräldrar smugglar ut de osorterade avfallssoporna när barnen är på klimatdemonstration. Oroliga pappor som går igenom barnens jackor på jakt efter cigaretter hittar inga, cause don`t get us started på alla sätt tobaksindustrin inskränker de mänskliga rättigheterna. Statistik från IQ visar att vi dricker mindre än vad våra föräldrar gjorde. Vi hinner helt enkelt inte. En värld måste räddas, odrägliga vuxna måste styras upp och moral skall predikas om.
Vi är en allvarlig generation. Samma sammanbitna ansikte som dåtidens familjefar hade när han betraktade sin unga dotter riskera sin oskuld när hon tittade på grannpojken har vi nu när vi betraktar våra mammor som felkönar grannpojken.
Det är lustigt. De allvarliga medelåldersmännen med kapital på fickan och akademiska poäng innanför västen styr visserligen fortfarande världen, men de är inte längre de moraliska domarna. Ungdomar och unga vuxna byter ut fritt vilt sex mot allvarliga samtal om huruvida det är moraliskt riktigt att ens skaffa barn och bidra till överbefolkningen. Vi är inte främst oroliga för att bli hittade höga som hus efter en festival, utan för festivalens klimatavtryck. Rollerna är ombytta och världens präglas just nu av en av de märkligaste ungdomsrevolterna i ungdomsrevolternas historia. Vi oroar oss över våra föräldrars generations moraliska förfall, inte tvärtom.
Men vi är gulliga! Det är vi verkligen. Genom rådande miljömedvetna second-hand trend lyckas vi även imitera tidigare generationers unga. Omsorgsfullt väljer vi ut våra finaste second-hand plagg inför helgens fester. 90-tals klänningar och vida 70-tals jeans. Klipper gardinlugg och sminkar oss med knallig ögonskugga. Lägger ner några öl i väskan tillsammans med den analoga kameran. Spelar pappas skiva ifrån 69. Vi vill vara som unga har varit tidigare. Dansar och fotar, vill minnas. Bilderna från festerna är identiska kopior av våra föräldrars ungdoms fester. Kläderna, musiken och den analoga kameran. Men ändå slutar varje fest med samtal runt bordet. Den nya abortlagstiftningen i USA, talibanernas övertag i Afghanistan och senaste klimattoppmötet. Det är ett ständigt flöde. Mamma fnissar när blusen ifrån 81 åker fram igen. Hon förstår inte allvaret i handlingen.
Allt mynnar väl egentligen ut i den inte så ovanliga spaningen: vi lever i en märklig tid. Inget nytt under solen den här gången heller. Än smälter isarna, krig krigas och barn svälter. Men nu står ungdomar utan rösträtt i FN och pratar. Jorden kommer ha hunnit gå under innan vi hunnit dricka vår första lagliga. Jag kan inte låta bli att bli besviken. Hade vuxna lagt manken till för att skapa de förändringar som krävs hade vi kunnat få göra ungdomsrevolt ifred. Nu gör vi den på ett brinnande klot med konspirationsteoretiker som ledare och miljontals människor på flykt. Hade läget varit ett annat kanske jag hade lämnat min ungdomstid med fler dumma tatueringar, könssjukdomar och prickar i mitt register. Eller så kanske jag bara råkar vara född präktig. Vem vet.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Bianca Raffone, skribent
