Bild: Selina, Unsplash
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av arkitektur. Fint är fint och fult är fult, och vad som skulle avgöra om det var mer det ena eller det andra har jag inte orkat ägna någon större tankeverksamhet. Så förstå min förvåning när jag nu efter några månader som Lundabo har utvecklat ett passionerat engagemang i frågan. Trampandes på min cykel stöter jag gång på gång på vägar, torg och husfasader där jag helt enkelt inte kan låta bli att högt utbrista; “vem kom på den här uppenbart korkade idéen?”. Utan att någon har bett om det, får ni därför här några eldiga rader om varför några på Lunds stadsplaneringskontor bör få sparken med omedelbar verkan.
Det känns som att det finns för många arkitekturstudenter i Lund. En skara ivriga, konstnärligt svåra ynglingar som vill pröva vingarna, och ett gäng kommunpolitiker som vill framstå som moderna och innovativa och släpper ynglingarna in på stadsplaneringskontoret likt kor släpps på sommarbete. Resultatet? Kaotiskt. Husen är gråa och fula. Vägarna är raka och tråkiga. Parkerna lyser med sin frånvaro. Marken är platt, och allting som byggs är också platt. Det är som att ni vill att det ska blåsa in? Jag är fullt övertygad om att några femvåningshus hade gjort susen mot den konstanta motvinden. Om man menar att det skulle handla om att inte förstöra utsikten, så vill jag vänligt men bestämt påpeka att det inte finns något utsikt värd att se från våning två. Plantera ett träd framför fönstret istället!
Topplistan över mest korkad stadsplanering i Lund lyder enligt följande:
- De nybyggda lägenheterna vid ICA Fäladstorget. Husen står på en obehagligt rak rad, redo att falla över dig som dominobrickor. Pilträden längst vägen står tyvärr på precis samma sätt, den enda gången lösningen “plantera ett träd” har misslyckats. Snyggt.
- Området mellan centralen och Lerbäckskolan. En stor tom yta som verkar ha glömts bort i planeringen. Stelt metalliska hus på andra sidan vägen. Mitt i allt står en felplacerad Max-restaurang som både ligger långt ifrån motorvägen och endast är ett rimligt alternativ till fyllekäk för Vildanden-klanen.
- Studentområdet i norra Lund. Det ser lite ut som någon har haft jätteroligt i Sims. Bristen på färgkod och samordning av material är påtaglig. Kan någon vänlig själ dessutom rädda ridskolan som ett stenkast bort blivit inklämd mellan två hårt trafikerade vägar?
Jag besitter inga expertkunskaper och är fullt övertygad om att det finns fler exempel. Jag har trots allt inte vågat mig ut särskilt långt, på grund av rädslan att hitta något ännu värre. Det finns dessutom absolut ingen mening att åka runt och leta upp områdena ifråga, men om ni vill bli besvikna, gör det för all del.
Jag vet vad några av er tänker, har hon ens befunnits sig i centrala Lund? Skramlat runt cyklandes på de charmiga kullerstenarna? Lekt akademiskt framgångsrik, traskandes i professorstaden? Drömskt kollat ut genom ett högt, gammalt fönster på Paradis? Ni har helt rätt, jag har ingen befogenhet till att klaga på Lunds pittoreska kärna. Problemet är att ingen idag levande person rättfärdigt kan mena att de har influerat arkitekturen i Lunds centrum. Det har dessutom glömts att plantera träd. Den enda som inte har glömt vikten av ett grönt centrum det är den kreativa själen som motionerade om att så gräs på Mårtenstorget. Motionen hade säkert sina svagheter, men jag tycker allt att den är något på spåren. På tal om det – den där spårvagnen ni byggde? Hur ofta har ni använt den egentligen? Jag har hört att det inte är okej att vara miljövän och spårvagnsmotståndare på samma gång, men då kräver jag åtminstone fräsigare vagnar.
Den stora frågan är – hur mycket är jag berättigad att klaga om jag varken planerar att plugga till arkitekt, stadsplanerare eller trädgårdsingenjör? Enligt min åsikt, får jag och bör också klaga så mycket som det behövs. Svenskar spenderar orimligt mycket tid instängda i sina hus och promenerandes runt i sina bostadsområden, så det är rent ut sagt oroväckande hur lite vi engagerar oss i planeringen av vår egen stad. Jag uppmanar därför härmed er alla att nästa gång ni ser ett fult hus – mejla en kommunpolitiker! Mejla två! Och släpp för våra barnbarns skull inte in fler nyexaminerade arkitektstudenter på stadsplaneringskontoret.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Minna Falklöf Malmer, Skribent
