I slutet av oktober i år dog Argentinas förra president Nestor Kirchner, som ledde landet mellan 2003-2007. Därefter har hans hustru Cristina Kirchner innehaft presidentrollen. Många politiska bedömare förväntade sig att den karismatiska Nestorn skulle ställa upp i nästa års presidentval så att familjen Kirchner skulle kunna behålla makten, genom att växla innehavare av presidentämbetet enligt ”Putin-modellen”.
Onsdagsmorgonen den 27 oktober dog den tidigare presidenten Nestor Kirchner i en hjärtattack i södra Argentina. Detta medförde landssorg i det näst största landet i Sydamerika, samt ett ökat väljarförtroende för nyblivna änkan och nuvarande presidenten Cristina Fernandez Kirchner. Från de södra delarna av landet togs kistan till Buenos Aires. På ett stort torg i huvudstaden fick de som ville säga adjö till den förre presidenten, via en stängd kista. Uppskattningsvis besökte 80 000 människor kistan som visades mellan torsdag lunch till fredagsnatten den 29 oktober. Kistan bevakades av Cristina samt deras gemensamma son Maximo Kirchner, 32 år. Dessutom besökte varje vald ledare i Sydamerika kistan. På fredagsnatten hjälpte Venezuelas president Hugo Chavez, familjen Kirchner att transportera kistan till de södra delarna av landet för en begravning. Chavez och Kirchnerfamiljen står enligt argentinska medier vandra nära.
Nestor Kirchner var president i Argentina mellan 2003-2007, för att sedan överlämna makten till sin hustru. 2011 är det presidentval igen och de flesta politiska experter i Argentina förväntade sig att Nestor Kirchner skulle ställa upp i valet. Nestor tog åt sig mycket av äran för landets kraftiga ekonomiska återhämtning, dock menar The Economist att han till stor del har sina föregångare att tacka genom deras förnuftiga skattepolitik, flytande växelkurs, tillsammans med höjda varupriser på jordbruksvaror. I sin argumentation menade Nestor Kirchner att det var ”onda” IMF (Internationella valutafonden) som var anledningen till landets ekonomiska problem. Enligt The Economist använde Nestor Kirchner ofta sin makt till skumma affärer såsom att maskera en inflationstakt över 20 %, beslagta pensions- och centralbankspengar samt stifta lagar som missgynnade utländska företag. När mediagruppen, Grupo Clarín, med monopolställning i Argentina vände honom ryggen försökte han dela upp mediamonopolet genom att stifta nya medialagar som missgynnade Grupo Clarín. När omkringliggande länder som Brasilien, Chile och Uruguay växlade till vänster–mitt-regeringar som tillämpar progressiv socialpolitik med ”rule of law”, d.v.s. att ingen står över lagen tillämpade Kirchners Argentina ”rule by populism”. The Economist förutspår att Kirchnerismo som ett politiskt projekt nästan säkert dog med Nestor Kirchner. De förväntar sig en maktkamp inom det statsbärande partiet Peronista. Den person som vinner nästa års presidentval har chansen att skörda frukterna av Argentinas ekonomiska styrka samt riva upp de spänningar inom landet som har byggts upp sedan 2003.
Tiden efter Nestor
När Cristina drev sin kampanj för att efterträdda sin make, lovade hon genomföra en mer sansad, försonande och omvärldsanpassad politik än Nestor. Hans politik var mer isolerande från omvärlden och stridslysten gentemot jordägare och medieföretag. När Cristina blev vald till president 2007, gjorde hon Nestor ansvarig för den ekonomiska politiken och styret över det statsbärande Peronista-partiet. Vilket gjorde att han kunde fortsätta sin konfrontationspolitik. Besvikna väljare lämnade det styrande presidentparet och oppositionspartiet tog kontrollen över kongressen i mellanårsvalet 2009.
När Nestor dog i en hjärtattack diskuterade politiska bedömare om Cristina, som inte längre kunde ta råd av Nestor, i politiska frågor skulle närma sig den politiska mitten inför omvalskampanjen 2011. Mycket tid återstår men de tidiga tecknen indikerar att de som hoppas på en ändrad politisk styrning för Argentina lär bli besvikna.
Den allmänna sorgetiden för Nestors död är slut sedan mitten på november. Argentinas styrande har återigen funnit sig tillrätta i den politiska vardagen, med debatter kring nästa års statsbudget. Cristina har fortsatt med taktiken att systematiskt undervärdera den officiella inflationstakten och BNP-tillväxten för landet. Dessa värderingar används för att bestämma statens finansiella satsningar. När skatteintäkterna vid årets slut blivit högre än beräknat, har Cristina förfogat över hela eöverskottet. Vilket hon i sin tur använt för att belöna lojala guvernörer och borgmästare (utan statlig inblandning) samtidigt som oppositionspolitiker och politiska motståndare nekas en rättvis del av statliga satsningar.
Minnesmonumetn på kyrkogård i Buenos Aires. Är det som Argentinas stora mor Cristina kommer bli ihågkommen? Foto: Emilie Toresson Grip
2010 års prognoser har inte varit något undantag, Inflationstakten förutspåddes till 8,9 %, vilket var mindre än förväntade konsumentköpindexet (KPI). Oberoende ekonomer förväntade sig en inflationstakt två till tre gånger högre. BNP-tillväxten sattes till 4,3 %, en siffra som endast kan nås om landet går in i en lågkonjunktur eftersom den nuvarande BNP-tillväxten är 9 % per år. Förutsatt att inga ekonomiska överraskningar sker skulle detta ge Cristina runt 10 miljarder US dollar att spendera som hon vill nästa år. Oppositionen med majoritet i kongressen har presenterat ett antal ändringar för att förebygga dessa ekonomiska problem. Om Cristina planerar en mer kompromissinriktad politik, vore dessa ändringar en logisk startpunkt.
Carlos Kunkel
Men Cristinas allierade ledamöter i kongressen, (som styrs utifrån presidenten) vägrar överväga några förändringar. Det ska tilläggas att oppositionspolitiker har anklagat regeringen för att erbjuda lättpåverkade lagstiftare ospecificerade mutor för att dessa politiker ska stödja regeringens budgetförslag eller för att lämpligt missa viktiga omröstningar. Det lagstiftande klimatet har blivit så infekterat att Carlos Kunkel, en lång och trogen allierad kongressledamot till Cristina, levererade stötande och bitter kritik mot kongressledamoten Graciela Camaño (som är fackföreningsledaren Luis Barrionuevos fru). Graciela svarade med en örfil.
Uppladdning inför nästa års presidentval
På kort sikt har Cristina goda anledningar att inte ändra sin regerings ekonomiska prognoser. En mer realistisk inflationsprognos skulle betyda att regeringen officiellt bekräftar att de styrande har manipulerat landets prisindex, vilket skulle öppna för juridiska stämningar från investerare av inflationsbaserade statsobligationer. Dessutom pågick det ett rättsfall mot Nestor för korruption fram till hans död. En större del av befolkningen antar att familjen Kirchner är mer eller mindre korrupt, dock har stora grupper i Argentina (som de fattigaste och delar av arbetarklassen) gynnats av Kirchners politik. Dessutom blev Argentina i juli 2010 det andra landet i Sydamerika som tillåter äktenskap mellan homosexuella.
De senaste veckorna har Cristina upphört med kritiken mot mediagruppen Grupo Clarín, vilket var hennes främsta politiska projekt månaderna innan Nestors död. Detta ses som ett tecken på att Cristina i framtiden kommer att välja sina politiska strider mer noggrant. Som det verkar nu finns det lite belägg som pekar på att Cristina har tänkt ändra sin politik. Dock väntar ett presidentval under hösten 2011 som förväntas ha många politiska vändningar.
För att förstå Argentinas politik måste man inse att Peronista-partiet har samma ställning som statsbärande parti som de svenska Socialdemokraterna hade fram till 2006. Samtidigt är den ekonomiska ojämlikheten enorm mellan stora jordägare och delar arbetarklassen. Peronista- partiet har stora delar av sin väljarbas bland den stora arbetarklassen som finns i städerna. Medan högerpartierna har sin väljarbas bland de rikaste inom olika sektorer, som är betydligt mindre i antal. Politiska bedömare menar att Cristina har goda chanser att bli omvald. Förutsatt att hon lyckas tillfredsställa den stora arbetarklassen samtidigt hon förmår använda den ekonomiska politiken till sin fördel.
Den främste utmanaren till Cristina om presidentposten är nuvarande vicepresidenten Julio Cobos, tidigare kongressmedlem för Peronista-partiet. Han röstade emot regeringsförslaget kring jordbrukstullar, vilket fällde Cristinas regeringsförslag. Cobos bytte därefter parti till det största oppositionspartiet Radical Civic Union. 2011 lär utan tvekan bli ett spännande år för vilken politisk, ekonomisk och social riktning Argentina kommer att ta under 2010-talet.
av Martin Pehrsson
Bidrog till den här artikeln gjorde även:Vanina Cuffia, medborgare och boende i Argentina
Julio Cobos, troligtvis Kirschners motståndare i nästa presidentvalet.
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.