Bild: Axel Alterius
Ljus och mörker. Få länder upplever mer extrema skillnader mellan ljus och mörker under året än Sverige. Men hur påverkar detta oss? Gör det oss lyckligare? Och är det något vi kan använda för att förbättra både oss själva och andra?
Att klaga om mörkret i Sverige är nästan lika vanligt som att klaga på Mello. Och likt Mello så går det inte att undvika oavsett hur mycket du försöker ignorera det. Att Sverige i snitt är gladare än många andra länder i världen är något de flesta känner till, och att svenskar upplever större skillnader mellan årstiderna jämfört med många andra människor är också något de flesta av oss är medvetna om. Men är detta bara ett slumpmässigt samband eller är det faktum att vi genomsnittligt är lyckligare än resten av världen, åtminstone delvis, på grund av pendeln vi upplever mellan avsaknad och överflöd av dagsljus?
Enligt World Happiness Report senaste undersökning är Sverige det sjunde gladaste landet i världen, och 5 av 10 av de gladaste länderna i världen ligger alla relativt nära nordpolen jämfört med de flesta andra länder. Om vi blickar mot det södra halvklotet så är Nya Zeeland det genomsnittligt gladaste landet, och om vi vänder oss tillbaks norrut så ser vi att Kanada är det elfte lyckligaste landet i världen (Helliwell, John, 23/3/2020).
Att alla dessa länder är genomsnittligt lyckligare än många andra beror självklart inte bara på pendeln de upplever mellan avsaknad och överflöd av dagsljus, för om detta stämmer så skulle länder som Ryssland vara betydligt lyckligare i genomsnitt än vad de är nu. De är inte ens med på listan över lyckliga länder (Helliwell, John, 23/3/2020). Men trots allt detta syns en tydlig trend, länder längre från ekvatorn är i snitt mer välmående, med en lyckligare befolkning, jämfört med länder närmare ekvatorn.
Som ni kanske redan kunnat gissa så har jag tänkt prata om en teori gällande just skillnaderna i ljus vi upplever, och hur det kanske påverkar oss på ett positivt sätt. Att vi upplever perioder av mycket mörker och mycket dagsljus ger oss en konstant gemensam faktor i våra liv, något bra och något dåligt, och oavsett vad som händer i ditt liv så har du alltid något att vara glad för (att det är mycket ljusare än resten av året) eller något att se fram emot (att det kommer bli mycket ljusare jämfört med vad det är nu).
Innan jag går vidare vill jag bara säga att det inte finns någon som helst vetenskaplig fakta eller forskning om huruvida den här teorin faktiskt stämmer, men för att göra saken lite enklare kommer jag anta att det åtminstone är möjligt att det stämmer. Så med det sagt, hur mycket märks det av att mer dagsljus, eller längtan efter mer dagsljus, är något vi använder för att må bättre?
Kort sagt, ganska mycket. Vi har en hel högtid för att fira att sommaren och ljuset har kommit (Midsommar, för er som inte hängt med). Vi har till och med en högtid för att fira att sommaren och ljuset är påväg (Valborg, även om Valborg inte riktigt märks i Lund). Och när mörkret väl kommer tar vi första bästa chans att fylla en hel månad med ljus, i allt från granar till hår. Sen har vi självklart Sveriges inofficiella nationalsport, att klaga på vädret, där mörkret ofta är något som nämns. Antingen som något bra: “det är ju iallafall ljus ute”, eller som något mindre bra: “det var mörkt både när jag gick hemifrån och när jag kom hem, fortsätter det så här lär jag flytta utomlands”.
Men om det här med att stundvis mörker är något bra, varför klagar vi så mycket? Borde vi inte istället glatt se fram emot den kommande sommaren, och ännu gladare uppskatta den när den väl har anlänt? Nu kanske ni tror att jag kommer att säga att vi borde klaga mindre på mörkret, och se på livet på ett mer positivt sätt. Men det kommer jag inte att göra. För om detta faktiskt stämmer (att vi blir gladare på grund av pendeln vi upplever mellan avsaknad och överflöd av dagsljus), så ska vi inte sluta klaga, vi ska fortsätta.
Varför då, kanske ni undrar. Jo, om vi fortsätter med att klaga och jämra oss gör det inte bara att vi får en chans att släppa ut våra frustrationer, det påminner oss även om att det kommer bli bättre. Om vi konstant skulle glatt uppleva mörkret under vintermånaderna skulle vi frånta oss själva ett sätt att släppa ut frustration, något som alla behöver ibland. Men om vi klagar så lär vi oss även att se det goda i en dålig situation, och vi påminner oss själva att det kommer att bli bättre. Detta är så klart inget som kommer att göra att vi mår bra hela tiden, men det är något som kanske hjälper, och kanske viktigast av allt, det är något som vi alla delar.
Anledningen till att vi här i Sverige klagar så mycket på vädret, och varför det är ett så vanligt sätt att inleda en konversation på, är för att det är något vi alla gemensamt delar, oavsett vilka vi är. Och att gemensamt dela glädje och sorg är något våra högtider också handlar mycket om. Vår gemensamma längtan och kärlek av ljus, och våra gemensamma klagomål över mörkret, är en del av vilka vi är.
Att sluta klaga på mörkret skulle frånta oss någonting gemensamt, något som alla svenskar kan relatera till, och åsikten att vi behöver mer som enar oss som en befolkning, tror jag de flesta håller med om.
Så gör en insats för ditt land, klaga på vädret!
Källa:
Helliwell, John, et al. “Navigating Happiness amidst Covid-19: Key Outcomes from World Happiness Report Webinar.” Home, Gallup, 23/3/2020, https://worldhappiness.report/news/navigating-happiness-amidst-covid-19-key-outcomes-from-world-happiness-report-webinar/.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Axel Alterius, Skribent
