Bild: unsplash / Hello I’m Nik
Vad längtar jag efter? Jag längtar till exempel efter att novischperioden ska ta slut, även fast den varit bland det roligaste jag gjort i Lund. Ibland längtar jag efter att roliga saker ska ta slut, så att jag kan få tänka tillbaka på dem. Det finns något härligt i att vara färdig med något och minnas de fina stunderna.
När jag hänger med mina bästa vänner brukar jag ibland säga att det här är “the good old days”, för det känns fint att vara medveten om att man är i the good old days innan man lämnat dem.
Jag är oftast inte en så eftertänksam person, jag brukar bara glida runt och hänga med, huvudet tomt. När jag är ute och gör grejer brukar jag inte tänka så mycket på vad som händer, utan mest ”det här är en kul grej”. För även om det är väldigt töntigt att ha en livsfilosofi har jag väl ändå en, att mitt krav för att göra något enbart vilar på frågan ”är det en kul grej?”.
Självklart leder det ibland till en trasig ekonomi, tatueringar med hemmabyggda maskiner på fyllan och missade föreläsningar, men vad gör det? Jag hade ju kul.
Min polare som aldrig hade piercat någon piercade mitt öra för en månad sen på fest, och sen behövdes tre pers till för att få in örhänget. Det gjorde förjävla ont. Jag bytte örhänget efter en vecka till en läkring fast man inte ska, och tydligen är det ”jätteviktigt” att man “rengör det regelbundet”. För två veckor sen tvingade min flickvän mig att låta henne göra rent det, och nu i veckan igen för det hade blivit infekterat. Jag tycker en rengöring varannan vecka räcker bra, örat har ju inte fallit av än. Och det började faktiskt bara göra ont efter att jag började sova på den sidan.
Jag längtar också efter att vara en mer uppstyrd människa, som inte missar räkningar, som inte missar tre föreläsningar i rad fast jag aktivt försökt komma ihåg, som inte har så dålig koll att jag inte ens vet om jag tagit min medicin eller inte, som har koll på tillvaron. Jag längtar efter att när jag får en hemtenta sätta mig med den, inte städa hela lägenheten och sen börja skriva en text för en tidning för att det är roligare. I höstas hade jag en period där jag faktiskt använde min kalender regelbundet, nästan varje dag. Det var en väldigt konstig känsla att veta vad jag skulle göra i veckan, att inte missa så mycket och vara mindre stressad. Jag kom fem minuter tidigt till ett möte en gång och tänkte “usch det här gillar jag inte”.
Det jobbiga med att styra upp livet och bli ordningsam är bara att man måste sluta göra dumma saker, och det är inte en kul grej.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna
Ivar Harby Samuelsson, Skribent
