Under 50-talets USA var de svarta minst sagt andra klassens invånare. Detta kan man inte minst se när det gäller kollektivtrafiken. Det fanns specifika lagar över vart svarta fick sitta och hur de skulle bete sig på en buss. Det första som gällde var att de köpte sin bussbiljett hos chauffören lägst fram i bussen sedan fick de stiga av för att gå på längst bak i bussen. En svart fick aldrig sitta bredvid en vit även om mittgången skilde dem åt, fanns det ont om platser så var svarta tvungna att flytta sig för vitas skull. Det största problemet med detta var att det var långt många fler svarta som använde sig av kollektivtrafiken vilket ledde till att det var ont om platser för svarta. Men detta kom att ställas på sin spets den 1:a december 1955 då Rosa Parks vägrade lämna plats åt en vit man. Denna händelse ses av många som startskottet för den amerikanska medborgarrättsrörelsen.
Den 1:a december 2004 skedde en något lustigare händelse. Sveriges dåvarande finansminister Pär Nuder kallade då vid ett tal Sveriges 40-talister för ett köttberg. Han ville vid talet poängtera att de stora barnkullarna från 40-talet riskerade att skada svensk ekonomi då försörjningskvoten riskerar att bli för stor. På grund av detta klumpiga uttalande är det inte helt överraskande att han fick utstå mycket kritik, frågan är om han skulle lyckats bättre om han uttryckte sig smidigare.
av Fredrik Sundqvist
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.