Indien var förr i tiden en del av det största imperiet i mänsklig historia, nämligen det brittiska. Indien var då en mycket större landmassa än det är i dag och bestod av tre huvudsakliga delar. Den största är det som vi i dag ser som Indien vilket innebar den hinduiska delen av kolonin. De två resterande delarna var dominerade av en islamisk befolkning, nämligen Öst- och Västpakistan.
När kolonin blev självständig, år 1947, så blev utfallet sådant att landmassan delades i en islamisk del och en hinduisk del. Länderna blev då det Indien vi ser i dag och ett två delat islamiskt rike med namnet Pakistan. Detta innebar att Pakistan blev ett land med två olika landmassor på varsin sida av Indien. Delarna kom följaktligen att kallas för Öst- och Västpakistan. Den dominerande delen kom att bli Västpakistan där närapå all makt fanns. Befolkningen i Östpakistan kände sig mer eller mindre konstant nedtryckta och exploateringen av den östra delen var stor.
1970 röstades därför det östpakistanska separatistpartiet Awamiförbundet in i parlamentet med mer eller mindre hela den östpakistanska befolkningen på sin sida. Trots detta så hände inte mycket för att förändra situationen, vilket ledde till att Östpakistan gjorde revolt. Regeringsstyrkorna slog ner revolutionen relativt snabbt men detta var bara början på vad som komma skulle. Sex miljoner östpakistanska flyktingar flydde in i Indien efter stridigheterna. Som följd så kritiserade Indien Pakistan för att de påfrestade den indiska ekonomin och för onödig brutalitet. Pakistan slog tillbaka genom att säga att Indien inte skulle blanda sig i Pakistans inre angelägenheter. Ett krig mellan staterna blossade därför upp och när Indien ockuperade Östpakistan så togs ett första steg mot ett självständigt Östpakistan. Den slutliga självständigheten kom att förklaras den 16 december 1971 då den nya staten Bangladesh bildades. Namnet betyder ”det fria Bengalen” och syftar på att landet ligger mitt i den Bengaliska viken.
av Fredrik Sundqvist
