Bild: Unsplash
En regnig oktoberdag cyklar jag österut, uppför Skånes kanske enda och värsta uppförsbacke. Med kramp i benen stannar jag vid rött i korsningen mellan Tunavägen och Tornavägen och gör mig redo för en vänstersväng. Svängen resulterar i en argt tutande chaufför, nästan en krock med buss och en skakad Vendela. När jag traumatiserat återberättar händelsen för min Lunda-födda vän, så påminner hon mig om att alla skånska trafikfaror egentligen kommer från Stockholm. Från hennes reaktion bubblar något upp inom mig. När jag läste temat hat-kärlek förstod jag därför vad jag behövde göra; skriva och försvara mitt eget stockholmsmanifest.
Jag har alltid varit en stockholmspatriot. Söndagarna genom min uppväxt präglades av promenader i innerstan, förundrad över den fina arkitekturen på Södermalms trånga bakgator. Tonåren likaså präglades av hängen i Rålis och Medis och Bagis och alla andra platser som gulligt förkortats till -is. Plikttroget var Bajen-halsduken nerpackad i flyttlasset och jag frustar chockat när min korridorsgranne säger att han aldrig hört ordet gnaget förut. Tunnelbanans gröna linje kan jag traggla utantill i sömnen och likt en följd har jag många gånger sprungit in i jesustanten. Det är nästan så att jag likt en amerikansk patriot, varje dag lägger handen på hjärtat och sjunger med i min egen nationalsång; Stockholm i mitt hjärta.
Men kanske blev jag först skakad av hur stockholmsk jag är när jag en månad i Tyskland bodde tillsammans med en tvättäkta skåning. En född och uppvuxen Lundabo. Det var maj och båda hade sökt universitet till hösten, osäkra var vi egentligen skulle hamna i augusti. Lund var det enda vi hade gemensamt, men verkade också skilja oss åt; jag ville varsomhelst förutom hemstaden och min vän ville helst tillbaka till sin. Hur mycket jag än älskar Stockholm, så är det inte där jag vill leva när jag är 20. Och alla jag känner hemifrån tycker likaså. Efter gymnasiet skedde en kollektiv vallfärd, inte helt olikt flyttfåglarnas, till roligare platser i världen. Till Skåne eller Uppsala eller på backpacking i Asien eller egentligen varsomhelst som är borta från hemma. Men för skåningarna verkar det vara konsensus att stanna, den inneboende hat-kärleken mot ens hemstad verkar inte finnas. Borta bra, men hemma ändå alltid bäst. Antagningsbeskedet kom så småningom tillslut och min vän blev min guide för staden jag skulle till. Hennes första råd var: gå inte med i Malmö nation, för att “Vendela, alla låter som dig där”. Vilket faktiskt är sant, man kan knappt urskilja mina i:n från mina y:n.
Efter att jag skakat hade berättat för min vän om vänstersvängen, så påminde hon mig om en sak till. Jag är själv en av dem som erkänt att jag inte vet hur man beter sig som cykeltrafikant. Som köpte första bästa cykel på blocket i augusti och innan dess bara åkt tunnelbana i 10 år. Hur mycket det än tar emot att erkänna, så stämmer nog stereotypen om stockholmaren. Vi rör oss i flock och älskar våra stadsdelar i huvudstaden alldeles för mycket och vet inte hur man manövrerar mindre fordon. En nyfunnen vän från Kalix förklarade hur störigt det är med stockholmare som frågar “Men känner du…”, i desperata försök att hitta vilka gemensamma vänner man har. Jag kontrade bevisligen med att fråga om hon kände en av mina bekanta från gymnasiet, vilket hon faktiskt gjorde. I vilket fall verkar stereotypen vara rättfärdigad.
Idag när jag skrivit detta, har jag varit på söndagspromenad i min barndoms stad. Det har varit fotbollsmatch och min stadsdel har färgats grön och vit. Även om det låter som att mitt manifest rört sig mer mot hat än kärlek, så finns nog patrioten i mig ännu kvar. Jag förstår och håller nästan med om att vi är en ganska störig grupp i Lund, men kanske är det hatkärleken som kännetecknar där man kommer ifrån. Till sist vill jag i alla fall be om ursäkt till den där busschauffören i Skånetrafiken, det var nog ändå du som hade företräde i korsningen.
Panorama är en politiskt och religiöst obunden studenttidning och de eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Vendela Selegård, Skribent
