Bild: Unsplash, Giammarco
För några veckor sedan var jag på ett panelsamtal med fyra statsvetare arrangerat av Debatt i Lund. Temat var “Valet 2022 – en ny karta över svensk politik” men kvällens mest intressanta diskussion hade en mer generell karaktär och handlade om vad som egentligen ligger till grund för människors partitillhörighet.
Statsvetare har länge försökt svara på varför människor röstar som de gör och forskare har tagit fram olika modeller som kopplar ihop partitillhörighet med olika attribut såsom klasstillhörighet. Denna typ av samband och modeller var dock betydligt mer gångbara för runt 60 år sedan då bandet mellan socioekonomisk status och partitillhörighet var avsevärt starkare än vad det är idag. Henrik Oscarsson, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet med särskild inriktning på valforskning har bland annat argumenterat för att den så kallade klassröstningen i Sverige har minskat dramatiskt i Sverige sedan 1950-talet.
Johan Wennström, statsvetare och kulturskribent på SvD, gav under det ovan nämnda panelsamtalet förslag på ett nytt attribut som borde begrundas för att förstå varför vi röstar som vi gör: människors moral. Han menade även att Sverigedemokraternas succéartade framgång kan förklaras genom en introduktion av moralfilosofiska teorier i diskussionen.
Han grundade sin argumentation i den amerikanska psykologen Jonathan Haidts forskning som innehåller en idé om att människor har en medfödd benägenhet att omfamna vissa moraliska värden: auktoritet, lojalitet, helighet, frihet, rättvisa och omsorg.
Utifrån detta förklarade Wennström Sverigedemokraternas utveckling från litet ytterkantsparti till ett av riksdagens största med att de fångat upp tre av dessa värden som de andra partierna länge bortprioriterat: auktoritet, lojalitet och helighet. De övriga partierna betonar, trots stora ideologiska skillnader sinsemellan, istället samma tre moraliska värden: frihet, rättvisa och omsorg. Detta trots att det finns stora grupper väljare, särskilt inom den traditionella högern, som lägger stor vikt vid de förstnämnda.
Den traditionella vänstern och högern har flutit ihop moraliskt vilket har lämnat ett tomrum som Sverigedemokraterna framgångsrikt kunnat fylla, förklarade Wennström.
Under debatten fick Wennström kraftigt mothugg av resterande panel, särskilt av Payam Moula, filosof och chefredaktör på den socialdemokratiska tidningen Tiden. Moula uttryckte en stark skepsis mot att använda moralfilosofiska teorier för att beskriva politik och menade istället att väljare framför allt grundar sin röst i sakpolitik.
“Svenska folket sitter hemma och tittar på melodifestivalen, käkar fredagstacos, scrollar på mobilen och ser att skjutningarnas ökar och lägger då sin röst på det parti de bäst tror kan stoppa skjutningarna”, beskrev Moula uttrycksfullt.
Moula beskyllde Wennström för ett intellektualiserande av politiken. Frågan är om inte Moula också borde beskyllas för att underskatta de svenska väljarna.
Oavsett vilket lämnade jag aftonens panelsamtal upplyst och med en begrundan kring min egen partitillhörighet och vad den innebär.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Lydia Löthman, skribent
