Bild: Designecologist/unsplash
Varför är det så att…kvinnor går till toaletten i grupp? Denna frågeställning har tagit upp oräkneliga mäns tankar genom tiderna. I denna fiktiva berättelse om en man som i sitt grubbleri över denna fråga valde att genom en högst ovetenskaplig, oprofessionell och oseriös undersökning försökte lösa detta. En gång för alla.
Rummet är fyllt av en tjock cigarettrök. I min ena hand glöder ännu en cigg som inte bara bidrar till muren av cigarettrök framför mig, utan även till en symbolisk representation av mina tankars dimma av osäkerhet, okunskap och oförstående. Jag tar en klunk från mitt glas med whiskey och tittar mot den nästan tomma flaskan på det lilla nattduksbordet intill mig, som vid min anblick oundvikligen påminner mig om att jag stal den från mina föräldrars spritskåp sist jag åt middag hemma hos dem.
”Gud”, tänker jag för mig själv, ”när den snåle studenten låter sin snålhet leda till tjuveri bör den tänka över sitt liv”. Plötsligt likt en blixt från klar himmel, eller mer exakt flimret från taklampan vars elektricitet är lika osäkert som det svenska elnätet, togs mina tankar tillbaka till gåtan. Gåtan som lett mig till alltför många cigaretter och alltför mycket alkohol i mitt blod, en gåta som tagit upp oräkneliga kloka människors tankar:
varför går kvinnor till toaletten i grupp?
Jag blev inspirerad att testa Ernest Hemingways sätt för att lösa denna Gordiska knut av gåtor, nämligen att låta alkoholist-författarfasoner vara en annan ingång till detta pussel.
Plötsligt slog det mig!
”Det måste ju stå i Encyclopedia Britannica!”
Jag fimpar min cigg, sätter ner mitt glas, slänger mig upp från fåtöljen och letar febrilt i min bokhylla efter en encyklopedi. Halvvägs igenom kommer jag på att jag inte har någon encyklopedi, dels för att dessa slutade publiceras i bokform 2012, dels för att jag som fattig student inte skulle ha råd med någon ändå. Jag svär för mig själv men låter inte hoppet försvinna. Detta visade sig vara helt rätt, för strax därefter kom mitt fulla sinne på att sökmotorn på min dator skulle ha fler svar vid en sökning än all information i alla encyklopedier som någonsin publicerats. Jag gick med hastiga steg mot datorn, stannade till, vände mig mot mitt glas med whiskey på nattduksbordet och svalde dess kvarvarande innehåll. Efter att ha satt mig ner vid mitt skrivbord räckte det endast med några få handviftningar i luften för att lätta på den täta cigarettröken, skärmen framför mig kunde jag nu nyttja för att söka mig fram mot ett svar.
När jag sökte why do women go to the bathroom together på Google kom en artikel från hemsidan Plumworld.UK fram (om ni är nyfikna på vad för typ av hemsida detta är beskriver den sig som en sida av heminredningsexperter för kök och badrum, helt rätt informationskälla till min frågeställning). Artikeln börjar med att beskriva hur män förhåller sig till toabesök och toaletten i allmänhet: spendera så lite tid i den miljön som möjligt, in och ut, undvik ögonkontakt med andra och försök ignorera doften. Kort och gott: man uträttar sina behov och lämnar toan. Visst kan man samtala där inne, med det är alltid underförstått att detta är en kort interaktion eller att man fortsätter samtalet utanför toaletten så snart som möjligt. ”So far so good” säger jag högt till mig själv, varav jag plötsligt rapar så högt att jag faller av min stol av förvåning. Lätt tilltumlad reser jag mig upp, sätter mig åter på min stol, tittar instinktivt men långsamt runt för att se om någon hörde mig. Halvvägs vridande mitt huvud kommer jag stelt ihåg att jag är ensam i rummet, jag vrider därför långsamt tillbaka mitt huvud, ser artikeln på skärmen framför mig och fortsätter läsa. I jämförelse med paragrafen om varför män går på toa är delen som beskriver kvinnornas resonemang och förhållningssätt till toaletten rent storleksmässigt mer likt en avhandling på 50 sidor. Jag läser febrilt, kommer på mig själv att jag läst samma rad 12 gånger, skakar till mitt huvud och försöker koncentrera mig ännu mer. Jag vet inte hur lång tid det tog tills jag hade läst färdigt all text, men känslan när mina ögon svepte förbi de sista orden var obeskrivlig. Tanken att detta måste ha varit hur Edmund Hillary och Tenzing Norgay kände när de nåde Mount Everests topp svepte över mig. I min extas tänkte jag att jag måste skriva ner det jag lärt mig. Jag kastade mig över min budgetfjäderpenna och papyruspapper från Tiger och kom fram till de viktigaste 7 punkterna varför kvinnor går till toaletten i grupp:
1) Förstärka läppstift och annat smink (vilket är roten till uttrycket “gå och pudra näsan”, då det anses fult att säga att man ska gå till toaletten för att förstärka ens smink)
2) Komma bort från killsnack om bilar, sport och andra (för de flesta kvinnor) ointressanta ämnen
3) Tjejsnack, med andra ord skvaller eller prata om The Kardashians (vilket är typ samma sak fast det senare sänds på TV)
4) Känna sig trygg med andra tjejers närvaro om man är på en okänd plats, alternativt att lindra en känsla av ensamhet eller stelhet i främlingars närvaro
5) Ta kål på tiden genom att samtala med andra tjejer i de extremt långa köerna till damtoaletterna
6) Vett och etikett när man är i konversation med andra kvinnor. Det anses 1) vara mer lämpligt att alla kvinnor följer med och fortsätter rådande samtal än att återberätta vad som sagts när någon varit iväg på toaletten, 2) att inte låta den toalett gående kvinnan känna sig utanför när denne lämnat sällskapet, och framförallt 3) för att undvika uppkommen irritation av punkt 1 & 2
7) Hjälpa varandra med de komplicerade kläder som kvinnor bär när de är ute, exempelvis för att komma in och ut ur ens utstyrsel inför resten av kvällen eller enbart korrigera de plagg man bär
Jag läser igenom det jag skrivit några gånger, men en gnagande känslan inom mig bara växer och växer. Något saknas, den avgörande orsaken till varför kvinnor går på toaletten i grupp står inte på papyrusrullen framför mig. Jag ställer mig upp och går några varv i rummet, stannar endast för att dricka upp den kvarvarande whiskyn i flaskan och ta ut den sista ciggen ur Marlborough-paketet. Helvete. När jag fimpar denna cigg har jag inte längre någon författar-alkoholist ammunition kvar till min intensiva intellektuella kamp. Jag fortsätter att cirkulera rummet, eller rättare sagt stapla runt då jag vid denna tidpunkt är fullare än en litauisk lastbilschaffis på motorvägen, i full koncentration för att kläcka problemet. Ciggens glöd lyser lika rött som vid dess antändning, men dess storlek blir onekligen mindre och mindre när den närmar sig mina fingrar. Ljudet från min gurglande mage avbryter mina tankar, och jag börjar känna hur en lätt nödighet gör sig känd från min bak.
Eureka!
Jag stannar till och tittar mot papyrusrullen. Med tydliga steg går jag fram till mitt bord, läser varje punkt och ser nu vad som saknas. I det antika Rom var det vanligt att män gick till latrinerna tillsammans för att utföra sina behov men också för att samtala med varandra. Den ”sociala skiten” var med andra ord en del av de romerska männens sociala liv. När Rom föll försvann denna företeelse, som aldrig kommit tillbaka hos män. Men kanske, tänker jag med mer och mer självsäkerhet, kanske spreds sig denna företeelse till kvinnor. Den ”sociala skiten”, där man samtalar innan, under och efter akten, måste vara alive and well när kvinnor lämnar ett sällskap i grupp och beger sig mot toaletten. En lättnadens skratt avges då jag inser mitt intellektuella genombrott men precis som jag ska ta min fjäderpenna för att skriva ner den åttonde och mest viktiga punkten gäspar jag högt. Jag plockar upp fjäderpennan vars lätta tyngd i min hand leder till att min trötthet och sömnighet bara blir starkare och starkare…
Jag vaknar upp med den värsta huvudvärken i mitt liv. Stapplandes mot toaletten tittar jag mig själv i spegeln och ser mina blodsprängda ögon titta tillbaka likt två mogna jordgubbar. En taktisk spya senare, en varm dusch och en glas apelsinjuice med Treo i handen läser jag igenom mina anteckningar från kvällen innan. Sju punkter står listade och jag känner mig nöjd att ha författat dem. En gnagande känsla uppstår, en känsla av att jag glömt något…men nej, det är säkert bara ett uttryck av min bakfylla. Senare samma dag när kvällen lagt sig över Lund går jag ut på middag med ett större sällskap. Sorlet från alla människor i den lilla restaurangen döver mina öron och drickandes ett glas vin tittar jag runt rummet, som är full av energi och rörelse. I periferin av min syn ser jag någon resa sig upp från mitt bord, jag tittar dit och ser att denna har förstärkts med tre andra som tar sina handväskor hängandes på deras stolar. Väl stående, en kort utväxling sinsemellan senare börjar de fyra tjejerna gå mot toaletterna. En man sittandes bredvid mig klappar mig lätt på axeln, jag vänder mig mot honom och ser hur han lutar sig mot mitt öra för att bryta igenom den höga ljudvolymen runtomkring oss.
”Undrar inte du ibland varför tjejer går till toan i grupp”?
Fin
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Seth Engellau, Skribent
