Parallel States Project

Text: Olof Elfwering

Fredsprocessen mellan israeler och palestinier har inte gjort framsteg under mycket lång tid och trots ny politisk ledning i både Israel och USA så är utsikterna för ett genombrott fortfarande dystra. En enstatslösning är inte acceptabel för israelerna och en tvåstatslösning som båda parter kan acceptera förblir en avlägsen hägring. Det är med denna bakgrund som Centrum för Mellanösternstudier (CMES) här i Lund har tagit initiativet till en ny approach; en ny sorts tvåstatslösning där båda staterna existerar inom samma gränser.

Det skulle vara två parallella statliga strukturer, en israelisk och en palestinsk, byggd på befintliga institutioner och med gemensam arbetsmarknads-, ekonomi- och säkerhetspolitik. CMES påstår inte på något sätt att detta skulle kunna vara en snabb och idealisk lösning på denna långdragna konflikt utan frammålar det snarare som ett forum för nya idéer i en död medlingsprocess.

Själva projektet går ut på att CMES bjuder in israeliska och palestinska tänkare, forskare och beslutsfattare, liksom ett antal internationella akademiska institutioner och tankesmedjor till diskussion. Det var efter ett par dagar av sådan diskussion som man den 27 oktober höll en paneldebatt här i Lund med Jan Eliasson som ordförande. Jan Eliasson presenterade projektet som nytt, okonventionellt och tämligen provokativt varpå de israeler och palestinier som satt i panelen fick presentera sig; ortodoxa bosättare, liberala israeler och palestinier ifrån västbanken satt sida vid sida.

När debatten sedan drog igång så blev det en tämligen hätsk stämning och samtalsledaren Leif Stenberg hade problem med att hålla diskussionen till ämnet. På frågan om vad som skulle hända med de israeliska bosättningarna i en hypotetisk parallell statsbildning så såg bosättarna inga problem med att bo kvar medan palestinierna framhävde att bosättningarna var byggda på mark som ägs av palestinier.

Och det var väl ungefär där i samband med den första frågan som diskussionen spårade ur eller åtminstone bytte spår. I stället för att diskutera idén om parallella stater så blev det en mer allmän diskussion om konflikten; huruvida man skulle ha historien i åtanke eller inte, vilken sida som begått värst övergrepp, huruvida blockaden var nödvändig, o.s.v.

I slutändan så tycker jag faktiskt att Parallel States Project känns intressant – inte för själva idén om parallella stater utan för den diskussion som möjliggörs. Men så länge diskussionen inte kan föras på en saklig nivå så har jag svårt att se hur man ska komma fram till någonting nytt.

av Olof Elfwering

FN-frimärke från 1981