De senaste luckorna har handlat mycket om diktatorer och deras regimer, deras uppgång och förfärliga brott. Dagens artikel kommer även den handla om en diktatur men med en annan vinkling: diktaturens fall snarare än diktatorn. Östblockets fall har vi alla läst och hört mycket om, särskilt Berlinmurens fall, men hur gick det till när Rumänien lämnade kommunismen därhän?

Nicolae Ceauşescu var under 24 års tid diktator i Rumänien, han var den ledare i forna östblocket som lyckades distansera sig allra mest från det sovjetiska styret. Bland annat hade han ett samarbete med det franska bilföretaget Renault, vilket innebar att man i Rumänien kunde göra egna bilar med namnet Dacia.

Östblockets fall tog sin början i Östtyskland när folk plötsligt fick tillåtelse att korsa gränsen till Västtyskland. Östblockets fall spreds sedan från stat till stat och Rumänien var inget undantag. Den rumänska kommunismens fall skedde genom en våldsam revolution under december månad 1989. Allt tog sin början i staden Timisoara den 16 december med demonstrationer mot regimens försök att tysta den frispråkige pastorn Laszlo Tokes. Demonstrationerna urartade och den rumänska säkerhetspolisen Securitate öppnade eld och över 100 demonstranter sköts till döds.

Under de följande dagarna började allt fler människor runt om i landet att demonstrera mot Ceauşescus regim. Detta tvingade ledaren till att agera och morgonen den 21 december höll han därför ett tal där han fördömde demonstrationerna, ett tal där närmare 110000 människor beräknas ha närvarit. Under talets gång började fler och fler bua ut ledaren till den punkt då han avbröt talet och lämnade platsen. Folkmassan fortsatte sedan med sin protest genom att skrika antikommunistiska slagord vilket resulterade i att militären ryckte in och besköt folkmassan med 162 dödsoffer som följd.

Den 22 december 1989 kom att bli ett avgörande datum i denna revolution. Dagen började med att man fann försvarsminister Vasile Milea död. Det finns många otydligheter med hans död. Den officiella förklaringen sade att han tog sitt liv efter att förrått Ceauşescu men den allmänna åsikten är att diktatorn lät mörda sin försvarsminister då han vägrade lyda sin överordnade. Direkt efter dödsfallet utsågs en ny försvarsminister, Victor Stănculescu. Stănculescu agerade snabbt genom att omgående och utan diktatorns vetskap beordra militären att dra sig tillbaka för att sedan övertala Ceauşescu att fly i en helikopter. Vid lunchtid stormades Centralkommitténs byggnad, den byggnad varifrån Ceauşescus regim styrde landet, och strax därefter lyfte helikoptern. När TV-bilderna av den flyende diktatorn började sprida sig gick rumänerna man ur huse och för de allra flesta var detta förstå gången man vågade visa vad man egentligen tyckte. På eftermiddagen bildades en provisorisk regering med Ion Iliescu som president. Regeringen kom att kallas för Nationella räddningsfronten. Under de följande dagarna jagade man rätt på Ceausescu och på juldagen fick han en så kallad summarisk rättegång, en kort rättegång utan prövning, och senare samma dag avrättades han tillsammans med sin fru Elena.

I och med denna revolution kom Rumänien att bli en demokrati och 1990 hölls landets första demokratiska val, ett val som kom att vinnas av Ion Iliescu. Men oroligheterna var inte slut i och med det. De följande åren kom att präglas av våldsamma uppror och en djup ekonomiskt kris. Efter Ion Iliescu andra valseger 1992 ansökte Rumänien om ett associationsavtal med EU vilket kom att bli inledningen på en 15 år lång process för medlemskap i unionen. Den första januari 2007 blev Rumänien till sist medlem i den Europeiska Unionen vilket ses som en stor framgång i landet.

av Fredrik Sundqvist